Ny kartläggning: Chefer dåliga på etnisk mångfald

Två av tio chefer vill inte bo granne med någon som har muslimsk eller afrikansk bakgrund eller som är från Mellanöstern. Det framkommer i en färsk undersökning som stiftelsen The Global Village låtit genomföra. Samtidigt uppger majoriteten av cheferna att etnisk mångfald på arbetsplatsen är viktig. 

”Utvecklingen går absolut inte åt rätt håll. Det är för få som lever efter de värderingar de påstår sig ha som chefer”, säger Ahmed Abdirahman, vd och grundare av The Global Village.

Varje år ger stiftelsen undersökningsföretaget Novus uppdraget att göra en stor undersökning i 60 utsatta områden i Sverige för att få kunskap – politiskt, socialt och ekonomiskt – om människorna där. I år har de för första gången även vänt sig till arbetsmarknaden och ställt frågor om etnisk mångfald till 520 chefer i offentlig sektor och privat näringsliv.

”Näringslivet och cheferna kommer undan för lätt. De säger att etnisk mångfald är viktigt men jag ser inte deras engagemang i områdena. Arbetsmarknaden är avgörande för inkludering och integration. Segregationen drabbar i allra högsta grad utomeuropéer, även de högutbildade”, säger Ahmed Abdirahman som även är initiativtagare till Järvaveckan.

Invandring, migration och flyktingar är den viktigaste politiska frågan i Sverige, enligt majoriteten av cheferna i undersökningen. Men ansvaret är regeringens och riksdagens, anser 68 procent av dem. En av fyra uppger att det är individens ansvar. Fem procent anser att ansvaret ligger hos regioner och kommuner, fyra procent svarar offentlig sektor medan endast två procent anser att det är näringslivets och skolans ansvar.

En majoritet anser samtidigt att utvecklingen går åt fel håll. 

”Etnisk mångfald och integration är ett ansvar som vilar på oss alla. Det går inte att komma in på en arbetsplats och få möjligheter till integrering om det inte finns en kultur där som kämpar för mångfald och inkludering”, säger Ahmed Abdirahman.

Så hur ser det ut på arbetsplatserna? 55 procent av cheferna säger att man har stor eller ganska stor mångfald bland medarbetarna, men bara 20 procent uppger att de har det i ledningen och 17 procent i styrelsen. Det är alltså i ledning och i styrelser som den etniska mångfalden är som allra lägst. 

En av tre chefer får oftast ansökningar av personer med en etnisk bakgrund som liknar deras egen. De som har större bredd på ansökningarna är chefer i de största företagen. En annan undersökning av TNG som Chef nyligen skrev om uppger att två av tre chefer inte använder sig av fördomsfri rekrytering utan litar mer till sin intuition när de anställer, trots att nio av tio chefer uppger att fördomsfri rekrytering är viktig. 

Ahmed Abdirahman gör skillnad mellan att kämpa för eller emot. 

”Det är många som kämpar mot diskriminering och rasism, det är lovvärt men det har vi lagar för. Vi behöver människor och chefer som kämpar för inkluderingen. De måste ta fram strategier och börja mäta för att kunna visa på resultat.”

Men det är bara 22 procent av cheferna i undersökningen som aktivt har mätt den etniska mångfalden på det företag där de arbetar. 59 procent har aldrig kontrollerat hur de lever upp till sin värdering om att integration är viktigt. Ännu färre är det som satt upp mål. Endast tolv procent har KPI:er för att öka den etniska mångfalden.

Ahmed Abdirahman uppmärksammar också att var fjärde chef faktiskt inte vet om de har några uppsatta mål, trots att cheferna i undersökningen har en högre chefsbefattning.

”Samtalet är inte igång. De flesta har en hr-dag där det kommer en föreläsare och pratar om inkludering för tusentals kronor för en heldag. Sedan är allt som vanligt igen. Det ger ingen framgång. Utan ekonomiska krafter och mätningar blir mångfalden bara fina ord.” 

Ahmed Abdirahman saknar engagemang och närvaro. Vilket stämmer med undersökningen, 45 procent av företagen har inget engagemang i de utsatta områdena.

”Det är insatser i tid och pengar som gör skillnaden. Samtidigt som man påstår att inkluderingen är affärsnytta ser man inte det ekonomiska värdet i att vända sig till den här målgruppen. Julhandeln är en 80 miljarder kronors-industri. Varför ser ingen möjligheterna med Eid (den stora festen som utbryter efter den muslimska fastemånaden Ramadan, red:s anm), vars firande växer stort. Eller Järvaveckan som med sina 53 000 besökare är större än Almedalen. Ändå saknas alla de stora bankerna och de 10-15 största börsbolagen där.”

Ahmed Abdirahman jämför med Pride, som idag anses vara en av de köpstarkaste grupperna där det blivit en självklarhet att stå upp för alla människors lika värde och möjligheter oavsett kön och läggning. Men när det kommer till etnisk mångfald, och specifikt de utsatta områdena, är det ingen som vågat ta den fajten än, menar Ahmed Abdirahman. Han vill få företagen att tänka ”här finns pengar att tjäna”, istället för ”stackars dem som bor i utsatta områden”.

67 procent av cheferna uppger att de har en vän ifrån Mellanöstern eller Afrika.  Om man målar med den breda penseln skulle man kunna tolka det som att bästa sättet att motverka integrationen är att skaffa sig en ny kompis som kommer från en annan del av världen. För visst är det så, att när vi lär känna människorna och får förståelse för deras bagage kommer ofta våra fördomar på skam.