Ruben Östlund om pappakrocken: ”Jag skämdes lite för att jag var så besatt av mitt arbete”

I varje avsnitt av podden Chef Dilemma får dagens gäst svara på ett chefsdilemma från en lyssnare.

Veckans chefsdilemma:
”Nu har det hänt igen. Fick samtal från förskolan i förmiddags om att min son på fem år är hängig och har hostat lite. Så dom ville att jag skulle hämta, på en gång. Precis när jag gjort mig redo för en väldigt viktig presentation för nya kunder som jag jobbat med i över en månad. Jag fattar ju att dom på förskolan måste höra av sig. Och jag vill såklart ta hand om mitt barn när han är sjuk. Men det här händer typ hela tiden! Fattar inte hur jag ska kunna sköta mitt jobb. Jag och mitt ex har barnen varannan vecka. Som läget är nu är det lite känsligt att höra av sig och be om tjänster. Idag hade hon dessutom en ledningsgruppskonferens. Hennes mamma bor i stan, men är i riskgrupp och kan inte hämta. Kan man be personalen att sätta honom i en taxi? Eller?

Vad skulle du göra?”

Svar från Ruben Östlund, regissör, intervjuad av Cissi Elwin i podden:
”Den där situationen har man fått hantera någon gång. Det var ett tag sedan mina barn var så små. De är 18 år nu. Jag tror att jag hade haft fler personer att ringa i det läget och fler som kunnat ställa upp. Men jag hade nog inte haft några problem med att be dem sätta barnet i en taxi.”

Cissi Elwin: Har det hänt? Har dina tvillingflickor åkt taxi från förskolan?

Ruben Östlund: ”Nej det har de inte gjort. De har inte gått på förskola så nära det jobb jag befinner mig på. Däremot är det viktigt att det inte ska vara något konstigt att barnen är med på jobbet. Att de kan vara med på möten eller sitta och göra något samtidigt som jag gör något. Det är ofta socialt tacksamt att ha med barn på möten. De öppnar upp allting och gör det mycket mer bekvämt.”

Cissi Elwin: Jag har två barn med en filmregissör och vet hur svårt det kan vara under perioder av inspelningar att få ihop det. Du har två barn med en regissör. Det måste ha varit ett jäkla pusslande?

Ruben Östlund: ”Ja, det har det varit på många sätt och vi hade säkert kunnat lösa det på bättre sätt än vad vi gjort många gånger. Det är bra om det inte finns en skam i att barnen är på arbetet och att man ser till att ordna det så att man förstår det sociala som alla är tvungna att hantera när man har barn.”

Cissi Elwin: När vi gör undersökningar bland chefer så handlar det ofta om svårigheten att få ihop sitt liv. De vill så mycket med sina jobb och tycker de får offra så mycket. De bryts mellan karriären och familjen.

Ruben Östlund: ”Jag förstår tanken. När man är ansedd att vara framgångsrik så finns det någon sorts förutfattad mening per automatik, men inget som någon har sagt till mig, att man inte är en närvarande förälder. Det finns en förutfattad mening om att framgångsrika människor inte är närvarande som föräldrar.”

”Jag har en kompis vars pappa var väldigt framgångsrik och en offentlig person. Jag pratade med honom om det när jag hade en period i mitt liv när jag kände att jag kanske inte var tillräckligt närvarande för mina barn. Jag skämdes lite för att jag var så besatt av mitt arbete och tyckte det var så roligt. Då sa han att: Jag älskar att min pappa älskade sitt arbete. Det gav mig en bild av hur jag ville vara i framtiden.”

”Jag har aldrig upplevt att jag har stört mina föräldrar när jag har ringt dem eller behövt deras hjälp eller frågat om hjälp. Jag hoppas att jag kan vara likadan. Så fort någon frågar om min uppmärksamhet av mina barn så vill jag kunna lägga det jag gör åt sidan och inte säga. Nej stäng dörren, jag sitter och arbetar. Den typen av kultur har jag aldrig haft hemma och aldrig haft med dem.”