Ibland är det listigt att vara feg

I en maktkamp får du framgång antingen genom att dela ut verbala käftsmällar eller att hålla dig till sakfrågorna. Det optimala är i fall du klarar av båda delarna.

Från den politiska scenen är vi vana vid att rivalerna slåss nästan enbart med förolämpningar och förtal som vapen. Den som svarar bäst emot vinner oftast mest sympatier.

Det blev en skrällseger för Hillary Clinton i New Hampshire. Trots – eller tack vare – att hon aldrig gick till attack mot Obama en enda gång. En del tycker nog att hon varit feg, att hon har valt den strategin för inte riskera att hamna i bitchträsket.  Jag tycker att det var listigt, kanske just därför.

Det som är riktigt intressant är att kanske för första gången så kommer de demokratiska väljarna att rösta på den kandidat som har de bästa argumenten och inte den som slår hårdast. Återstår att se vem det blir.

Det kan tyckas självklart att vi inte ska snacka skit om våra konkurrenter, medarbetare, chefer och tidigare arbetsgivare. I stället ska vi lyfta fram våra egna kvaliteter. Koncentrera oss på uppgiften. Peka på möjligheterna. Och leverera.

Hillary Clinton har klarat det – hittills i alla fall. Men så har hon också en hel stab omkring sig som hela tiden bär fram henne med alltifrån kläder till slagkraftiga budskap.

Vi vanliga dödliga får förlita oss på dagsform, självförtroende och erfarenheter från tidigare misstag.