»Allt vällde ur mig: Ni är så lata!«

Vad hände?
»Jag var vd och ägare i ett företag med fem anställda. Jag hade själv organiserat vår årliga konferensresa, tre dagar i en europeisk storstad. Det var enormt mycket arbete vid sidan av mitt vanliga chefsjobb. När det var dags för avfärd var mina medarbetare förväntansfulla och glada. Själv var jag sliten och pressad, allt måste ju fungera.

Vi bodde på ett fint hotell med relaxavdelning. Konferensprogrammet var ganska tajt, men det fanns fri tid inlagd. Andra dagen var vi på studiebesök och en konstutställning. Efter en öl skulle vi åka tillbaka till hotellet och diskutera företagets framtidsvision före middagen.
Mina medarbetare tyckte att vi skulle ta en taxi, jag tyckte att vi kunde ta tunnelbanan. Det slutade med att de åkte taxi och jag tunnelbana. Under resan ringde en av dem och sa att ’vi har snackat om att vi vill gå till relaxavdelningen nu, vi kan prata framtidsvision under middagen’. Jag blev så överrumplad att jag inte fick fram ett ljud. När jag hade lagt på luren bara rasade allt. Jag blev så fruktansvärt förbannad!
Jag kom först till middagen. Där satt jag som en tryckkokare av ilska när de ramlade in glada och rosiga efter badet. Sedan bara vällde det ur mig: hur mycket jobb och pengar resan kostat, hur otroligt besviken jag var över deras beteende, hur bortskämda, lata och oengagerade de var!
Det blev så dåligt! De flesta tystnade. Peter, som jag hade känt längst, sa till mig att släppa ilskan så att vi kunde gå vidare. Det gjorde mig ännu mer provocerad. Men jag orkade inte ta tag i det då.
Jag var trött och besviken när vi kom hem. Stämningen på jobbet var väldigt spänd. Jag mådde dåligt, det var inte roligt alls, vi som brukade ha så kul ihop.«

Hur löstes er konflikt?
»Ett par veckor efter resan föreslog jag för Peter att han och jag skulle äta lunch, vi behövde prata. Han var med på det direkt. Vi kände varandra så väl, att lösa konflikten mellan oss var viktigast. Det påverkade hela gruppen.
Vi satte oss i ett hörn och pratade om det som hänt, om alla känslor det hade väckt och hur vi skulle hitta tillbaka. Jag minns knappt vad vi sa, vi var så ledsna och grät båda två, först han och sedan jag.«

Hur blev situationen sedan?
»Efter vårt samtal släppte spänningen. Men jag insåg att jag måste förändra mitt ledarskap för att inte hamna i en liknande situation igen.«

Vad lärde du dig?
»Jag insåg att jag hade varit otydlig. Vi hade helt olika förväntningar på konferensresan. Jag skulle ha gjort klart att det var arbete, inte en nöjesresa. Sedan tolkade jag vad mina medarbetare sa och gjorde negativt, och tog det personligt. Att ta vara på möjligheterna på det fina hotellet var deras sätt att visa sin uppskattning och inte riktat mot mig. Men jag hade lagt hela mitt känsloliv i chefsrollen. Det gjorde mig sårbar, helt i onödan. Jag fick upp ögonen för att jag måste lära mig att kliva ur chefsrollen och se på den utifrån ibland.«

Fotnot: Maria heter egentligen något annat. Personerna på bilden har inget med texten att göra.

Hur skulle du ha hanterat konflikten? Kommentera nedan!