Tog sig tillbaka från utbrändhet – lanserar resesöktjänst med AI

Lars Kristensson vill berätta en annan historia än den klassiska framgångssagan – för riskerna att misslyckas är långt fler än möjligheterna att lyckas.

Själv har han brunnit starkare än många andra. Framför allt för sin idé om hur man kan revoltera resebranschen med en flygsökmotor baserad på avancerad AI-teknik.

Han såg att han kunde lösa ett viktigt problem, men har mötts av idel motstånd. Branschen verkade ha bestämt sig för att det han ville göra var omöjligt. Han har kämpat i motvind och tvingats till umbäranden. Han har fått drömmar krossade, drabbats av utmattningsdepression, förlorat kärleken.

I dag har hans flygsökmotor, Avionero, lanserats i Sverige, Ryssland, USA och -Spanien, och när Chef träffar honom är han i Stockholm för att möta en ny omgång riskkapitalister.

Efter att ha fått in 1,3 respektive 5 miljoner kronor i två tidigare investeringsrundor är nu målet satt till 20 miljoner för att kunna vidareutveckla tekniken och kliva in på den tyska marknaden.

Lars Kristensson kallar sig för antiinspiratör och säger att vi måste prata om riskerna för att misslyckas.

”Om vi verkligen vill hjälpa människor att lyckas måste vi först hjälpa dem att ta reda på hur verkligheten ser ut, och bli mer ödmjuka inför den enskilda individens förutsättningar. Det är många som går under på vägen och dem pratar vi aldrig om”, säger Lars Kristensson.

Efter sin långa kamp vet han vad han pratar om, och även om han kommit en bit på vägen kvarstår frågan om han kommer att lyckas den här gången, och om det kommer att vara värt priset.

Det är inte mer än 13 år sedan som han vaknade upp på en parkbänk. En söndagseftermiddag 2005. Han visste inte var han var, än mindre hur han kommit dit.

Han hade varit på jobbet på Sveriges näst största spelbolag och insett att allt det han arbetat med den senaste måna-den, dag som natt, var i grunden felprogrammerat. Han skulle behöva börja om från början.

Då fick han en black-out. Det enda han kunde komma ihåg, på parkbänken, var hans föräldrars ord ”När du behöver oss som mest, tveka aldrig att ringa.” Han gör det. Gråtande. Pappan slänger sig i bilen och kan till slut lokalisera var han är. Och på egen begäran blir Lars Kristensson körd till psyket.

Men allting började långt tidigare.

Lars Kristensson växte upp i Skårås, en liten håla i de halländska skogarna, med mer än en mil till närmaste busshållplats. Tidigt visade det sig att han var begåvad långt över det normala. Som vuxen har han i ett Mensa-test fått IQ över 135, vilket är det högsta som testet mäter. Som liten förstod han bara att han var duktig i matematik. Han programmerade sitt första dataspel när han var sexton år.

Det straffade sig att kunna dividera och multiplicera redan i första klass. Han blev retad, hånad, slagen och svårt trakasserad. Enda sättet att undkomma mobbningen var att varje rast vara först ut ur klassrummet och springa långt utanför skolområdet.

”Där satt jag under en gran och väntade på att rasten skulle ta slut.”

Det går inte att ta miste på smärtan i hans röst. Den finns kvar, drygt trettio år senare.

”Ja, det var ett helvete på jorden.”

Mobbningen upphörde inte förrän på gymnasiet då ett av de tuffare gängen tog honom under sina vingar.

”När jag berättade vad jag hade varit utsatt för bestämde sig gängledaren för att de skulle hjälpa mig. Och sedan gjorde de det, hårdhänt och brutalt, som de småligister de var. Det förändrade mitt liv.”

Lars Kristensson har ett högljutt yttre även om tuppkammen för dagen är nerfälld i ett slags backslick.

Jag står inför många tankar – och fördomar – när jag möter honom. Men blir samtidigt intresserad – och fascinerad.

Han är lågmäld och ödmjuk. Samtidigt finns det ingen tvekan om att han har ett driv utöver det vanliga. Han är också övertygad om att han har rätt – att han har en idé som kan revolutionera resebranschen.

Frågan är om våra organisationer rymmer den här sortens ”galna” genier. Han påminner om en Elon Musk i sitt sätt att driva sig själv oerhört hårt, beredd att offra så mycket för sin idé. Vi vet att vi behöver personer som Lars Kristensson, men är vi beredda att ge dem utrymme i våra organisationer?

Jag frågar om han inte gör det onödigt svårt för sig i affärsvärlden och om hans utseende inte skrämmer bort riskkapitalisterna. Men Lars Kristensson menar att det tvärtom kan vara en fördel.

”De är ju risktagare som söker efter något nytt. Mitt utseende väcker snarare intresse, och skapar en kontrast när de väl sätter sig ner och pratar med mig.”

”Det intressanta är att andra funderar mer över det här än jag själv gör. Jag är helt oberörd av att skilja ut mig från mängden. Det kommer från mina mobbnings-år eller så är jag född sådan. Mitt utseende har aldrig varit något statement. Det är rent estetiskt. Jag tycker att det är snyggt med tuppkam.”

Men låt oss återvända till det förflutna och snabbspola filmen. För det har hänt mycket i Lars Kristenssons liv. Det som föregick sammanbrottet på parkbänken var att han avverkade universitetskurser i matematik, fysik, filosofi och datavetenskap i hisnande takt. Han pluggade maniskt, men förstod inte hur han skulle få ihop alla ämnen. När han till slut tog en kurs i artificiell intelligens föll allt på plats.

Han djupdök i problemlösning inom AI med sökteknik. Som mest var han uppe i ett 270-procentigt tempo, då han också jobbade heltid, medverkade i open source–projekt och spelade spel. I samma veva träffade han en tjej och blev riktigt kär för första gången. Han började omvärdera vad han höll på med. Vad handlade denna maniska jakt på prestation om?

Men när hon lämnade honom för en annan hade han inte kraften att hantera det utan det blev startpunkten på hans kollaps.

Efter blackouten på parkbänken visar det sig att han drabbats av en svår utmattningsdepression. Det tar honom tre år att hämta sig. När han tillfrisknat blir han erbjuden att återvända till spelbolaget, men då har han insett att han inte längre vill medverka till att folk blir spelberoende.

”Jag bestämde mig då för att allt jag gör under resten av mitt liv ska vara mänskligheten till gagn.”

Frågan om hur en flygsökmotor faller in under det mottot är väntad.

”Mitt mål och min önskan är att göra livet enklare för människor. Jag lägger gärna in bussar och tåg när den tekniken finns och om det kommer miljövänliga flyg är vi de första att lägga in dem.”

Han har försökt förverkliga sin idé om en mer avancerad sökmotor i så gott som alla arbetsformer. Han har kastat sig in med hull och hår. Han har jobbat dygnet runt. Han har varit anställd och själv sagt upp sig efter att ha stångat pannan blodig och han har fått sparken. Han har frilansat för flera olika bolag och han har gått in som delägare i ett sydamerikanskt projekt som han lämnade när de gjorde sig av med hans utvecklingsteam.

Men med sig i bagaget från Bolivia hade han kontakten med en rysk interaktionsdesigner som utmärkt sig i en onlinetävling som han ordnat. Anton Tyulenev blev den som fick honom att inte ge upp. Han frågade: ”Men fungerar din teknik?”

Och när svaret var ja på den frågan ville Anton Tyulenev att de skulle fortsätta tillsammans.

”Jag gör inga mer försök. Det här är sista gången jag gör det och den här gången gör vi allt rätt från början”, var Lars Kristenssons krav.

Det har varit många turer och många umbäranden till att ta sig dit de är i dag. Men efter två och ett halvt års hårt jobb kan de båda konstatera att Avionero nu börjat lyfta.

Envishet, och en smula besatthet – ska allt slit löna sig? Är det nu Lars Kristensson, till slut, kommer att lyckas?