Azita Shariati: 9 ögonblick som gjorde min karriär

14 april 2016, Vita havet, Stockholms slott:

I illröd klänning och hög hårsvansföring ser Azita Shariati ut över salen på Kungliga slottet. Framför henne sitter gräddan av svenskt näringsliv.

Här finns bland andra Per Strömberg, koncernchef för Ica, Henry Sténson, kommunikationsdirektör Volvo, Michael Green, vd Handelsbanken och överbefälhavare Micael Bydén.

Men Azita Shariatis blick går till hans majestät konungen Carl XVI Gustaf vid ett av de närmaste borden. Hon är inte nervös. Men ögonblicket är stort. Mycket stort.

”Det räckte att kungen var där. För mig finns det inget som är större. I mitt land är jag uppväxt med att först kommer Gud, sedan kungen och därefter ditt land. Och ingen trodde väl att jag skulle stå här, 28 år efter att jag kom till Sverige från Iran, och prata inför  kungen och hela näringslivet.”

Ett av Azita Shariatis stora ögonblick — på Stockholms slott förra våren.

När Azita Shariati börjar tala framme på podiet är hon stolt men framför allt är det känslan av att allt är möjligt som bär henne genom talet. Scouterna och stiftelsen Ungt Ledarskap håller sitt årliga seminarium och kungen ska dela ut stipendiet Kompassrosen. Azita Shariati, vd för Sodexo, är inbjuden som en av två huvudtalare. Temat är värdebaserat ledarskap – ledarskap för Sveriges framtid.

”Jag visar på den potential som finns. Jag kan inget som inte någon annan kan. Det är inget speciellt med mig. Men det har funnits ett antal ledare som trott på mig och som låtit mig växa. Det finns alltid folk som jobbar hårt men det räcker inte. Först när det egna drivet och målmedvetenheten kombineras med att någon ger dig plats att misslyckas, den kombinationen skapar en enorm styrka. Och det budskapet ville jag förmedla”, berättar hon.

Chef har fått en exklusiv förhandsintervju med Azita Shariati. Vi möts på Sodexos nya huvudkontor i Arenastaden i Solna, där hon är vd för 8 000 personer och en omsättning på 3,8 miljarder kronor. Hon är flerfaldigt prisbelönad och utnämnd till Sveriges mäktigaste näringslivskvinna och superkommunikatör.

Det går nästan att ta på den där målmedvetenheten som Azita Shariati utstrålar. Men den är förpackad i en slående varm och passionerad vänlighet. Det går igen i den svarta dräktjackan som ackompanjeras av de långa naglarna målade i silver där ett ohejdbart underlagslack i vinrött bryter igenom i toppen av varje nagel.

Den 17 februari släpps hennes biografi och ledarskapsbok Hela bilden som hon skrivit tillsammans med Chef-medarbetaren Fredrik Emdén. I inledningen slår hon fast:

”För att du verkligen ska förstå mitt ledarskap behöver du också veta vad som har format det. Du är den ledare du är utifrån vem du är som person.”

För Chef berättar hon här om några av de avgörande tillfällen i hennes liv som har tagit henne till den plats där hon är i dag. Och det börjar långt tillbaka i tiden, på en helt annan plats. Azita Shariati ler när hon minns.

Här är hennes återblickar och lärdomar.

28 maj 1976 Etefagh-skolan, Teheran, Iran  

Azitas Shariatis mamma blir kallad till den judiska skolan i Teheran. Trots att familjen är muslimer har föräldrarna valt att låta sina barn studera här eftersom det är den bästa privatskolan. Azita Shariati är åtta år gammal och en utpräglad tävlingsmänniska. Det är bara högsta betyg som gäller.

Men hon vägrar att äta maten i skolan.

Mamma och pappa uppvaktar Azita på tvåårs-
dagen hemma i Teheran.

”Jag åt högst en dag i veckan när de serverade den mat jag gillade. Jag kommer så väl ihåg det, det var på onsdagar.”

Azita har två syskon, som är sju och nio år yngre. Hon är äldst av tretton kusiner och redan en ledargestalt. Hon har lyckats skapa sig ett stort manöverutrymme i familjen. Viljestark, busig och ständigt gränstestande.

”När min mamma blev kallad till skolan och fick reda på att jag inte åt blev det en rejäl diskussion efteråt och jag fick klart för mig vad som gällde. Jag lärde mig att det alltid finns någon som kollar dig, och du måste ha respekt för andras beslut. Men fram till att någon sa stopp körde jag på mitt sätt, sedan var jag tvungen att göra som de sa.”

8 september 1988, Frölunda torg, Göteborg:

Azita Shariati är på väg hem från svenskundervisningen. Hon har varit två veckor i Sverige. Allt är nytt. Språket är svårt. Hon kan knappt ett ord. När hon går in i hissen för att åka tretton våningar upp till sin blivande mans studentlägenhet kliver det samtidigt in en stor illaluktande man.

”Han närmar sig mig. Jag blir så rädd. Han försöker nog mest lugna ner mig men eftersom jag inte förstår vad han säger blir jag ännu räddare. Jag tänker: ’Nu dör jag.’”

Azita Shariati är 20 år och har ingen som helst erfarenhet av alkoholpåverkade människor.

”Det påverkade mig väldigt mycket, jag kan fortfarande inte dricka öl på grund av den där lukten. Jag förstod så småningom att han inte var elak men allt blev så fel för jag inte kunde kommunicera med honom. Redan då lärde jag mig vikten av kommunikation.”

Efter incidenten vågade Azita Shariati knappt gå ut, men hon blir kvar i Sverige och gifter sig så småningom med sin ungdomskärlek, Farzin. Farzin flydde hit två år tidigare för att slippa tjänstgöra i kriget mellan Iran och Irak. Azita Shariati själv titulerar sig gärna ”kärleksinvandrare”.

11 augusti 1998, Barnängens personalrestaurang, Ekerö:

”Hörru, din kompis är sjuk i dag, så du får klara dig själv.” Med de orden öppnar en vaktmästare bakdörren till personalrestaurangen i ett industriområde ute på Ekerö.

Azita Shariati jobbar sin andra introduktionsvecka på Sodexo som ambulerande restaurangchef. Den ordinarie är sjuk och det är försent att ringa in en vikarie.

”Jag bara står där, alldeles gråtfärdig. Det är kallt, jag fryser.”

Nyutkomna boken.

Om några timmar kommer 70 personer för att äta lunch. På tavlan står det att det ska serveras frukostkorv med pepparrotssås i dag. Det är bara för Azita Shariati att kavla upp ärmarna.

”Jag hade aldrig jobbat i kök förut men det rullade på ganska bra, tills 30 minuter innan gästerna skulle komma. Då blev en av mitt livs största utmaningar att göra pepparrotssås. Jag letar överallt i kylar och kylrum efter den där grönsaken. Men jag hittar ingen. I sista sekund kommer jag på att jag kan göra senapssås i stället och blir klar precis tills gästerna kommer.”

När Azita Shariati sätter sig ner bakom kassan och pustar ut efter att gästerna gått tittar hon snett in i köket – och där på en av de stora rostfria bänkarna står pepparrot – på tub.

”Jag lärde mig en livsviktig lärdom den dagen. Saker och ting behöver inte alltid vara exakt som jag tror, pepparrot är inte enbart en grönsak.”

23 november 1998, Sodexos tidigare huvudkontor, Västberga:

Redan tre månader efter att Azita Shariati har tillträtt som ambulerande restaurangchef lämnar hon in sin avskedsansökan. Hon hade trott att det här jobbet skulle bli en bra ledarskapsskola men arbetsgrupperna fungerar så bra att när chefen är borta finns det alltid någon i gruppen som kan ta över.

Azita Shariati känner att hon måste ta ansvar för sin egen utveckling. Hon fattar beslutet att lämna, men hennes avskedsansökan accepteras inte.

På kvällen ringer regionchefen Catarina Carbell: ”Det här är inte bra, jag trodde att vi hade hittat varandra. Du har mycket mer att ge bolaget.” När de möts dagen därpå berättar regionchefen att en omorganisation är på gång. Hon säger: ”Kan du lita på mig och stanna kvar några månader? Du kommer inte att bli besviken.”

Till den fackliga företrädaren säger regionchefen: ”Bara så du vet, jag förhandlar om den här tjänsten som distriktschef nu, men egentligen förhandlar jag om det här bolagets framtida vd.”

Med maken i Thailand.

1 januari 2005, Bangkok, Thailand:

”Ni måste till sjukhus omedelbart. Ni hinner inte vänta på ambulansen, ta en taxi.”

Azita Shariati, hennes man Farzin och deras son Alireza har överlevt tsunamin i Krabi, Thailand. Chockade men oskadda har de lyckats ta sig tillbaka till Bangkok för att flyga hem, men bestämmer sig för att avstå från sina flygstolar till förmån för dem som råkat värre ut.

Efter att de lyckats hitta ett hotell väcker Azitas man henne mitt i natten. Han har ont i magen. Och det är när Azita Shariati beskriver hans smärtor för en läkare som han säger att de måste till sjukhus omedelbart.

”Farzin har så ont att han nästan är medvetslös när vi kommer fram. Läkaren meddelar att det är en aggressiv form av gallsten som måste opereras omedelbart.”

Men Azita Shariati säger nej. Hon vet att Farzin saknar ett enzym i blodet som gör att han inte slutar blöda. Hon vill flyga hem honom. Då svarar läkaren: ”Kommer han i luften så dör han”.

”Vi har ganska tuffa diskussioner och jag är inte medicinskt kunnig. Men jag lyckas övertyga läkaren att påbörja behandlingen och avvakta med operationen tills det är absolut nödvändigt. Efteråt säger läkaren att det var bra att jag var bestämd i min uppfattning och inte gav med mig.”

De behandlar Farzin och han blir bättre allt eftersom medicinen hjälper, till slut kan han flygas hem och opereras här hemma.

”Det var tufft. Det fanns ingen tid för reflektion. Det var bara att bli saklig, fatta beslut och köra. Känslorna kom efteråt. Det gick inte att tycka synd om mig, eller situationen som vi hamnat i, utan bara tänka framåt, hur tar vi nästa steg?”

27 oktober 2012, Sodexos tidigare huvudkontor, Marievik:

Han byter ansiktsfärg och ser lite chockad ut. Tittar på Azita Shariati och säger ”det kanske går, jag får återkomma”. Det är allt som kommer av protester från Patrik Lundh när hans nya Sverigechef, Azita Shariati, slaktar hans genomarbetade tidplan. I ett enda slag kortar hon hans förberedelsetid från sex månader till sex veckor.

Sodexo jobbar globalt med -matsvinnet på sina restauranger och hållbarhetsplanen ”Better Tomorrow” ska implementeras i Sverige.

”Patrik kommer in på mitt rum och vi har ett väldigt bra samtal. Det är oktober, och han säger att vi har det här implementerat och klart i mars. Då säger jag att han måste göra den första piloten om sex veckor. Och visst, han blir chockad och stressad men vi klarar det!”

Azita Shariati menar att när man står inför fakta blir man innovativ. I stället för att skaffa nya datorsystem hittade Patrik Lundh en möjlighet att uppgradera det befintliga eko–nomisystemet så att matsvinnet kunde rapporteras där. Det gjorde att implementationen både gick fortare och att de kunde jobba mer kostnadseffektivt.

På 18 månader minskade Sodexo i Sverige matsvinnet med 400 ton, vilket innebär en besparing på 12–14 miljoner kronor, för att inte tala om den positiva miljöpåverkan.

3 juni 2014, hemma i Upplands Väsby:

Varje liten blomma skärs ut för hand i sockerdeg, för att sedan fästas på en klänning i dockstorlek. Det tar flera timmar att färdigställa den Barbietårta som hon skapar till sin mans systerdotters tvåårsdag.

Azita Shariati älskar sin mans systerdotter – och att göra figurtårtor.

Azita Shariati älskar att skapa figurtårtor. Här är Barbietårtan till hennes mans systerdotters födelsedag.

Sodexos vd äter fortfarande med ögat. Om maten inte ser bra ut vill hon inte ha. Det måste vara fint upplagt. Själv lägger hon dubbelt så lång tid på att tänka ut hur hon ska lägga upp maten som på att laga den. Redan som tio-tolvåring kunde hon stå i timmar med dukning och dekoration när hennes mamma lagade mat.

”Allt beröm jag fick gjorde att jag blev än mer uppmuntrad. När jag sedan fick mitt eget hem har jag bara fortsatt.”

Först planerar hon. Hur tårtan eller dekorationerna ska se ut. Vilka färger och i det här fallet vilken sorts klänning Barbie ska få. Sedan gör – och färgar – hon degen som kallas för sugarpaste, ett slags marsipanaktig mjuk deg gjord på florsocker. Tårtbotten är sockerkaka och kjolen och alla andra former skapas av grädde och sylt under degklädseln.

”Den här kreativiteten ger mig kraft att orka med allt annat. Det handlar inte om tårtan, utan om skapandet och ett synligt resultat. För mig är det här avkoppling, det är en viktig del av mitt liv, jag brinner för att göra det här. Tid finns alltid.”

26 februari 2015, Sodexos nya huvudkontor i Solna:

”Jag kan med stor glädje och stolthet meddela att vi har nått målet när det gäller andelen kvinnor i verkställande ledning. Vi är tolv personer, sex kvinnor och sex män”, skriver Azita Shariati i sitt februari-månadsbrev till Sodexos anställda.

Hon refererar till den i Sverige övrigt dystra statistiken, där andelen kvinnor på ledningsnivå minskade under 2014 från 37 procent till 34 procent, men levererar själv det löfte hon gav redan 2010.

Ledningsgruppen bestod då av 14 procent kvinnor och Azita Shariati drev igenom beslutet att inom fem år skulle hälften av de ledande chefspositionerna innehas av en kvinna.

”Om marknaden består av hälften män och hälften kvinnor och jag ska stå för allas lika värde, ja då måste vi ha en balans mellan könen även i ledande positioner. Svårare än så är det inte.”

Omvärldens uppmärksamhet och uppskattning för Azita Shariatis mångfaldsarbete har inte låtit vänta på sig. Redan hösten efteråt blev hon utsedd till Inspirational Role Model of the Year som delas ut på den internationella galan European Diversity Awards. Och till närings-livets mäktigaste kvinna av Veckans Affärer, 2015.

När Azita Shariati summerar de avgörande händelserna i sitt liv bekräftar hon det hon sa inledningsvis: att det är alla de män-niskor hon mött som har sett och stöttat henne.

Men hon sticker inte under stol med sin stora vilja att göra skillnad i samhället och att hon med sin bakgrund från Iran har lärt sig att leva i osäkerhet.

”Du vet inte exakt hur det kommer att bli, det finns ingen egentlig komfortzon. Då lär du dig leva med förändring. Jag har alltid varit beredd att hitta nya vägar och lösningar.”

Och hennes pappa, ja, han är allra mest stolt över att hon har fått träffa kungen.

Maken Farzin och sonen Alireza var med när Azita utnämndes till årets superkommunikatör 2016 av tidningen Resumé.