Mia Törnblom: Vinna silver eller förlora guld?

Sedan ett par år tillbaka har jag haft förmånen att arbeta med Pia Sundhage och det svenska damlandslaget i fotboll, och i somras fick vi uppleva en OS-final. Inget svenskt lag har på 68 år lyckats med den bedriften. Vi spelade väldigt bra men Tyskland vann med 2–1.

En av de sakerna som jag är mest stolt över är hur fort våra tjejer trots förlust ändå på riktigt lyckas känna att de vunnit ett silver, i stället för att känna att de förlorade ett guld. Att den oerhörda mentala styrkan är en imponerande bedrift som det tar tid och mycket träning för att uppnå. Att få arbeta med ledarna och laget är ett uppdrag som många avundas mig och det har jag full förståelse för. Det är otroligt spännande och lärorikt.

Det första passet som jag höll i handlade om normer och värderingar, våra innersta åsikter om vad som är rätt, riktigt och viktigt för oss. En gemensam värdegrund är en förutsättning för att en grupp ska kunna prestera tillsammans på topp.

Jag la fram olika påståenden och uppmanade spelare och ledare att välja mellan ”Ja, håller helt och hållet med”, ”Ja, håller till viss del med”, ”Nej, håller inte alls med” och ”Nej, håller inte med men har vissa förbehåll”.

Mitt första påstående var: ”Det är viktigare att ställa upp för laget än för sig själv”, och jag var övertygad om att alla skulle ställa sig på Ja. Men så blev det inte. Alla ledare med Pia i ledningen ställde sig på Ja, medan de allra flesta spelarna i stället ställde sig på Nej.

Efteråt följde en mycket livlig och spännande diskussion och det visade sig att de visst var överens, men att de uppfattat frågeställningen olika. Det är en av orsakerna till att det är så viktigt att ta sig tid för kommunikation. Vi utgår från oss själva och det kan skapa en massa missförstånd och onödiga konflikter.

Jag får väldigt ofta frågan om hur Pia är i verkligheten, är hon sådär cool som hon verkar? Ja! Det är hon. Eller rättare sagt, hon är ännu coolare. Pia tar aldrig en lättare och mindre krävande väg och för henne kommer laget alltid att vara viktigare än jaget.

”När man är bäst lyssnar människor på det man har att säga och då kan man säga viktiga saker.”

Detta är en av de värderingar som driver Pia och denna drivkraft har gjort henne till en av de absolut bästa. Som spelare har hon vunnit fem mästerskapsmedaljer och som förbundskapten har hon lyckats leda sina lag till fem medaljer de senaste sex mästerskapen, två OS-guld, ett VM-silver, ett EM-brons och nu senast ett OS-silver.

”I vår fyller jag 50 och firar med att springa en halvmara för första gången tillsammans med min väninna Johanna Frank. Vår coach är den briljanta Gunnar Söderström.”

Pia lever för fotbollen, när hon tar beslut utgår hon alltid från vad som är bäst för damfotbollen. Hon är cool, men hon är också krävande. Hon är skärpt, vass och envis vilket gör att jag är tvungen att vara i det bästa tillstånd jag kan vara. Hennes ifrågasättande och kompetens gör att jag blir bättre. Hon gör mig bättre.

Om våra samtal handlar om annat än ”viktiga” saker som fotboll och ledarskap, då blir hon blir uttråkad. Men om ledarskap, såväl i teorin som i praktiken, kan vi prata i timmar.

Förutom drivkraften att prata om viktiga saker, tror jag att nyckeln till hennes framgång ligger i insikten som hon själv så ofta delar:

”Ensam är jag oduglig men tillsammans med andra är jag nästan bäst.”

/Mia Törnblom