Pia Jönsson har 80 medarbetare
Stora personalgrupper, ansvar för liv och död och resurser som aldrig vill räcka. Att vara chef inom kommunal äldreomsorg är ingen lek. Chef begav sig till Kullagården i skånska Kävlinge och följde enhetschef Pia Jönsson för att skildra en obesjungen chefsvardag.
06:47
Pia Jönsson traskar längs korridorerna, upp och ner för trappor, mellan de olika arbetslagen.
Hon har 60 medarbetare under sig, eller närmare 80 om man räknar alla inhoppare och timvikarier.
Ett personalansvar långt utöver det vanliga bland chefer på motsvarande nivå i näringslivet. Men fullständigt normalt här inom kvinnodominerad kommunal omsorg.
”Utvecklingssamtalen slukar fantastiskt mycket tid. Säkert totalt tre veckor per år”, konstaterar Pia Jönsson.
Lönesamtalen har hon emellertid fått dispens ifrån. Nya lönebesked skickar hon enbart ut per brev, sedan får folk höra av sig med frågor.
06:49
Har det hänt något särskilt under natten, inne på boendet eller för hemtjänstpatrullerna ute på byn? Jaha, lite oroligt för en farbror som blandar ihop klockslagen och gärna vill ut på midnattspromenader i tron att det är lunch. Annars rätt lugnt.
”Spelemännen spelade som elden vore lös …”
06:54
Pia Jönsson låser upp sitt kontor. På med datorn för snabb koll av sjukläget. Inga nya sjukanmälningar inför helgen, skönt. Lite nervöst dock med alla ovana sommarvikarier.
”Vårdtrycket är ju detsamma året om. Allt måste flyta på som vanligt.”
06:56
Telefonen ringer. En medarbetare har problem och behöver prata.
”Kan vi sätta oss en stund i eftermiddag? Bra!”
Telefonen ringer igen.
”Såg du mitt sms?”
Iväg igen för fortsatt avstämning med arbetsgrupperna:
”Hej, hur har ni det? Några bekymmer?”
07:10
”Nu har vi vår morgongymnastik!”
Hasse Kvinnaböske Anderssons muntra stämma ljuder ur cd-spelaren i restaurangen: ”Det var dans och hålligång …”
Armar uppåt sträck och rulla ordentligt med axlarna. Grundlig uppvärmning på en arbetsplats med många tunga lyft kan aldrig vara fel.
”Spelemännen spelade som elden vore lös …”
Pia Jönsson avslutar med en djup knäböj och ber en medarbetare komma förbi och underteckna ett anställningsavtal.
07:16
Tillbaka på kontoret.
”Ska bara kolla om det är några akuta mejl …”
Nämen se där: En före detta anställd som gratulerar till att Pia Jönsson nyligen utsetts till årets chef av Kävlinge kommun. Kul! Mer bekymmersamt är det med arbetsterapeutens oväntade uppsägning. Som så många gånger förr gäller det att snabbt fylla en lucka.
”Sedan har vi två underskötersketjänster ute som det också är lite brått med”, säger hon.
Pia Jönsson
Ålder: 57 år.
Bor: Hjärup.
Gör: Enhetschef för Kullagården och hemvårdsområde öst i Kävlinge, med 60 anställda och 120 vårdtagare.
07:22
Granskning av scheman. Hur ska vi nu få ihop turerna framöver? Hög personalomsättning och hård konkurrens om kvalificerade medarbetare är en ständig huvudvärk inom äldreomsorgen. För Pia Jönsson slukar de många inskolnings- och rekryteringsprocesserna tid, energi och pengar som hon hellre velat lägga på själva vården.
”Det är jättesvårt att få tag på folk. Ibland får vi inte in en enda ansökan.”
07:48
Planering över en kopp kaffe med nära medarbetaren Marie Ekström, chefsstödjare och ”allt-i-allo”. Bara den här dagen är fyra rekryteringsintervjuer inbokade. Helt normalt även det.
”Då tar vi hon från Svalöv vid halv nio … Sen har vi helgen … Jaha, X har ont i ryggen … Ja då får vi ringa i dag och checka av …”
Just ja, en budgetfråga: Ska näringsdryckerna i form av smoothies till de boende bokföras under kontot ”olja”?
08:06
På väg genom korridorerna på nytt. I farten rättar Pia Jönsson till en tavla som hamnat lite på sniskan. Hennes chefs-ansvar omfattar inte bara personalen och de 120 vårdtagarnas väl och ve, utan även själva fastigheten Kullagården. Ett ganska slitet bygge på säkert något tusental kvadrat med en sagolik förmåga att ta Pia Jönssons arbetstid i anspråk.
”Ibland är jag uppe på taket för att kolla filter och tryck i ventilationssystemen. Vilket kan kännas lite orimligt. Jag menar, jag är ju långt ifrån någon ventilations-expert. Men jag är ansvarig och det rullar liksom bara på.”
08:13
Pia Jönsson och Marie Ekström rycker in för att hjälpa en boende med morgonrutinerna – tvättning, påklädning och frukost. Den äldre damen blir orolig av förändringar och sommarmånadernas alla nya vikarieansikten, vilket undviks på det här viset.
”Det faller kanske inte under mina ordinarie chefssysslor, men samtidigt har jag ju ett ansvar för att helheten fungerar. Sedan tycker jag det är kul också. Hon blir så glad”, säger Pia Jönsson.
08:29
Arbetsintervju med sökande till underskötersketjänst. Verkar lovande.
”Nu ska vi bara ta in lite referenser”, säger Pia Jönsson.
09:14
Kaffe och smörgås med ”teamet”, Kullagårdens grupp av specialister som sjukgymnast och sjuksköterskor. En projektorbild ger en överblick av vårdläget: Folk på väg in och ut från sjukhus. Gamla människor som ramlat och slagit sig. En tröttkörd anhörig som kan behöva avlastning. Liv och död. Pia Jönsson gör några stödanteckningar på en servett.
09:43
Enskilt möte med en av hemvårds-cheferna. Känsligt ämne; vårdtagare med suicidproblematik.
10:11
Till kontoret. Fler telefonsamtal. Fortsatt skrollning neråt i e-postlistan. Och så granskning av fakturor.
10:30
Arbetsintervju, kandidat till underskötersketjänst.
11:00
Arbetsintervju, sökande till arbetsterapeuttjänsten.
12:12
Lunchrast. Pia Jönsson tar en promenad, inte längs ån som vanligt utan till stationen för att köpa nytt åkkort på Skånetrafiken. Under tiden mumsar hon på ett äpple, större måltider än så blir det sällan på jobbet.
”Men för mig är det precis lagom. Jag brukar äta rejält hemma på kvällarna i stället”, säger hon.
12:48
Samtal med sommarvikarie som fått nog. Mötet med all skröplig nakenhet blev tydligen för mycket. Alla fixar inte att byta inkontinensblöjor på andra.
”Vi avslutade vårt samarbete. Så nu sitter jag med bekymret att hitta en er–sättare. Inte så lätt mitt i sommaren. Jag får genast kasta mig över alla scheman, kanske styra om några turer, lägga ut alla tentakler …”
13:00
Tid för ytterligare en rekryteringsintervju.
13:25
Avbockning av lönelistor i datasystemet.
Frågan inställer sig: Hur rimligt är det att som Pia Jönsson ansvara för personalgrupper på 60–80 personer och en stor fastighet därtill, med offentliga sektorns starkt begränsade resurser att röra sig med och från en chefsnivå som formellt sett är relativt låg?
Inte rimligt alls, enligt två forskare som på uppdrag av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle granskat just den saken (vilket Chef skrev om i nr 12/2017). Enligt forskarna Linda Corin och Lisa Björk tvingas ledare för sådana organisationer ägna uppåt en femtedel av arbetstiden åt akut ”brandsläckning” långt bortom chefsuppdraget, vilket kan leda till stress och otrivsel.
Pia Jönsson bekräftar att hon i brist på annan tillgänglig personal ofta inte ser någon annan råd än att själv gripa in i rena vaktmästerisysslor.
Som att kuta med spannar när det regnat in, åtgärda stopp i toaletterna eller skruva ner brandvarnare som gåtfullt börjat tuta i tvättstugan.
”Stressad är jag väl inte. Men i en drömvärld skulle jag gärna slippa fastighetsansvaret. Det skulle ge betydligt större möjligheter till närhet med boende och personal.”
13:37
En anställd ringer och sjukskriver sig, enligt läkarintyget för en hel månad framåt.
”Där fick jag ytterligare ett problem med turer som behöver täppas igen”, konstaterar Pia Jönsson.
Svårast brukar bemanningsläget dock vara på vintrarna, i ”vabruari”. Pia Jönsson kan då behöva ägna en halv arbetsdag åt schemapusslande inför en helg.
14:30
Välkomstmöte. Pia Jönsson tar emot en nyinflyttad vårdtagare ihop med anhöriga.
”Det är för att fylla förväntningsglappet som kan finnas inför en inflyttning. Vissa har överdrivna förväntningar på servicen som ingår här på Kullagården. Vi försöker vara tydliga med att det är precis som när hemtjänsten kommer till någon nere på byn. I det här fallet gick det jättebra. Ett mycket trevligt möte!”
15:14
Samtal och planering med sjuksköterska inför en framtida omorganisation. Hur ställer hon sig inför förändringen? Hur vill hon helst jobba framöver?
15:42
Pia Jönsson går en ny runda genom hela anläggningen, förbi restaurangen och till demensavdelningen, säger hej och trevlig kväll till personal som går av eller på sina pass. Läget är under kontroll.
16:16
Pia Jönsson låser sitt kontor. Arbetsdagen är slut. Den har varit full av aktivitet, men ändå jämförelsevis lugn.
”Det ser ju faktiskt ut att lösa sig med två av vakanserna, skönt!”
Mindre bra är de nya personalbehov som plötsligt uppstått. Det där får hon fortsätta jobba med i morgon.
”Det gäller att hantera sin vardag. Det går aldrig en dag utan att man lär sig något nytt.”
Pia Jönsson sätter sig i bilen och far hem.
Logga in för att fortsätta läsa!
Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för
0:-
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!
