Enkla metoden: Ta tempen på jobbstressen

Krav-kontrollmodellen introducerades av Robert Karasek för mer än trettio år sedan. Sedan dess har sambandet med hälsa och ohälsa undersökts i mer än hundra arbetsmiljöstudier över hela världen.

Töres Theorell översatte modellen till att gälla även fysiologiska aspekter, bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, medan Jeffery Johnson införde socialt stöd som relevant för modellen.

Centralt i krav-kontrollmodellen är att effekten av psykiska krav har att göra med de anställdas egen kontroll över situationen.

Exempel på krav kan vara arbetsmängd, tidsramar, svårighetsgrad på arbetet, emotionell påfrestning, kognitiv belastning eller otydlighet i arbetsuppgifter.

Exempel på kontroll eller resurser kan här vara arbetsmetoder, arbetsredskap, kompetens och bemanning. Stöd från chefer och kollegor, feedback och liknande brukar räknas in som en tredje faktor.

Man talar ofta om fyra modellsituationer – kombinationer av höga respektive låg krav och hög respektive låg egen kontroll – samt stöd. Den värsta situationen hälsomässigt är alltså höga krav, låg kontroll och lågt stöd – iso-spänd i modellen:

Både att ha för mycket och för lite att göra kan alltså vara skadligt. Det är också viktigt för arbetsgivarna att se tidiga signaler på om något är fel. Men hur ska man som chef veta vad som är lagom belastning för vem?

Malin Strömberg, projektledare för arbetsmiljö på Prevent, hade ett klart svar på den frågan på Chefs seminarium om de nya arbetsmiljöföreskrifterna:

Malin Strömberg

”Dialog, naturligtvis! Hur gör man då det? Ja, det kräver mycket av cheferna, att ha medarbetarsamtal, ha korridorsnack, förstå när medarbetarna sitter över, tar med datorn hem och så vidare – det handlar om att se, lyssna och höra.”

”Som chef måste man vara vaksam och anpassa efter personens psykiska och fysiska förutsättningar. Blir den felaktiga belastningen för långvarig leder det till ohälsa och folk blir sjuka.”