Mia Törnblom: Möte med den perfekta chefen

Jag blir ofta imponerad av de chefer som jag möter i mitt arbete, över deras fantastiska ledaregenskaper.  Men självklart möter jag även ledare med större utvecklingsmöjligheter.

För några år sedan blev jag anlitad av en kvinna som hade byggt ett mycket framgångsrikt företag. Orsaken till att hon kontaktade mig var för att hon tyckte att hennes medarbetare borde skärpa till sig. Nu när företaget hade växt sig större upplevde hon att många av medarbetarna konstant sökte bekräftelse, att de gnällde och oroade sig i stället för att göra sitt jobb.

‘Helt ärligt Mia, jag står knappt ut med flera av dem längre, jag blir irriterad när jag ser deras oförmåga och slarv’, sa hon.

Det tar inte många minuter för mig att inse att denna kvinna har oerhört höga krav, på sig själv och sina medarbetare. Hon använder ordet perfektionist säkert tio gånger och varje gång hon gör det är det som att det glittrar till i ögonen på henne.

Jag frågar vad perfektionist betyder för henne. Hon svarar:

”En perfektionist gör alltid sitt bästa, gör ingen besviken och sitter med en uppgift tills den är så bra att ingen annan hade kunnat gör den bättre. En perfektionist är noggrann och lite smartare än andra. Jag anställer endast smarta personer, det är därför jag känner sådan frustration, de är ju smarta men beter sig inte så på senare tid.”

Jag frågar: ”Och hur ser du på misstag, får dina medarbetare göra misstag?”

”Självklart”, svarar hon. Man får göra misstag men bara EN gång!”

”Säger du det till dem? Att de bara får göra ETT misstag?”, frågar jag.

”Ja!”, svarar hon och jag ser på henne att hon upplever min fråga som korkad.

För att hjälpa henne att förstå sina medarbetare säger jag:

”Om jag skulle arbeta på ditt företag och veta att jag endast fick göra ETT misstag skulle det göra mig väldigt osäker. Tror du att det kanske är det som är problemet, att deras drivkraft blir rädsla för att göra fel i stället för att känna lusten att utvecklas, och att få göra ett riktigt bra arbete?”

Det tog en stund för mig att djupare förklara hur jag såg på saken men till slut förstod hon vad jag menade. Självklart var det inte alls det hon menade, hon ville bara att de skulle använda sin smarthet.

Men människor är ju inga maskiner, vi är känslomässiga varelser som tar fel beslut, som jämför oss med andra fast vi vet att vi inte borde, som tvivlar och som behöver bekräftelse på det vi gör och den vi är. Visst vore det härligt om de vi leder alltid gjorde rätt, var trygga och självgående, men skulle vi ens behöva ledare då?

Lösningen för den här kvinnan blev till slut att anställa en extern vd som tog hand om personalansvaret. För hon insåg att hennes egen styrka inte låg där, utan i stället i att bygga företag och driva affärerna. Sedan vårt första möte har hon startat ytterligare två nya företag som går väldigt bra. Numera börjar hon alltid med att rekrytera en vd som kompletterar henne. För alla är inte och kan inte vara bäst på allt.

Att leda människor till framgång och utveckling är många gånger oerhört tålamodskrävande. Det kräver också tillit. Så länge vi ser oss själva som offer för vår omgivnings tillkortakommanden kommer vi inte lyckas växa som ledare. Och det är vårt ansvar att låta våra medarbetare växa och utvecklas även om det innebär att uppgifterna inte blir gjorda på exakt samma sätt som vi själva skulle ha valt att göra dem.

/Mia Törnblom