Personalchefen: ”Svårt att mäta värdet av vetekrans”

Hur ser du på de senaste månadernas medierapportering?
”På något sätt har man tappat kärnan i varför man träffas, att det finns ett syfte eller nytta bakom. Träffas man utanför ordinarie arbetstid är det klart att folk är hungriga. Då måste man äta något. Det har tappats bort i diskussionen. Men det är samtidigt en självklarhet att man gör det inom rimliga former.”

Hur ser man till att det hålls inom rimliga gränser?
”Det handlar om att man har en moralisk kompass och ett gott omdöme. Högsta chefen sätter en standard på hur det ska vara. Vi är ett kommunalt bolag som rättar oss efter kommunens riktlinjer. Man känner ju att man tappar andan när man läser om de här excesserna som har varit.”

Kan den hårda granskningen innebära att chefer till slut inte vågar anordna något trevligt för sina medar­betare?
”Inte så länge man som chef står upp för sina beslut. Cheferna som det skrivs om har tappat markfästet. Man ska klara av en granskning, men samtidigt ingår det i vårt uppdrag att vi sköter vår personalvård.”

Går det att mäta hur intern representation påverkar resultatet?
”Det är klart att jag inte kan mäta vilken effekt det blir om jag tar med en vetekrans till ett möte. Det låter sig inte göras. Samtidigt är jag övertygad om att det skapar arbetsglädje.

I våras hade vi seminariedagar som avslutades med en gemensam middag. Det skapade en oerhörd känsla av delaktighet för de personer som var med där.”