Modern ledare i konservativ bransch

2012. Maria-Pia Hope är både tjugo och trettio år yngre än flera av sina medarbetare. Några av dem har tidigare varit hennes chefer. Det är idel slipsar i den hörsal där delägargruppen samlas. Hon har precis tackat ja till vd-uppdraget på Advokatfirman Vinge. Och får därmed överta ansvaret för en organisation i fritt fall.

Sveriges näst största advokatbyrå är i kris efter flera parallella skandaler. Dåvarande ordföranden och fyra partners har sysslat med felaktig skatteplanering, en yngre jurist har ägnat sig åt avancerad insiderhandel. Incidenterna får stor medial uppmärksamhet– och flera av Vinges bästa medarbetare slutar.

”Kommer jag att mäkta med uppdraget, vända skutan på rätt köl och få medarbetarna med mig?” frågar sig Maria-Pia Hope när hon kliver in i rummet. Samtidigt, det ansvar hon redan känner för byrån är alldeles för stort för att något annat ska vara ett alternativ. Hon vill verkligen vara en del av dess framtid. 

2022. Nästan på dagen tio år senare tar hon plats i en av fåtöljerna ute i Vinges grandiosa reception. Sju trappor upp i den fastighet där advokatbyrån huserar på Smålandsgatan i Stockholm. Receptionisten har med andan i halsen ringt några samtal för att kolla så att vi har rätt att filma det gigantiska konstverk av John Scott som hänger bakom hennes rygg.

Maria-Pia Hope konstaterar att det gäller att sitta som prinsessan Victoria. Med rak rygg och snedvinklade korslagda ben. Den handbroderade långa svarta kjolen har en avancerad slits. Sminkören lägger ett sista lager puder på kinderna och medan kameran börjar rulla skojar vi om att det är en vanlig måndag på jobbet. 

Maria-Pia Hope vet ännu inte att hon har utsetts till Årets Chef.  

Mellan dessa två tidpunkter, 2012 och 2022 – en svindlande resa och en ledarskapsgärning utöver det vanliga: Att hantera bolagets svåraste kris någonsin, en kris många bedömare trodde att de aldrig skulle hämta sig ifrån, och i stället göra företaget till en av Nordens ledande advokatbyråer.  

Maria-Pia Hope har fått en av näringslivets mest prestigefyllda utmärkelser för det som varit hennes ledstjärna under dessa tio år, att få medarbetarna med sig och att få alla delägarna att dra åt samma håll. Under hennes tid som vd har omsättningen ökat med 240 procent och lönsamheten med 250 procent.  

”Ett gott ledarskap handlar om att verkligen lyssna in andra människor, både internt och externt. Att inte tro att man sitter på alla sanningar. Det finns till och med forskning som visar att ju mer högutbildad och erfaren man är, desto lättare är det att halka in i att man har alla svaren själv. Det försöker jag aktivt undvika”, säger Maria-Pia Hope när jag ber henne definiera ett gott ledarskap.  

Det visar sig snart att det inte kommer att bli enda gången hon hänvisar till vetenskapen. Vinges managing partner är väl inläst på ledarskapsforskningen.  

”Men det handlar även om att vara kommunikativ. Och verkligen tänka till i vilken kontext man kommunicerar. Samt att våga fatta beslut och stå för det. Samtidigt som man måste kunna reversera besluten om det visar sig vara fel. Det gör jag rätt ofta.” 

Och så skyndar hon sig att tillägga: 

”Med urskillning förstås. Man får inte bli känd för att vela och aldrig fatta beslut som man står för. Men när det tillkommer argument eller förutsättningarna ändras, då är det självklart att man måste kunna ändra sig.” 

Överbefälhavaren Micael Bydén, som korades till Årets Chef förra året, gav inte mycket för olika ledarskapsmetoder. Han tyckte att det mest var modeflugor. Hur ser du på det? 

”Jag kan nog hålla med honom. Jag tror inte att jag har anammat någon särskild metod. Men det finns forskning på vad som är ett framgångsrikt ledarskap för professionella tjänsteföretag. Att läsa om det har gett många aha-upplevelser. Det är en speciell värld att ha sina aktieägare, som också är företagets viktigaste säljare och experter, ute i fält.” 

Det var också i advokatvärldens speciella situation med partnerskap som hon började sitt förändringsarbete för att återställa Vinges forna glans. Men hon var ingen nykomling utan hade varit delägare och chef för Londonkontoret i tio år innan hon flyttade hem till Stockholmskontoret, där hon började som advokat och delägare för att redan efter ett år bli invald i ledningsgruppen.  

På frågan om vad som var det modigaste – och svåraste – hon gjorde som nytillträdd managing partner för miljardbolaget svarar hon efter kort betänketid: 

”Vi satte en förväntansbild på våra seniora medarbetare. Där vi tydliggjorde vilka kriterier som gäller för att man ska kunna vara delägare på Vinge. För det är trots allt där det börjar och slutar. Vi måste ha delägare som går åt samma håll, som är beredda att kavla upp armarna och själva jobba hårt. Och säkerställa kvaliteten i våra leveranser. Då har man en stor del av pusslet på plats, de är ju ledare i det vardagliga arbetet för våra medarbetare.” 

Det var flera delägare som ifrågasatte premisserna. Och vissa nådde inte upp till den bild Maria-Pia Hope förmedlade. Med det kom ett antal svåra samtal där det krävdes en hel del mod, konstaterar hon.  

”Det är det som också är härligt med partnerskapet. Att det finns delägare som varit här i 30-40 år. Vi har följt varandra på ett sätt som är ganska unikt i näringslivet. Man får djupa relationer. Blir vänner. Men i den kontexten blir det ännu svårare att kommunicera och verkställa den typen av beslut.”  

Några av dem hade dessutom varit hennes chefer.  

”Desto viktigare att ha respekt för den individen och ha en saklig diskussion kring premisserna för samtalet. Det har verkligen varit utmanande och något som jag med tiden blivit bättre på.”  

Att skapa samsyn med så många individuellt starka viljor är en grannlaga och ganska unik uppgift för advokatskrået. Exemplen på dem som inte har klarat det är många. Sveriges tredje största byrå, advokatbyrån Lindahl, sprack på grund av delägarnas olika framtidssyn för några år sedan, så även MAQS och Nova. 

Vinge, som idag är Sveriges näst största advokatbyrå, har totalt 75 delägare.  

Åtta år i rad har Vinge tilldelats den internationella utmärkelsen ”Women in Business Law Award” för sitt jämställdhetsarbete. Det tog avstamp i Allbrights rapport 2013 som visade att juristbranschen låg långt efter.  

”Vi sneglade på England som hade satt som mål att 30 procent av de nya kullarna skulle vara kvinnliga delägare. Jag tyckte att det lät väldigt bra, men då var det faktiskt mina manliga kollegor som sa att vi borde satsa högre än så. Vi tar ju in unga jurister från universitetet, där över 50 procent av studenterna är kvinnor. Och vi bestämde att det borde återspeglas hos oss i de seniora leden.”  

Sju år efter beslutet, att 50 procent av alla nyinvalda delägare skulle vara kvinnor, konstaterar Vinges managing partner att det har varit betydelsefullt för deras utveckling.  

”Det har varit en viktig del i att vi har kunnat rekrytera och behålla fantastiska medarbetare. Och jag vill påstå att det har varit en starkt bidragande orsak till vårt ökade resultat.” 

Maria-Pia Hope träffade sin skotska man på kursen i EU-rätt vid juridiska fakulteten på Edinburgh University, och de jobbade båda två på advokatbyråer i London samtidigt som de fick sitt första barn.  

”Det var oerhört utmanande. Det är ju en helt annan infrastruktur kring familjen där. När barn nummer två var på väg fick vi rådet att rekrytera ytterligare en nanny, och ha både en dag- och en natt-nanny. Men så ville vi inte ha det utan då valde vi att flytta hem till Sverige.” 

Det var dock ingen självklarhet att det var advokat hon skulle bli, inte ens att hon skulle bli akademiker. Hon är den första i sin familj. Uppväxt i Jönköping med en pappa som jobbade på Länsstyrelsen och en mamma som var sjuksköterska. Pappan gick bort i cancer när Maria-Pia Hope var sju år, sedan dess har hon varit ensam med sin mamma.  

Vad var det viktigaste du fick med dig hemifrån som gjort att du är den du är idag? 

”Min mamma var en inkluderande och empatisk person. Jag vill tro att jag har ärvt det från henne. Att tänka på andra människors perspektiv och ge dem chansen. Hellre fria än fälla. Stötta och inse att alla inte blommar dag ett. Att det tar tid att hitta sitt sätt.” 

Maria-Pia Hopes mamma gick bort för några år sedan och det var en svår förlust. Men hon valde att vara helt öppen inför sina anställda kring detta.  

”Vi jobbar mycket och man måste kunna ta med sig hela sin person till jobbet”.  

”Min mamma hejade alltid på mig. Hon var ’Sound of Music-peppig’ på ett sätt som lärde mig att man kan göra allt eller åtminstone väldigt mycket om man bara försöker.”  

Starkt influerad av Dag Hammarskjöld – hon växte upp bara några kvarter från huset där han föddes i Jönköping – bestämde hon sig för att söka till juristlinjen för att bli diplomat.  

Något ett sommarjobb på FN i New York flera år sedan tog ur henne ganska snabbt, efter oändliga förhandlingar kring någon liten paragraf. För byråkratiskt tungrott, tyckte Maria-Pia Hope vars eldar i stället tändes på ett advokatkontor sommaren därpå. 

”Jag insåg att man kunde jobba över gränserna även där, i internationella projekt. Där fanns spännande människor. Brobyggare. Och en mer snabbrörlig värld med kortare puckar.” 

Medlarens roll har hon dock behållit. Och hon hänvisar än en gång till forskningen. Professor Laura Empson har listat attribut som man ofta hittar hos framgångsrika ledare av professionella tjänsteföretag där partners äger organisationerna de jobbar i, och där är just diplomati en av huvudegenskaperna.  

”Det var lite av en slump att jag fick en ledarroll”, säger hon när jag tar henne tillbaka till hennes första chefsuppdrag när hon efter sju år som advokat på Vinges kontor i London, blev delägare och chef. 

Något hennes styrelseordförande, Johan Winnerblad, inte håller med om.  

”Hon tar alltid ledarplatsen naturligt i alla sammanhang. Självskriven i rollen”, säger han i djupresearchen till Årets Chef-juryn. 

Men hon själv blev förvånad över att hon gillade det så mycket.  

”Jag var inte utbildad till att bli ledare. Jag hade gått juristlinjen, valt att bli advokat och trodde att det var det jag skulle hålla på med.” 

Men det var möjligheten till att ta ett kliv tillbaka och få överblick på verksamheten – samt att bygga team och se dem utvecklas som gjorde det så roligt. 

”Att få ett annat perspektiv än det som bara låg på mitt skrivbord. Men jag kände också ett enormt ansvar. Jag var väldigt ung, bara 30 och några år. Men att få medarbetarna att utvecklas var en spännande utmaning. Svår men rolig.” 

Det plingar i dörren, människor strömmar in och ut ur receptionen men inte för en sekund att Maria-Pia Hope tappar fokus. Händerna ligger knäppta i knät.  

Det som löper som en tråd genom samtalet är den där utblicken. Att tillvarata andras förmågor och perspektiv – och gärna det som kommer från unga personer med ny fräsch blick.  

Det var troligen det som föranledde henne att inrätta ”The Seat”.  

”Vi har en lång tradition av att man ska kunna påverka i sitt arbete och vi ville säkerställa att vi verkligen ger en röst åt den yngre generationen. Vinge har haft olika former av medarbetarråd, men för några år sedan ville vi se hur vi kunde få ännu mer av det. De unga är ju vår framtid. Då kom idén om att ha en av våra yngsta med oss varje månad i ledningsgruppen för att få in helt andra perspektiv.” 

Erbjudandet om att tillfälligt få ta plats i den tomma stolen vid ledningsgruppens bord går till en av de senast anställda medarbetarna på företaget. Visst, Maria-Pia Hope erkänner att de var oroliga för att de viktiga samtalen skulle hamna utanför själva möten, kanske i korridorerna, men det har inte hänt. Alla upplever i stället att det blivit en riktig energiinjektion. 

Efter det senaste ledningsmötet håller de nu på att se över sitt ”onboardingprogram”.  

”Det säger ju sig självt att någon som just har gått igenom den processen och som dessutom förberett sig till tänderna har många idéer. Många av dem börjar vi nu implementera.” 

De senaste tio åren har präglats av enormt mycket jobb. Företaget har aldrig tidigare varit i närheten av ett sådant tryck och en beläggningsnivå. Maria-Pia Hope har skämtat om att de känner sig som ett snabbväxande startupbolag.  

Hur tar du ansvar för att många av dina medarbetare arbetar alldeles för mycket och mår dåligt av det? 

”Just nu är det vår allra viktigaste fråga. Att vara hållbara som arbetsgivare. Vi har flera år av rekordnivåer bakom oss, i fråga om både intäkter men också arbete. Denna högkonjunktur har varat längre än något annat jag varit med om under mina 26 år på Vinge. Det handlar om intern resursfördelning men vi behöver också bli betydligt fler. Vi har anställt 20 procent fler det senaste året och så kommer det att fortsätta. Men vi måste också våga prata om mental hälsa och utbrändhet och förstås förebygga det som påverkar negativt.”  

Så arbetet fortsätter. Årets Chef sitter inte nöjd. Efter tio år som managing partner tycker Maria-Pia Hope att hon fortfarande har mycket kvar att göra.