»Jag gick på adrenalin«

»Jag var ordförande för FN:s generalförsamling och satt i en taxi när dåvarande statsminister Göran Persson ringde. Han frågade om jag ville bli utrikesminister.
Jag påpekade milt att jag ju redan hade ett heltidsjobb. Persson svarade då lugnt att han trodde att jag skulle klara av båda uppgifterna.

jag kände naturligtvis att detta kunde jag inte tacka nej till och att det också visade FN:s betydelse i svensk utrikespolitik. Men jag bad om två dagars betänketid, varefter jag tackade ja.
Så under en period skötte jag uppdraget som svensk utrikesminister på tidiga morgnar fram till lunch och ordförandeskapet i FN under övriga dygnet. Det var en oerhört intensiv och spännande tid som jag aldrig glömmer. Jag jobbade 14–16 timmar per dygn. Men det var under en begränsad tidsperiod. Jag gick på adrenalin. Kontrasten när jag slutade blev stor.«