”Man är aldrig för gammal för att vara chef”

”NEJ, JAG RÄDS VARKEN lång erfarenhet eller senioritet”, säger Julia Schalk, anställande chef på den ideella organisationen Water Aid.  

Den utannonserade tjänsten som enhetschef för programverksamheten på Water Aid söktes av 187 personer. Valet föll på 61-åriga Annika Malmborg.  

I dag har Water Aid medarbetare i ett åldersspann mellan 27 och 63 år.

Annika Malmborg kommer med andra ord inte att vara äldst i gänget, men betydligt äldre och med längre erfarenhet än sin närmaste chef, Julia Schalk, som ansvarar för avdelningen där Annika Malmborgs enhet ingår. 

Annika Malmborg var 50 år när hon började jobba på sin förra arbetsplats, RFSU. Redan då var hon medveten om att hon inte ville att det skulle bli hennes sista arbetsplats.  

”Jag tänkte ganska medvetet att oj, det kommer att bli svårt för mig att få jobb om jag stannar här för länge. Det skulle innebära att jag blev för gammal för arbetsmarknaden.” 

Vid 58 års ålder insåg hon att det var hög tid att börja se sig om.  

”Jag märkte direkt att det var väldigt svårt.”  

När hon sökte jobb inom statlig, kommunal eller privat sektor blev hon inte ens uppringd av rekryteringsfirmorna för en första koll.  

”Min styrka är mitt ledarskap, min erfarenhet av att leda grupper, organisations- och strategiutveckling. Jag tänkte att den kompetensen är liknande oavsett organisation. Men ofta fanns där krav på att man tidigare skulle ha jobbat i politiskt styrd organisation eller i kommunal eller statlig verksamhet, så jag kom inte vidare.” 

När hon höll sig i sin egen sektor, den ideella, kom hon till intervju fyra, fem gånger men inte längre. Till slut behövde hon fatta ett beslut om hon verkligen ville byta jobb. 

”Jag kände att jag hade mer att ge och jag hade haft samma jobb i elva år. Jag ville ha nya utmaningar, fortsätta utvecklas, så jag sa upp mig. Jag tänkte att det skulle hända något med mig när jag väl tagit beslutet. Att det skulle lösa sig.” 

Annika Malmborg är noga med att betona att hon är medveten om att hon är privilegierad. Hon har en partner och de hade också ekonomin för att klara detta.  

Beslutet att säga upp sig gav henne en massa energi. Energi som hon bar med sig in i intervjun med Water Aid.

Hon känner också att hon fick ett erkännande av sin förra chef när hon berättade att hon ville gå vidare, vilket stärkte henne.  

”Man får mycket feedback när man slutar. Det gjorde att jag kände att jag har något att erbjuda. Jag har också en helt annan trygghet i mig själv i dag. Jag tycker att jag är en mycket bättre chef nu än vad jag var för tio år sedan. Att vara ledare kan man väl inte vara för gammal för.” 

Hon hann inte mer än sluta på RFSU förrän hon hade två rekryteringsprocesser igång samtidigt, och hon blev omgående erbjuden tjänsten på Water Aid. 

”Jag hade jobbat tillsammans med Annika tidigare. Vi har varit kollegor, så jag visste hur stark hon var. Men de första urvalen gjordes av en extern rekryteringsfirma och jag höll mig tillbaka. Efter att övriga träffat Annika var de lika positiva, så det var verkligen en bekräftelse”, säger Julia Schalk.  

Att Annika Malmborg har längre erfarenhet av ledarskap än hon själv har ser hon inte som hämmande utan som en bra förutsättning för att verkligen kunna prata ledarskap.

Julia Schalk säger dessutom att hon upplever Annika Malmborg som prestigelös vilket gör sitt till för att hon inte ska känna sig hotad. 

”Fem år, som det är fram till 67-årsgränsen, är en lång tid för en anställning och med den nya flexibiliteten kring riktåldern tyckte inte vi att det var några problem”, säger Julia Schalk och tillägger: 

”Annika har en personlighet som gör att hon kan omvandla all sin erfarenhet till nytt strategiskt tänk och finna nya vägar för att driva oss framåt. Water Aid är långt ifrån en förvaltande organisation, utan vi är i en växande och drivande fas.”