»Du får aldrig sluta hålla med«

»För några veckor sedan ledde jag en debatt på Dramaten med fyra vd:ar i olika åldrar som jobbat både i Sverige och utomlands. De var alldeles väldigt överens om att Sverige har en speciell chefstil – den att vara överens.

I Sverige är konsensus överordnat allt och alla.
Ve den chef som blir arg och skäller. Eller pekar allt för utstuderat med hela armen. Svenska chefer ska vara tydliga på ett alldeles speciellt otydligt sätt. ­­­De ska hjälpa till att föda fram andra människors idéer.

Alla ska känna sig sedda. Men det räcker inte.
En bra svensk chef ska få medarbetarna att känna att de genom en inre kraft och styrka bidragit till förändringar och projekt, som företaget är involverat i.
Bra chefer tar inte åt sig äran själv. Bra chefer får i stället andra att ta kliv framåt.

En av de fyra i panelen som tidigare jobbat i Chicago, konstaterade att i Sverige är det väldigt ont om svettiga, arga och tjocka chefer.
I Sverige är chefer svala, lagom slanka och med ett stabilt humör. Svenska chefer påminner om ordentligt framodlade, trevliga familjehundar.
I USA, däremot, anses det inte som ett nederlag att bli arg. Det kan rent av betraktas som en styrka att våga ta i. Att vara tydlig, bitsk och beslutssnabb. Precis som i polisserierna på tv.

Det finns förstås fantastiska fördelar med vår skandinaviska variant av chefskap. Får man alla med sig går det snabbt att uträtta saker. Har alla känt sig delaktiga är alla med och tar ansvar.

Då är det en enorm kraft i det svenska ledarskapet.
Nackdelen är med vår svenska diskretion att medarbetarna ibland inte riktigt fattar vad som gäller. Speciellt om man är född och fostrad i ett annat land. Där chefen ofta skriker och pekar med hela armen i stället för att artigt fråga: »Vad tycker du?«

Ja, det är svårt att göra rätt om man inte sedan barnsben lärt sig samarbetets ädla konst. I Sverige drillas våra barn redan på dagis i att lära sig lyssna på andra, inte i att göra sin egen röst hörd. De lär sig att ge komplimanger till varandra och be om ursäkt. En vanlig svensk sexåring kan rutinerat säga »nu tjafsar ni för mycket, ni måste reda ut det här« till vardagssura munhuggande föräldrar.
För det har de lärt sig på dagis.

Konsensus och enighet är den svenska modellen för den moderna chefen. Och nästa generation, drillad i samarbetets svåra konst redan innan den blev blöjfri, kommer att förvänta sig än mer social förmåga av sina chefer.
Om du som chef blir arg – le, räkna till tio och tänk på att andra kan ha det värre. För om det är något du aldrig får göra i Sverige så är det att arg och svettig skrika på dina medarbetare.«