»Jag blev vansinnig när jag såg honom«

Vad hände?
»Jag var chef inom en kommunal förvaltning och hade elva underställda chefer. Totalt var drygt 1 000 personer anställda inom förvaltningen. När en av enhetscheferna slutade skulle en ny rekryteras. Av de tre som var kvar i slutomgången fanns en internsökande som tidigare hade jobbat inom mitt förvaltningsområde. Han hade chefserfarenhet och hade visat framfötterna, så jag hade uppmanat honom att söka. Vi kan kalla honom Tom, och han gjorde också bäst ifrån sig under rekryteringsprocessen, så han fick jobbet.

I sin nya befattning hade han ansvar för en stor del av budgeten i min förvaltning. Och uppdraget var tydligt: Att ge bästa möjliga service till medborgarna inom den fastlagda budgeten.
Tom kom snabbt in i verksamheten, men efter kort tid visade det sig att pengarna inte räckte. Vid den första uppföljningen var det uppenbart att budgeten var i obalans. Det hade aldrig hänt tidigare. Hela ledningsgruppen kunde konstatera att Tom var den ende som inte höll sin budget. Pressen på honom blev förstås enorm!

Han hade fått de verktyg han behövde, till exempel att argumentera för billigare alternativ. Skillnaden i kvalitet är ofta försumbar jämfört med skillnaden i pengar. Men Toms attityd var att pengarna inte räckte, att han hade ett omöjligt uppdrag.

Pressen från ledningsgruppen ökade eftersom de andra cheferna drabbades. Deras budgetar krympte då förvaltningens totala budget är ett nollsummespel.
Men Tom skyllde allt på mig. Han började ringa mig i tid och otid och ondgöra sig över hur omöjligt hans uppdrag var, att det inte gick att klara verksamheten på de pengar som fanns avsatta och det var mitt fel! Han kunde ringa hem sena kvällar och helger. Han började ringa sina kolleger och peka ut mig som en elak och oförstående chef, och klagade också hos politikerna.

Han fick inget stöd, men konflikten spred sig som ett virus i hela förvaltningen, det blev en väldigt olustig stämning. Efter ett och ett halvt år fanns det risk att budgetunderskottet på hans enhet skulle gå ut över tredje man. Då hade redan företagshälsovård och konsulter varit inblandade för att försöka hjälpa Tom att klara sitt jobb.
Det gick så långt att vi inte kunde vistas i samma rum, jag blev vansinnig bara av att se honom.«

Hur löstes konflikten?
»Till slut stod det mellan mig och honom – och eftersom jag var högre chef fick han lämna sitt jobb. Tom erbjöds ett annat jobb i kommunen, en tjänst motsvarande den han haft före chefsjobbet. Och där gjorde han lika bra ifrån sig som han gjort tidigare!«

Hur blev situationen sedan?
»Ungefär ett halvår efter det att Tom börjat på sitt nya jobb klarade vi av att sitta vid samma bord och äta lunch. Vi har aldrig talat om konflikten, men all irritation är nu som bortblåst. Vi har precis samma relation som tidigare, jag tycker väldigt bra om honom.«