Elina Berglund ligger bakom miljardappen Natural Cycles

Dagen innan var livet på topp. Deras preventivmedelsapp, Natural Cycles, som lanserats ett och ett halvt år tidigare hade äntligen tagit fart. De hade precis köpt ett hus i Stockholms skärgård. Dottern Alba hade fyllt ett år och precis lärt sig gå. Det var sommaren 2015.

”Då fick vi ett brev från Läkemedelsverket som meddelade att vi inte fick kalla Natural Cycles för preventivmedel. Trots att vi tidigare hade rådfrågat flera granskningsinstitut”, berättar Elina Berglund, grundare av och chief technical officer på Natural Cycles.

Men inte nog med det. De fick även ett brev från Nacka kommun om att de måste riva alla terrasser runt sitt hus på grund av strandskyddet. De som sålde huset hade inte berättat att de ansökt om dispens i efterhand.

”Det är inte ofta jag gråter, men nu kände jag att jag inte orkade mer”, säger Elina Berglund.

Detta var det första av två avgörande ögonblick för partikelfysikern Elina Berglund och hennes österrikiske man, också fysiker, Raoul Scherwitzl, i den svindlande entreprenörsresa som Natural Cycles är. En resa som började redan på partikelfysiklaboratoriet Cern i Genève, där Elina Berglund var arbetsledare för ett av de team som hittade Higgs-partikeln.

Parallellt med sitt arbete där – ”jag hade inte en ledig helg på nio månader, vi hade möten på lördagar, söndagar, nyårsdagen, det var sjukt intensivt” – hann hon ändå grotta ner sig i fertilitetsfakta.

Hon var 28 år och när det var dags att ta ut sin p-stav bestämde hon sig för att inte sätta in en ny. Hon hade sedan länge tänkt att hon skulle skaffa barn när hon var 30 och ville ge kroppen en chans att hämta sig. Hon återupptog det arbete som hon påbörjat redan som tonåring när hon mådde dåligt av sina p-piller och gick till biblioteket och började läsa på om menstruationscykeln.

”Men nu fanns Google, så denna gång var det lättare”, säger hon där hon sitter i den svarta soffan på företagskontoret på Luntmakargatan 26 i Stockholm.

Natural Cycles håller sakta på att ta över lokalerna i takt med att andra företag flyttar ut. Hon och Raoul flyttade in i april 2015 och i dag är de närmare 40 personer anställda och bolaget värderas till över miljarden. Raoul är vd, själv är hon bolagets CTO.

Elina Berglund tar en avlång rosa kudde med texten ”Love” på i knät och bullar upp med fler kuddar bakom sig i den för djupa soffan. Hon kallar sin snabbtänkthet för otålighet och gör inga stora åthävor av vare sig framgångarna med Natural Cycles, den kvarts miljard kronor som de precis dragit in i riskkapital – eller att hon redan kommit så långt en partikelfysiker troligen någonsin kan komma. Hon berättar om sin stora passion för att grotta ner sig i siffror och dataanalys:

”Jag upptäckte att temperaturen förändras under menscykeln på grund av progesteronet som ökar efter ägglossning”, säger hon och berättar att hon köpte en stor tysk apparat för 5 000 kronor; en p-dator med termometer, sladd och en röd och en grön knapp.

”Eftersom jag är forskare och partikelfysiker började jag föra in min temperatur i ett Excel-dokument. Jag kompletterade med ett ägglossningstest och märkte snabbt att algoritmen som låg bakom manicken inte stämde så jag började skriva min egen.”

Mitt uppe i jakten på Higgs-partikeln visade hon graferna för sina kvinnliga kolleger på Cern, som också började mäta sin temperatur och förse henne med mer data.

”Att hitta Higgs-partikeln var euforiskt. Jag behöver sova minst 8,5 timme per natt om jag inte ska bli grinig, men de här veckorna var det som om jag hade tagit en drog. Jag behövde ingen sömn, ingen mat, det var så mycket endorfiner i kroppen. Men efter ett tag när de stängt ner acceleratorn och vi analyserade gamla data och fortfarande hittade Higgs-partikeln gick luften ur mig. Jag är ganska otålig och ville att något nytt skulle hända.”

Elina Berglund är uppväxt i Malmö som ensambarn till två entreprenörsbenägna föräldrar. Mamman förskollärare och pappan professor i medicin, men tillsammans drev de allt från fastighets-bolag till ålderdomshem.

”Det främsta av pappas företag är West Atlantic, som han haft i tjugo år. De flyger post över hela Europa”, berättar hon.

Nere i Genève lanserade hennes man den ena entreprenörsidén efter den andra.

”Jag har aldrig lyssnat riktigt på hans idéer, men när han föreslog att vi skulle göra algoritmen till en app så att alla kvinnor enkelt kunde använda den vaknade jag. Koda en app kunde jag göra.”

De flyttade till Zürich och medan Raoul Scherwitzl jobbade som managementkonsult på IBM finslipade Elina Berglund algoritmen och kodade den första versionen av appen.

”Det tog nästan ett år”, säger hon och tar en klunk av sin vattenflaska.

”Det var inte så genomtänkt att flytta till en ny stad. Det var väldigt ensamt. Jag blev nästan galen. Jag var van vid Cern där vi i bara mitt experiment var 3 000 personer.”

Elina Berglund fick data från ett trettiotal tjejer som hon lyckats rekrytera, det räckte inte så långt.

Sedan blev det julafton. De hittade en amerikansk webbsida där vem som helst kunde registrera sin temperatur och göra en egen analys. Helt plötsligt fick de tillgång till hundratusentals menstruationscykler.

”Det var avgörande att vi kunde träna algoritmen utifrån dessa data”, säger Elina Berglund, som under det här året jobbade 10–12 timmar om dagen på vardagarna för att sedan jobba hela helgerna tillsammans med maken Raoul.

Frågan hänger i luften. Hur kunde hon hoppa av det prestigefyllda jobbet vid Cern för att sätta sig i en källare helt ensam utan lön och nörda ner sig i ettor och nollor?

”Jag kände att jag hade kommit så långt jag kunde komma inom partikelfysiken när vi upptäckte Higgs-partikeln. Även om det inte skulle bli något med vår affärsidé skulle jag i varje fall ha lärt mig att koda en app.”

”Jag har nog alltid följt min passion i stället för att fundera över vad andra tycker. Samtidigt som jag har varit osäker på min förmåga. Trots att jag hade nästan högsta betyg i nästan alla ämnen i högstadiet var jag jätteorolig när jag började gymnasiet att jag inte skulle klara av det, likadant när jag kom till universitetet. Till och med när jag hade doktorerat på Cern – jag gjorde det på tre år i stället för fem år som de flesta gör – gick jag runt och frågade mina vänner vad som nu skulle hända med mig. Skulle jag behöva ta jobb på Ica? Visst, lite på skoj, men ändå.”

Men när hon träffade sin första riskkapitalist förstod hon att det sätt man talar i fysikens värld där man ödmjukt undersäljer sig själv, inte är så framgångsrikt i finanskretsar.

”Han frågade hur mycket tid jag ägnat åt algoritmen. ’En kväll eller en dag?’ Jag hade ju spenderat säkert två månader med algoritmen. Och när han sedan frågade om det var svårt att utveckla en sådan algoritm, svarade jag att det kan många göra. Alla mina kolleger var ju partikelfysiker och jag tänkte att om jag kan så kan de, men det är inte det man bör säga till en investerare”, skrattar Elina lite generat.