Leder du för många medarbetare?

Att första linjens chefer inom vård, skola och omsorg har ett svårt eller närmast omöjligt uppdrag är väldokumenterat i forskning och studier. Rapporter visar hur chefer inom äldreomsorgen kan ansvara för 100 medarbetare eller mer, och i brist på vettiga stödfunktioner tvingas rensa avlopp, sätta upp hyllor och begrava sig i berg av stressframkallande administration.

Annika Härenstam är professor emerita i sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Som en av Sveriges främsta experter på ledarskap inom offentlig sektor är hon kritisk till hur verksamheterna styrs.

I sin forskning visar hon hur villkoren för chefer inom kvinnodominerade områden är särskilt dåliga, med de jättelika personalgrupperna som en konsekvens – något liknande märks inte i mansdominerad teknisk verksamhet.

Annika Härenstam kopplar de organisatoriska bristerna till slentrianmässig nedvärdering av traditionellt kvinnligt omsorgsarbete, övertro på rationalitet och ett fjärmande från verkligheten på stabsnivå.

”När de nya marknadsinfluerade styrmodellerna rullades ut över vård, skola och omsorg i början av 90-talet, infördes en styrlogik som präglas av ekonomi och resultatmätning. Många insåg förstås svårigheterna med att mäta mjuka värden som omsorg i kronor och ören, ändå infördes en uppsjö av indikatorer att räkna på. Men verkligheten passar inte in i styrmåtten. Långtifrån allt arbete som utförs av enhetscheferna och deras medarbetare syns i matriserna. Ändå är det matriserna som räknas”, säger Annika Härenstam.

Hon fortsätter:

”Parallellt med de uppenbara svårigheterna med att mäta mänsklig omsorg, finns en nedvärderande syn på kunskaperna som krävs inom exempelvis äldreomsorgen. En tendens att betrakta omsorg som något medfött kvinnligt, som inte kräver så stor utbildning utan ligger nedärvt i kvinnornas kroppar. Ett synsätt som även det innebär att kvinnors arbete – inklusive chefernas – inte fullt ut värderas eller syns.”

En övertro på experter och strategiskt tänkande bidrar även det till hårda villkor för de operativa cheferna, menar du?

”Just det, management-iseringen. Det har alltså skett en enorm utbyggnad av statusfyllda lednings- och stabsfunktioner på senare år, med mängder av nya experter inom upphandling, hr, arbetsmiljö, ekonomi, it och juridik. En management- och styrningskultur som jag menar distanserat sig från de operativa cheferna nere på ‘golvet’, och inneburit ytterligare nedvärdering av deras jobb”, svarar hon och tillägger:

”Jag kallar det getingmidje-organisationer, där första linjens chefer utgör själva midjan. Deras kunskaper och upplevelser förmår inte tränga upp till och igenom denna väldiga beslutsapparat av experter, och välkomnas kanske inte heller. Samtidigt som staberna får allt svårare att inse konsekvenserna av sina beslut. Det är ett brott i kommunikationen som visat sig väldigt tydligt nu under pandemin. Ute i verksamheterna visste man sedan länge att det rådde brist på masker och skyddsutrustning. Men det nådde inte fram.”

Digitaliseringen innebär ständigt nya möjligheter att mäta och räkna på verksamheten. Vad innebär det för första linjens chefer?

”Det finns mycket bra som kan komma ur digitaliseringen. Tyvärr har det visat sig att chefer redan ägnar väldigt mycket tid åt att mata de här systemen, och risken är väl att tekniken leder fel om den inte anpassas till verkliga behov. Artificiell teknik kan absolut förbättra överblicken och ta över monotona arbetsuppgifter, men i ett värstascenario blir det i stället de roliga chefsuppgifterna med frihetsgrad som försvinner”, säger Annika Härenstam.