Forskning: Därför lär du dig mer av att misslyckas

Tur att Alexander Fleming var så slarvig på jobbet.  

I flera veckor glömde den skotske forskaren bort en skål med bakterier som han låtit stå framme i röran på sitt bord.  

När han till slut hittade skålen, såg han att där fanns mögelsvamp som tagit död på bakterier. Det ledde till en av världshistoriens största medicinska upptäckter, penicillinet. Flemings misslyckande med att hålla snyggt omkring sig fortsätter att rädda livet på miljontals människor varje år. 

”Om han inte stannat upp och varit nyfiken, utan bara kastat bort de där proverna hade det kanske det aldrig blivit något penicillin. Det finns alltså en väldig potential i misslyckanden, och det är viktigt att även negativa erfarenheter kommer fram i ljuset, så att människor och organisationer får en chans att reflektera kring och lära av dem. Men i den framgångs- och prestationskultur som råder i många av dagens verksamheter, finns en risk att det aldrig sker.” 

Det säger forskaren Jonas Dahl som tillsammans med professor Andreas Werr – båda verksamma vid Handelshögskolan i Stockholm – har undersökt hur misslyckanden kan stärka innovationskraften. Samtidigt som det är av högsta vikt att njuta, glädjas och få ny energi av framgång, är negativa erfarenheter i många fall en större källa till lärande och utveckling, menar de:  

”Ja, eftersom misslyckanden ofta innehåller mer information. Medan framgång innebär att det i stora drag blev som vi tänkt oss, kan det samtidigt vara svårt att se exakt vad som ledde oss dit. Om vi däremot gör vårt bästa och det ändå inte blir bra, är det en indikation på att vi missat något i sättet att förstå situationen. Något som i högre grad går att analysera och lära sig av”, säger Andreas Werr och pekar på hur negativa erfarenheter nästan med nödvändighet är en signal om potentiella förbättringar.  

”Koncentrerar man sig bara på framgång, kan det leda till stagnation”, säger Jonas Dahl. 

Misslyckanden är ofta förenade med skam. Inte minst i organisationer med självbilden av att vara smarta, moderna och högpresterande. Om avvikelser och fel ska fungera som nyckel till lärande, gäller det att det att skapa formella arenor där de negativa erfarenheterna avdramatiseras och medarbetarna känner sig tillräckligt trygga för att våga prata om dem. Här har cheferna en avgörande roll. 

”Det är viktigt att de med störst status och makt går före, tar lite risk, vågar erkänna och kommunicera sina egna erfarenheter av misslyckanden. För att öka den psykologiska tryggheten och reducera de upplevda kostnaderna bland medarbetare längre ner i hierarkin, som i högre grad kan oroa sig för att uppfattas som inkompetenta eller dumma om de berättar om avvikelser och fel. Just kopplingen till lärande är viktig att lyfta fram: att det negativa inte är något dåligt egentligen utan en värdefull källa av erfarenheter som innebär möjligheter framåt”, säger Jonas Dahl. 

I en studie har forskarna hittat olika lösningar på hur ett sådant lärande ur misslyckanden praktiskt kan organiseras. ”Delningsluncher” konsulter emellan för bollande av relevanta insikter, veckovisa ”hit and shit”-möten för nyfiken analys av en avdelnings lyckträffar och magplask, och en årlig misslyckande-konferens där hela företaget dryftar egna och andras mindre lyckosamma insatser är några exempel ur studien. 

Finns risk att det negativa tar över, att företag dras ned i en toxisk spiral om misslyckanden på detta sätt lyfts fram och premieras? 

”Givet den obalans vi har i dag, där det ofta inte är möjligt att prata om misslyckanden, har jag svårt att se det. Det handlar alltså om att rama in diskussionerna som lärotillfällen, där avvikelser är lika viktiga att kommunicera och dra slutsatser från, som de mer positiva erfarenheterna. Det är något annat än att grotta ner sig i negativitet – huvudsyftet är att komma igen starkare”, säger Andreas Werr.  

Bygget av en lärande- och innovationskultur är ett strategiskt, långsiktigt arbete, framhåller forskarna. Något som kan kräva ständig uppmuntran för att åstadkomma önskvärt resultat och delandet av alla sorters erfarenheter. Men det är det värt: om medarbetarna uppfattar avsikten som autentisk och slipper känna skam för att de öppnar sig, ökar sannolikheten för att de och organisationen ska må bra. 

I sin studie avråder forskarna från ett slentrianmässigt glorifierandet av ”idealkonsulten” som de anser är vanlig i intern och utåtriktad företagskommunikation: framgångsrik, i framkant och oändligt optimistisk. Även om syftet är gott och ordvalen syftar till att höja konsulternas självkänsla och energi, menar forskarna att sådana beskrivningar riskerar att skapa skam både över förekomsten av fel i sig, och över att man skäms över att ha misslyckats. Vilket effektivt tar död på all kommunikation kring avvikelser. Och därmed förhindrar goda möjligheter till lärande. 

”Vi människor vet att vi ständigt gör fel och misslyckas. När det inte finns utrymme att prata om detta i en organisation, uppstår en brist, känslan av att alltihop bara är en fasad. Om vi tillåts prata både om misslyckanden och framgång blir det mer på riktigt. Hela människan får plats. Det skapar mer av trygghet och välbefinnande”, säger Jonas Dahl.