”Två kolleger i djup konflikt – vad gör jag?”

FRÅGA: Jag har två medarbetare i mitt team som är så fruktansvärt osams.

Det hela började med att den ena medarbetaren gjorde ett misstag vilket försatte den andra medarbetaren i en dålig sits. Han tappade inte bara ansiktet inför sina kunder utan fick dessutom jobba extra för att reparera skadan. Nu accelererar konflikten och de beter sig allt mer illa mot varandra – och sprider negativ stämning.

Jag har försökt prata med dem men de är väldigt långt från försoning.

Hur ska jag hantera situationen? Finns det samtalstekniker eller psykologhjälp att få? Eller ska jag omplacera en av dem?

/Beatrice

SVAR: Eftersom situationen accelererat och inte avtagit naturligt anar jag att båda medarbetarna har en stark upplevelse av att de har rätten på sin sida. Det gör dem mindre benägna att faktiskt lyssna in varandra vilket i sin tur provocerar och förvärrar konflikten ytterligare.

Det finns samtalstekniker och psykologhjälp att få som handlar om att spegla/parafrasera vad den andra säger för att forcera ett aktivt lyssnande och förebygga ”pajkastning”.

Jag vill flagga för att det kan vara resurskrävande och garanterar inte en försoning, speciellt inte när konflikten hunnit gå så långt att den upplevs som personlig.

Med personlig menar jag att man tappat distansen till incidenten och inte längre ser den som ”ett misstag i kollegans arbetsroll som gick ut över uppgifter i min arbetsroll”.

Deras perspektiv är sannolikt mer präglat av att man blev ”lämnad i sticket” eller ”fick städa upp efter den andra”. Medarbetaren som begick misstaget kan vara väldigt frustrerad över de ”dåliga förutsättningar” som hen hade när uppgiften skulle lösas.

En omplacering kan absolut vara en väg att gå, dock är det viktigt att det kommuniceras på ett sätt så att det inte signalerar att den som omplaceras är den som äger skuld i konflikten. 

Innan omplacering kan det vara värt med ett sista försök till dialog där du som chef har ett trepartssamtal tillsammans med båda medarbetarna och förklarar vägvalet du står inför, att ni försöker att hitta en väg framåt eller att du delar på dem.

Fråga vad de vill/behöver för en eventuell försoning och även om de själva ser en möjlig lösning på situationen. Oavsett om ni inte hittar en gemensam lösning förankrar du i och med det samtalet omplacering som en väg framåt.

/Nishteman Hosseini, Leg. psykolog och organisationskonsult