Från 10 000 volt genom kroppen till vd-rollen

Hur illa var det? 

”Det var väldigt kritiskt initialt. Först fördes jag med ambulans till Varbergs sjukhus som låg närmast olycksplatsen. Jag hade hjärtkammarflimmer och man var orolig för att organ som njurar skulle haverera. Efter två dygn fick man ordning på det och jag skickades jag vidare till brännskadeintensiven i Göteborg. Där jag opererades jag åtta gånger de första femton dagarna. Jag har fått genomgå ganska omfattande amputeringar av fingrarna. I stora delar av händerna saknar jag känsel och har begränsad rörlighet. Så det är de handikapp jag lever med.” 

Kände du någon gång att du aldrig mer ville jobba med el? 

”Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag förstod visserligen att jag inte kunde jobba som elmontör längre, utifrån den fysiska situationen. Men att sluta i elbranschen, nej det var inget som föresvävade mig. I stället började jag jobba med planering, arbetsledning och i olika chefsroller som avdelningschef och regionchef. Jag är tacksam mot min arbetsgivare som gav mig den chansen, och på ett fint sätt tog hand om mig efter olyckan.” 

Nu 20 år senare har du precis tillträtt som vd för företaget One Nordic där du en gång startade som elmontör. Vad tar du med dig från olyckstillbudet till vd-rollen? 

”Att vara den där arbetsgivaren som tar hand om sina anställda i motgångar, det är absolut en inställning jag själv vill slå vakt om och föra vidare. Sedan är det klart att jag värnar om säkerhetsfrågorna, men det hade jag nog gjort oavsett. Ingen ska behöva utsättas för fysiska faror på jobbet utan alltid vara säker på att komma hem hel och ren, det är min grundinställning.” 

Till sist, vad önskar du dig mest just nu? 

”Det är väl egentligen att vi som företag får fortsätta den fina framgångsresan som vi har upplevt de senaste åren, att alla medarbetare får fortsätta utvecklas tillsammans. Vi är ett stort gäng, 1600 personer. Men det är en väldigt familjär känsla på företaget som jag verkligen hoppas att vi bär med oss även i framtiden.”