Cheftest: Tommy Gustafsson-Rask, vd BAE Systems Hägglunds

Allt började med en gocart på farfar Fabians och farmor Fridas gård i lilla Galthult på det småländska höglandet. Sedan blev det traktorkörning vid åtta års ålder, en trimmad moppe, en Zündapp KS 125-kubikare, en Volvo Duett A-traktor – och en Chevrolet Camaro. 

Tommy Gustafsson-Rasks liv har alltid handlat om fordon.

”Detta hängivna intresse för mekanik har Tommy mycket nytta av i dag. Han började ju som bilmekaniker och han kan vår verksamhet från grunden. Säkert den enda vd i Sverige som kan designa och bygga en växellåda. Det skapar ett förtroende som genomsyrar hela organisationen – även hos våra utländska ägare”, säger en högt uppsatt källa på Hägglunds.

Bolaget ägs sedan 2004 av den brittisk-amerikanska försvarskoncern BAE Systems med totalt 90 000 anställda världen över.  

Det är inte helt vanligt i det svenska näringslivet att ha en högsta chef som saknar akademiska meriter. Men Tommy Gustafsson-Rask valde en annan väg: den militära. Det blev Försvarshögskolan som på den tiden saknade akademisk status.

”Tommy är en doer som omger sig med akademiker. Det skapar en bra mix i ledningsgruppen med en kombo av analys och genomförande”, säger en annan källa med insikt.

Tommy Gustafsson-Rasks cv är inte särskilt långt. Han har varit Hägglunds trogen sedan 1996, då han klev in i företaget som marknads- och försäljningschef.

I oktober 2012 utsågs han till vd och det i en tid av ständig motvind. Hägglunds hade förlorat tre större affärer och den som sved mest var den 2010 mot den finsk­tillverkade pansarterrängbilen Patria AMV.

Många var turerna kring Försvarets materielverks upphandling av 113 splitterskyddade fordon till det svenska försvaret, en affär värd drygt 2,4 miljarder kronor.

”Vi var många på Hägglunds, inte minst Tommy som själv deltog i säljprocessen, som blev mäkta förvånade över att FMV valde finnarna före våra fordon SEP och sedan Alligator som faktiskt kostat skattebetalarna över en miljard att utveckla”, säger en av medarbetarna på Hägglunds som var med på den tiden.

Men industripolitiken fick komma i andra hand och de seriekopplade motgångarna ledde till att Hägglunds 2012 tvingades krympa sin organisation, ett hårt slag mot företaget – och mot hela Örnsköldsvik.

Hägglunds är och var ortens största privata arbetsgivare, så när 320 anställda varslades om uppsägning svepte en iskall vind genom Norrlands Gnosjö, som Övik kallas. 

Då hade Tommy Gustafsson-Rask suttit på sin vd-post i tre veckor …

”Det var väl ingen önskestart på ett vd-skap kan man säga. Han fick börja med det han hatade mest: Att sparka folk. Han vill ju aldrig göra någon besviken. Men jag tror att alla här på firman tyckte att han skötte den plågsamma nedbemanningen på ett öppet och ärligt sätt. Folks irritation hade snarare riktats mot ett annat håll”, säger en av Chefs källor.

Försvarsindustrin är en bransch med höga insatser och långa ledtider, långt från kvartalskapitalism.

Det tar fem till åtta år att landa en eventuell affär och under denna osäkra resa måste mellan 50 och 100 miljoner kronor investeras – och riskas. Å andra sidan ligger vunna kontrakt ofta i intervallet fem till tio miljarder kronor. Det är ett the-winner-takes-it-all-spel på hög nivå.  

International Defence and Security Technologies Fair i tjeckiska Brno den 26 maj 2023. 

Inifrån försvarsmässan hörs ett jubel och besökare på plats ser en rejält uppspelt svensk man hoppa upp på ett stridsfordon med armarna i luften, skrikande ”jaaaaa”!

Det var Tommy Gustafsson-Rask, Sweden.

Han hade just fått det efterlängtade beskedet att den tjeckiska staten beslutat sig för att köpa 246 stridsfordon 90 eller CV90 som den kallas – en affär på hisnande 23 miljarder kronor, den största i Hägglunds 124-åriga historia.

”De som var där hade aldrig sett Tommy så överlycklig. Att han hoppade upp på vår CV90 visar ju bara vilken spontan och känslosam människa han är, en egenskap som han har mycket nytta av ­i sitt ledarskap”, säger en kollega.

Orderböckerna hade redan före Tjeckienaffären börjat svälla långt utanför sina pärmar.

I december i fjol kom till exempel nyheterna att Slovakien skulle köpa 152 CV90 till ett värde av drygt 14 miljarder kronor och att 436 bandvagnar av typen BvS10 Beowulf skulle säljas till Sverige, Tyskland och Storbritannien för åtta miljarder.

I augusti hade det också blivit klart att Hägglunds skulle leverera 110 av denna Hägglunds nischprodukt till USA. Ordervärdet låg på runt drygt tre miljarder kronor.

Kurvorna för Hägglunds är smått sensationella.

2019 låg orderingången på 1,5 miljarder och orderstocken på drygt två miljarder. 2022 var motsvarande siffror 26,4 miljarder respektive 34,8 miljarder. Konkurshotet från 1960-talet känns galet avlägset.

Vändningen efter den stora kräftgången började annars i och med den ryska annekteringen av Krim 2014. Då började en ny sorglig världsordning skönjas, något som dock gynnade Hägglunds affärer.

Eller som en chef på företaget uttrycker saken:

”Detta var fantastiskt för Övik, men inte lika fantastiskt för världen.” 

Utvecklingen i en allt oroligare omvärld har också kastat in Hägglunds i den verkliga politiska hetluften.

Sverige och Ukraina har undertecknat ett avtal som möjliggör produktion av CV90 på ukrainsk mark. Sverige har ju också tidigare skänkt 50 CV90 till Ukraina och dessa börjar nu synas i nyhetsinslagen från fronten.

När ett av dem nyligen slogs ut la den ryska militären ut en video som visar hur den ryske försvarsministern Sergej Sjojgu triumferande inspekterar vraket. 

”Det är klart att våra anställda påverkas av att våra produkter nu används i skarpt läge. Men Hägglunds inställning är att vi skyddar dem som ska skydda oss. Det budskapet repeterar Tommy ofta, vår utrikesminister som vi kallar honom”, säger en källa med god insyn i Hägglunds inre affärer. 

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har ordrarna börjat dugga tätt och Hägglunds blivit en framgångssaga av episka mått.

Den som började 1899 med Johan Hägglunds lilla möbelsnickeri på gården Gullänget i Örnsköldsvik, där Johan och hans söner hade morgonmöten varje dag över en sillfrukost.

Som fortsatte med tillverkning av busskarosser på T-Ford-chassin och överreden till spårvagnar i Sundsvall och Göteborg och senare till exempelvis T-banan i Stockholm.

Under andra världskriget började Hägglunds också tillverka flygplanet Bücker Bü 181 Bestmann, en skönhet i plywood. 

Men inte nog med det.

Hägglunds produktmix bestod före militariseringen av verksamheten, också bland annat av gengasapparater, gruvlok till LKAB, rälsbussar till SJ, avfallskvarnar och bärbara elverk. 

Hägglunds fanns överallt.

”Tommy pratar ofta om att vi måste vårda vårt arv och trots att vi nu växer så det knakar vill han bevara det familjära, teamkänslan och lagmoralen. Hägglunds ska vara Hägglunds och han har lyckats få våra amerikanska och brittiska ägare att hålla tassarna borta från vår verksamhet”, säger en initierad källa.

Men här finns en utmaning för Tommy Gustafsson-Rask. Om han ska lyckas i sin ambition att skapa en vi-känsla måste han bli mer synlig ute i verksamheten. Det anser i stort sett alla medarbetare som Chef har talat med.

”Vi inser att han med den utvecklingsfas vi nu är inne i har svårt att hinna med detta, men samtidigt måste han börja prioritera sin synlighet i landskapet längre ner i organisationen. Folk vill vara mer än en mejladress eller en ruta i ett organigram”, säger en mångårig hägglundare.

Mångåriga medarbetare finns det gott om på Hägglunds.

I maj i år arrangerade företaget en stor fest i stadens ishall med 2 000 sittande gäster. Det bjöds på trerätters och på scen underhöll Alcazar. Under middagen ombads alla som varit anställda mer än 15 år att ställa sig upp. 

”Det var närmast osannolikt att se så många arbetskamrater resa sig”, berättar en festdeltagare.

Sedan höjdes ribban med femårsintervaller och ännu vid 35 tjänsteår var det många som fortfarande stod upp. Till slut återstod bara två trotjänare med 49 år vardera på Hägglunds. De hyllades med varma applåder.  

”Men det som imponerade mest på mig var att Tommy tog varenda gäst i hand och hälsade välkommen. Då var han synlig och det borde han vara oftare”, säger en annan festdeltagare. 

Vad ishallen heter? Hägglunds Arena. Förstås. Elitserielaget Modos hemmahall. Och vem brukar sälja korv och lotter där? Tommy Gustafsson-Rask. Förstås. Svenskt näringslivs kanske mest jordnära vd. Mannen som sjunger hem kontrakten.

Det sker i den hägglundska representationsvillan med sånger ur Hägglunds egen sångbok, allt från Bellman till snapsvisor. Alla ska sjunga med, gästande brigadgeneraler, ministrar och koncernchefer. Vem som tar ton? Tommy Gustafsson-Rask. Förstås. 

Det finns många röda trådar i Tommy Gustafsson-Rasks ledarskapsväv. En är hans omtalade mod att fördela ansvar med ytterst fria mandat. 

”Och i takt med att företaget växer är detta ju helt nödvändigt. Man känner att han litar på en och det gör det också roligare att gå till jobbet”, säger en medarbetare en bit längre ner i organisationen.

En annan röd tråd sägs vara Tommy Gustafsson-Rasks inkluderande och transparenta ledarstil. ”Öppen som en bok” är ett återkommande omdöme.

Han kan visa känslor, till med fälla en offentlig tår och i Radio Örnsköldsviks sommarprat berättade han öppenhjärtigt om hans och hans frus ofrivilliga barnlöshet. Och om de lyckliga adoptionerna, ska tilläggas.

”Hans mjuktydliga stil går hem. Han bygger inga samtalsbarriärer, jag har inte hört någon som känner olust inför att ta ett snack med honom även om man har annan åsikt. Detta genomsyrar också hans kommunikation med omvärlden. Han är väl ingen brandtalare eller ordekvilibrist, men hans språkbruk upplevs äkta och alla förstår budskapet. Det är lite militäriskt rakt, men samtidigt mänskligt”, säger en nära kollega.

Tommy Gustafsson-Rask vill vara allas kompis och det uppges ha skapat en harmonisk atmosfär på Hägglunds.

Men samtidigt upplever en del att han gärna vill vänta ut konflikter i hopp om att de ska lösa sig själva där de uppstått, att han ibland borde sätta ner den där berömda foten lite tidigare.

Det gör han däremot oftare i beslutsprocessen. Han hyllar visserligen konsensus, men alla behöver inte alltid hålla med. 

”Det viktigaste för Tommy är att alla förstår det större sammanhanget för då kan man acceptera att inte få rätt”, säger en av Chefs källor. 

En sak som alla på Hägglunds verkligen förstår är att företaget måste växa för att klara av den gigantiska orderingången. Det behöver inte Tommy Gustafsson-Rask förklara. Orderboken är ju full till 2029. 

”Här har Tommy och ledningen en grannlaga uppgift: Att locka tillräckligt mycket kompetens till lilla Övik. Vi behöver ju folk längs hela linjen”, säger en något bekymrad medarbetare.

Hägglunds kallar sig ibland ett A-till-Ö-bolag med verksamhet från idé-ax till färdig limpa. Och det gör rekryteringen än mer komplicerad. 

”Tommy och ledningsgruppen har tagit flera initiativ för att bredda rekryteringsbasen. Det gäller främst kvinnor och personer med dubbla medborgarskap”, berättar en chef i första linjen och fortsätter:

”Tommy har personligen engagerat sig i frågan om säkerhetsklassning. Han har lobbat för att amerikanska myndigheter ska acceptera att den svenska regeringen eller svenska myndigheter kan stå som garanter för människor som kommer från länder utanför Nato. Vi skulle verkligen behöva bredda vår rekryteringsbas.”

På Hägglunds är bara var fjärde anställd en kvinna, från golv till ledning. Och det är ändå en bra siffra sett ur ett historiskt perspektiv, där mansdominansen varit i det närmaste total.

”Hägglunds bedriver uppsökande verksamhet i grundskolan för att få fler elever att satsa på teknikområden, inte minst tjejer. Vi har räddat ett nedläggningshotat teknikprogram på stadens gymnasium och också stöttat med gästföreläsare. Vi har även ett samarbete med Luleå tekniska universitet. Fler tjejer visar intresse, men det tar förstås tid”, berättar en engagerad medarbetare.

Däremot är det sämre ställt med nyrekryteringen till ledningsgruppen, anser flera av Chefs källor.

”Den låga omsättningen där skapar ett glastak för medarbetare i karriären. Och då finns risk att Hägglunds kan tappa värdefull kompetens i linje 1”, säger en chefskollega.

Så Tommy Gustafsson-Rask har en del att stå i.

Det blir inte lika många turer med ögonstenen i garaget – en aprikosfärgad Cheva pickup, årsmodell 1955. Men han är medlem i en mycket speciell förening på Hägglunds – Bilentusiast­föreningen. 

Förstås.

Så gör vi Cheftestet: Cheftestet bygger på gedigen research och intervjuer med en mängd personer – alltid minst 20 – som arbetar och har arbetat med den berörda chefen. Vi talar med personer på olika nivåer och från olika sammanhang där de samarbetat nära med chefen, allt för att förmedla en så bred och rättvis bild som möjligt. Utifrån detta analyserar Chef ledarskapet hos chefen i fråga och sätter betyg enligt de kriterier som vi anser kännetecknar ett gott ledarskap. Den testade chefen får alltid läsa artikeln innan testet publiceras och erbjuds möjlighet att ge sin kommentar.