Lyssna och trösta räcker inte vid klimatångest

Vi är alla olika rustade för att hantera de känslor som väcks. Och IPCC-rapporten kan vara extra svår att hantera rent känslomässigt. Många känner rädsla och hopplöshet inför vad som händer med klimatet, och det kan utveckla sig till ren och skär ångest.

Klimatångest är dock ingen diagnos utan ett samlingsnamn för olika typer av känslor som rädsla, oro, ilska, sorg, skuld. De känslor man ska se upp med är hopplöshet och uppgivenhet, för de leder till isolering, medan ilska är mer handlingskraftigt och kan hjälpa en att agera.

”Den stora skillnaden med klimatångest är att man står inför ett reellt hot, så är det inte alltid med annan ångest. Det är därför en fullkomligt rimlig och sund reaktion”, säger psykologen Frida Hylander som driver Klimatpsykologerna tillsammans med tre kolleger.

Hon menar att det enda man som chef kan göra för att hjälpa de medarbetare som har klimatångest är att visa att man verkligen tar hoten på allvar och driva ett seriöst klimatarbete. Människor som är väldigt oroliga för klimatet mår inte bra av att befinna sig i sammanhang där man ser att andra inte bryr sig, eller där man själv tvingas agera på ett sätt som går emot det man tycker är viktigt.

”Det finns ingen quick-fix. Det här är inget man klarar av genom att ta ett samtal med medarbetaren. Det räcker inte att lyssna och trösta”, säger hon.

Om företaget redan gör allt det kan för klimatet kan det handla om ohanterbar ångest där medarbetaren inte längre kan sköta sitt jobb. I sådana fall kan det behövas professionell hjälp, till exempel av företagshälsovården.

Men för oss andra handlar det om att försöka lyfta blicken. Det är viktigt att förbehålla sig rätten till sina känslor, men samtidigt zooma ut och se att vi inte är ensamma.

”Man bör titta utanför sig själv och sin egen utsläppsstapel, och i stället agera tillsammans med andra människor. Se hur vi kan förändra förutsättningarna för hur företaget, organisationen och samhället är organiserade. Där har vi störst möjlighet att göra skillnad, vilket gör det enklare för oss att må bättre.”

Därför är det som chef viktigt att vara extra modig. Att våga gå före och ställa om. För ställa om, det måste vi för att överleva, konstaterar Frida Hylander.

Frida Hylander menar att det fortfarande finns många företag som hanterar klimatfrågan för att det förväntas av dem. Som har en miljöplan mest för syns skull och inte för att det är livsviktigt.

”Jag träffar en hel del chefer som gärna pratar om hur mycket man gör, men när man sedan möter medarbetarna vittnar de om att det bara är ekonomin som räknas ändå. Men medarbetarna ser direkt igenom när man bara duttar lite i kanten – vilket kan skapa ännu större vanmakt. Om man i stället agerar kommer det att hjälpa medarbetarna att hantera sin ångest.”