John Cleese: ”Ut från kontoret och lek!”

Du talar om att skapa tid och rum för att hitta kreativitet. Är det möjligt i dagens stressiga samhälle?
”Nej, det är svårare i dag än tidigare. Vi lever snabbare och avkrävs på beslut omedelbart. Och så blir vi avbrutna hela tiden, vilket är den mest destruktiva kraften mot kreativitet.”

Vad är det som händer i våra huvuden när vi stressar så?
”Att vi hela tiden måste vara fokuse­rade på logiskt tänkande innebär att trycket på vänster hjärnhalva ökar. Det är svårt att skifta till höger hjärnhalva, där kreativiteten finns. Jag brukar tala om ’hare brain’ och ’tortoise mind’ och om skillnaden mellan det snabba tänkandet som hör till den vänstra hjärnhalvan och det långsammare, som hör till höger hjärnhalva. Ett sätt att bli mer krea­tiv är att skratta. Om man skrattar slappnar man av och då blir det lättare att skifta från vänster till höger hjärnhalva.”

Hur ska mellanchefen göra för att finna tid och rum för sin kreativitet?
”Ut från kontoret och ge dig själv tillåtelse att ta dig tid. När man sätter sig ner för att ta det lugnt fylls huvudet på med saker som man borde göra. Då är det lätt att man lyfter på luren och ringer det där samtalet i stället för att tänka. Jag brukar skriva sådana saker som dyker upp på en post-it-lapp. När jag har fått det ur mig känner jag ett lugn. Det är som meditation.”

För många är det långt till denna enskildhet.
”Om inte annat, se till att skapa tid och rum för kreativitet när du kommer hem. Du måste göra det, annars kommer du aldrig att tänka en originell tanke. En studiekamrat från Cambridge, som kom från en underklassfamilj, berättade att det enda stället där han kunde tänka var toaletten. Det är ju ett extremt exem­pel, men det finns alltid något du kan göra för att skapa tid och rum.”

Hur viktig är kreativiteten för beslutsfattandet?
”Den information som du har för att fatta beslut är oftast otillräcklig. Men svar är inte logiska. De behöver kännas fram. Genom att tillåta ’tortoise mind’ att komma fram får de omedvetna tankarna utrymme. Jag har lärt mig att lita på magkänslan. Nyckeln är att leka. I lekfullheten finns kreativiteten. Tänk dig att du spelar fotboll. Då leker du, samtidigt som du har specificerat tid och rum. Du vet hur stor planen är och du vet att du har 90 minuter på dig.”

När började du själv inse att du behövde jobba strukturerat med kreativitet?
”När jag satt hemma och skrev. Jag kunde inte förstå att det kändes så plågsamt att bli störd av telefonen. När samtalet var avslutat var jag tvungen att börja om.”

Du är ute och reser mycket. Hur hinner du själv vara kreativ när ditt schema och miljön omkring dig hela tiden ändras?
”När jag reser är jag inte så kreativ. Jag har gjort den här turnén för att jag behöver tjäna pengar, jag har ett underhåll att betala. Nu kommer jag att åka till Kalifornien och fortsätta arbeta med musikalversionen av min film A fish called Wanda tillsammans med min dotter Cynthia. Och så har jag många böcker att skriva. Och ett filmmanus.”

I Monty Python skulle sex kreativa personer vara kreativa tillsammans. Hur löste ni det?
”Vi var väldigt duktiga på att kritiskt lyssna på varandras idéer. Men det var alltid en person som inte tyckte om den idé som las fram. Vi delade upp oss och skrev två och två. Vi hade spänningar i gruppen. Terry Jones försökte ofta styra gruppen och jag försökte stoppa honom. Jag tror att de andra upplevde att det därmed blev balans. Men vi är dåliga på att sköta affärerna. Det är bara Eric Idle som är bra på det.”

Men vad skulle du ge för råd för kreativitet i grupp?
”I en grupp tror jag att det är viktigt att tänka på mångfald. Det hjälper till att höja kreativiteten. Inte bara för att man har olika typer av infallsvinklar, utan för att konflikterna då kommer att handla om idéerna, inte personerna. Men det kräver att det finns en ordförande som kan gå in och be folk att hålla käften när det behövs.”

Skulle kreativitet göra Basil Fawlty, ägaren till Fawlty Towers i Pang i bygget, till en bättre chef?
”Nej, vad han skulle behöva är en terapeut. Att driva ett hotell handlar om att tänka på att verksamheten är till för gästen, inte mot gästen. En gång pratade jag faktiskt inför en grupp människor från hotellbranschen. I början skrattade de, men efter ett tag blev de tysta och började skriva anteckningar i stället.”