Chefs följare på Linkedin: Ja till fyradagarsvecka

De senaste veckorna har japanska elektronikjätten Panasonic lanserat planer på att erbjuda en fyradagarsoption, i syfte att öka de anställdas möjligheter att få ihop livspusslet.

I Storbritannien ska över 3000 medarbetare inom 60 företag delta i ett försök med fyradagarsvecka med bibehållen lön, för att utröna om det kan få bättre fart på rekryteringen och fler medarbetare att stanna.

En liknande satsning i Island har beskrivits som en succé.

Från Spanien rapporteras hur fyradagarsvecka utan lönereduktion på it-företagen Delsol och CIB Group har införts utan någon som helst nedgång i produktivitet.

Allt handlar om tid och hur vi ser på det. Ämnet engagerar. Det vet Bodil Jönsson, pensionerad fysiker, professor emerita och författare. Hon har bland annat skrivit succéboken Tio tankar om tid (2002).

Har vi låst oss vid gamla konstruktioner gällande hur en arbetsdag behöver se ut?

”Ja, vi har framför allt låst oss till en massa föreställningar om vad arbete ’måste’ vara – och missat att det måste få bero på dels arbetets innehåll, dels individen i fråga. 40 timmars arbetsvecka för alla, på plats eller på distans kan säkert vara rätt och bra i somliga yrken, men garanterat inte inom konst, design, forskning. Där varken vill eller kan man få stopp på tankarna och idéflödet bara för att en så kallad arbetsdag är över – man lever med sitt jobb, säkert också på natten, och måste hitta sina former för det. Och också öva upp sin observans för hur man bäst kan stimulera kreativiteten utan att därför bränna ut sig”, säger Bodil Jönsson till Chef.

Efter pandemin har en del av den låsta konstruktionen börjat luckras upp. Detta på grund av insikter om vilka behov som finns menar hon.

”Jag tror att många har förstått hur oerhört effektivt vissa arbetsuppgifter kan lösas bara man får vara i fred med dem hemma utan arbetsplatsens alla störmoment. Samtidigt behöver vi ju varandra för återkoppling och bekräftelse, utmaningar, idébollande och avstämning.”

Hon fortsätter:

”Det här är tämligen lättlöst, bara man frigör sig från föreställningen att alla ska finnas på plats under hela den givna arbetsdagen. Jag tror att vi behöver fördjupa detta genom att forma arbetsplatsen så att den blir bättre på just återkoppling och bekräftelse, utmaningar, idébollande och avstämning. Den ska också möjliggöra för den som så vill att faktiskt på platsen utföra sådana uppgifter som andra hellre gör hemma (utifrån att de tycker sig vara mer effektiva där).”

Bodil Jönsson tror att den främsta förutsättningen som möjliggör en förkortning av arbetsdagen är tekniken, som numera kan göra mycket för oss.

Tror du att en kortare arbetsdag skulle leda till att vi skulle få mer eller mindre gjort?

”Man kan inte se detta isolerat – det hänger ju samman med vad man skulle göra istället om man fick kortare arbetsdag. Idag kan människor slita ut sig på sin fritid minst lika effektivt som de kan göra det på jobbet.”

Hur skulle du säga att vi människor förhåller oss till tid idag? Behöver vi ändra vårt synsätt?

”Ja. Först och främst att inse att man inte kan ha ont om tid. Känns det så, är det något annat det är fel på. Tiden kommer ju med precis samma hastighet som den går. Att frigöra sig mentalt från ont-om-tid-hjärnspöket och att rikta uppmärksamheten mot tiden som bara kommer kan göra all skillnad i världen.”

Det talas om att vi till och med kommer behöva jobba efter dagens pensionsålder när vi lever längre. Hur hade arbetsveckan behövt se ut för att fler skulle orka med det tänker du?

”Också här finns det så mycket feltänk utifrån föreställningen att det måste vara lika för alla – först hundra procent heltid fram till pensionsdagen och vara jättenöjd med det, sedan noll procent arbete därefter och vara jättenöjd med det. Så funkar inte människor, vi har inget bästföredatum, så som tekniken kan ha”, svarar Bodil Jönsson.

Hon tillägger:

”En 70-åring idag har en hälsa likvärdig med den en 50-åring hade på 1970-talet. Det är klart att det gör skillnad också vad gäller vår inställning till arbete. Det är många som idag arbetar i många olika former efter pensioneringen – och som gör det med glädje.”