Calle Fleur: En energitjuvs bekännelser

Krävande medarbetare och it-strul.

Där har ni två huvudanledningar till att svenska chefer känner sig stressade och irriterade på jobbet, visar Chefs senaste undersökning.

För någon som varit en krävande medarbetare under större delen av sitt arbetsliv – och dessutom ansvarat för bolagets it-frågor så länge han kan minnas – är det förstås halvkul läsning.

Är JAG roten till allt ont? Så hann jag tänka när jag, något vimmelkantig, klev in på redaktionen igen efter semestern. 

99 procent av alla chefer säger sig i någon mån dräneras av energitjuvar på jobbet. Surmulen personal och krånglande teknik, dålig organisation och ständiga avbrott i arbetet.

Ni vet, allt sådant där slagg och sly som vi chefer behöver vada oss igenom för att nå fram till det rena, näst intill magiska arbete vi egentligen ska ägna oss åt.

Utöver att konstatera det uppenbara – att hanteringen av det där ”slagget” faktiskt utgör grunden i chefsuppdraget – vill jag presentera en högst personlig topp tre-lista över mina värsta energitjuvar.

På en föga hedervärd tredjeplats: Skitsnackaren.

Problemidentifieraren som med ihärdig flit hittar fel på det mesta och därefter delar med sig av sina fynd till utvalda kolleger, utan att bidra med förslag på lösningar. På en av mina första arbetsplatser, som vårdbiträde på ett sjukhem i södra Sverige, hamnade jag själv i fällan. Jag minns hur kittlande det var, tisslet och tasslet i korridoren. En falsk känsla av mandat som var härlig i stunden, men knappast gynnade någon. Jag lärde mig tidigt att hålla mig långt borta från sådant där.

På en icke klädsam silverplats: Teknikstrulet.

Som Sveriges mest ofrivilliga it-chef, vilket jag brukar presentera mig som för de konsulter som har olyckan att hamna i min väg, vet jag mer om det här än de flesta. Jag har genom åren genomfört fler systembyten och säkerhetsuppdateringar än jag vågar tänka på. Inte sällan har det lett till förseningar, fördyringar och kroppsliga symtom – inte minst den vallgravsdjupa grop mellan mina ögonbryn som jag valt att döpa till ”crm-rynkan”. Än värre har det förstås varit för mina medarbetare som, för att nämna ett exempel, ”bara” skulle byta mejlserver men tvingades installera om sina datorer från grunden i stället. Förlåt för allt.

Slutligen, på okrönt förstaplats: Jag själv. Få saker påverkar medarbetarnas prestation så mycket som chefens egen energinivå. Jag får väl motvilligt erkänna att även chefen på Chef är människa. Att hantera stress och irritation på dåliga dagar är den största utmaningen i mitt eget ledarskap, men jag skulle ändå inte drömma om att gå runt som en leende robot. Nej, snarare handlar det om att ha självinsikt kring sitt eget beteende och våga prata om det.

Det är garanterat det bästa botemedlet mot energitjuvar på alla arbetsplatser. 

Calle Fleur, chefredaktör Chef