Så kopplar du av helt – med idleness

Ställ inte väckarklockan i helgen, utan sov tills du vaknar. Och fundera sedan på om du inte ska somna om en stund. Efter en riktigt lång och skön frukost kanske du går en promenad eller kanske ännu hellre sätter dig på en sten och tomglor. För att ta en fika när du kommer tillbaka, men då utan kaffe för sådan stimulantia behöver du inte. Speciellt inte en dag som denna då du varken behöver vara alert eller göra nytta. Du kanske rent av ska ta en tupplur efter fikat.

Så börjar en perfekt dag för en ”idler”.

Idleness är ett begrepp som inte ens har en svensk översättning i vår lutheranska prestationskultur men som börjar dyka upp allt oftare. Det handlar om att göra absolut ingenting, att vara sysslolös och lättjeful. En inte alls ny idé utan en klassisk filosofisk tanke, som omhuldats genom historien av Aristoteles, Jerome K Jerome, Bertrand Russel, Friedrich Nitzsche med flera. Även Oscar Wilde sa att ”det mest upphöjda man kan göra är att göra inget”.

Forskaren Carl Cederström har plockat upp tankegångarna och ställt dem mot de alltmer kravfyllda tongångarna om mindfulness.

”Mindfulness är som att plötsligt upptäcka mineralvatten på flaska och tro att det här är det bästa som finns, samtidigt som man glömmer bort att det redan finns vatten att tillgå.”

Carl Cederström, som är docent i företagsekonomi vid Stockholms universitet, är inte motståndare till mindfulness men säger att den och andra liknande tekniker har uppkommit på grund av att vi lever i ett prestationssamhälle där vi förväntas inte bara ta ägarskap över utan även fullt ansvar för våra liv. Han är rädd för att effekterna av dålig arbetsmiljö förringas och att ansvaret för stress och oro flyttas över på individen.

”Vi frågar om mindfulness hjälper oss att känna mindre stress, om det kan få oss att fokusera bättre och prestera mer, men i den frågeställningen glömmer vi bort att anledningen till att teknikerna blivit så populära är att vi har ett samhälle som i viss mån är dysfunktionellt med stress och ångest som resultat. Mindfulness är integrerat i prestationskulturen på samma sätt som mineralvattnet är integrerat i ett produktions- och konsumtionssamhälle.”

Idleness, kan enligt honom, vara en påminnelse om att livet inte uteslutande handlar om produktivitet och prestation, om att bli värderad utifrån det arbete man gör. På frågan om vinsterna med idleness svarar han så klart att det inte finns några, för det är själva kärnan i att göra just ingenting. Men Aristoteles pratade redan på sin tid om det i termer av lycka, eudamonia, och jämförde det med att leva som gudarna.

”Gudarna gör ju ingenting, de glider runt och ägnar all sin tid åt tänka. Som människa kan man så klart inte uppnå det helt och hållet men man kan sträva efter att lägga bort den ständiga inre rösten om att man ska vara mer produktiv.”

Carl Cederström menar att det kan vara ett etiskt projekt i en tid där man anser att lättja är det mest omoraliska man kan ägna sig åt.

”Det kan vara harmoniskt och fruktbart att inspireras av den tanken. Att ge sig själv utrymme att skapa en situation som inte präglas av den ångestframkallande känslan att göra tusen saker samtidigt, gör att du kan bibehålla lugnet och känslan av att göra inget. Och det främjar det kreativa tänkandet.”

Trots att Carl Cederström tar upp långa planlösa promenader och att vara ute i skog och mark som exempel är han själv för mycket av en stadsmänniska för att välja det när han själv ska ägna sig åt idleness.

”För mig är det främst att läsa. Men inte att läsa för att till exempel bli en bättre ledare. Så fort du frågar dig om det kommer att göra dig till en bättre chef då förlorar både boken och läsupplevelsen sitt värde. Jag läser poesi eller någon annan onyttig litteratur som inte har en uppenbar relation till det jag jobbar med. Även om det kan ha positiva konsekvenser så småningom.”