Cheferna jobbar ihjäl sitt sexliv

Hur kunde det bli så här? Vi börjar med några fakta:

– En tredjedel tycker att sexlivet har blivit sämre sedan de blev chefer.

– Var tredje chef har sömnproblem minst en gång i veckan på grund av jobbet.

– Sju av tio chefer under 35 år har svårt att hinna träffa någon att inleda en relation med.

– Varannan yngre chef uppger att sexlivet påverkas negativt av jobbet.

Samtidigt anser nio av tio att ett fungerande sexliv är viktigt. Och ”jobba över” ligger på andra plats på topplistan över vad chefer helst vill slippa. Med andra ord, något har gått snett.

Psykoterapeuten och författaren Lena Nevander Friström drar resultatet till sin spets.

”Den dagen du säger att du inte har tid att träffa någon att inleda en relation med är du illa ute, den dagen är du per definition död. Tid är det enda vi har. Det handlar om prioriteringar.”

Någonstans på vägen mot toppen verkar sådant som utmärker människan gå förlorat. Det är i alla fall Karl-Johan Almegårds bestämda uppfattning. Han lämnade själv ett flerårigt ledarskap på ett stort svenskt företag. Nu coachar, inspirerar och utbildar han chefer och andra som inte riktigt får tillvaron att gå ihop. Manliga chefer av i dag kallar han lite sarkastiskt för plåtkostymer som går på Viagra, känslomässiga analfabeter. Ja, han hävdar till och med att chefer skolas in i ett beteende som närmast liknar psykopatens.

”Vi gömmer oss bakom etiketter och kostymer som är totalt könlösa, så det är klart att sexlivet påverkas. Jag är inte ett dugg förvånad över resultatet.”

Chefer som är upptagna med att vara en etikett blir inte trovärdiga, och är man inte trovärdig så kan man inte förändra en organisation, än mindre få en relation att fungera. Det behöver alltså inte vara arbetet i sig utan den kostym man ikläder sig som är problemet menar Karl-Johan Almegård. Han anser att det finns alldeles för lite lust i arbetet. Olusten blir till ett gift som man bär med sig hem. Eller som en chef i Temo Synovate-undersökningen uppriktigt och kargt svarade på frågan vad som främst påverkar sexlivet negativt: ”Energitömning på jobbet, felfokuserad hemma.”

Till Familje- och sexualterapeut Gertrude Aigner söker sig inte chefer och andra i behov av hjälp i första taget. Det krävs mod. Många går runt med hennes namn och nummer i fickan i ett år eller två innan de vågar ta kontakt. Yngre kommer i regel snabbare medan personer som passerat 40-årsstrecket väntar in i det längsta. Men det gäller att inte vänta för länge. Kroppen tar stryk.

Flertalet av Gertrude Aigners patienter är män. De kommer hit av ett och samma skäl, ett skäl de helst inte yppar något om för någon. De har problem med potensen. De får inte upp den. Men inte bara det, de känner ingenting alls, de har stängt av, förlorat glöden, tappat livslusten.

Eftersom mannens identitet är så sammanknuten med erektionsförmåga så märks det extra tydligt hos just männen menar Gertrude Aigner.

Det blir en pingpong-effekt. Mannen stressar upp sig, efter tre, fyra gånger utan stånd så törs han inte mer. Hon beskriver förloppet från utsidan: Han får det där chefsjobbet han sökte och så gärna ville ha. Det är stressigt. Han jobbar på, jobbar ännu lite mer, jobbar mest hela tiden. För mycket stresshormoner påverkar sexualdriften.

”Det är en urgammal metod. När det var farligt sprang man och då fanns det inget behov av sexuella känslor”, förklarar Gertrude Aigner.

Har han en relation krackelerar den oftast. Som en kompensation jobbar han ännu mer, börjar kanske dricka och då kan han inte sova och får han ingen sammanhängande sömn på nätterna så produceras inte nödvändiga hormoner. Följden blir psykosomatiska besvär med hjärtat, magen, axlarna, lederna… Men på jobbet håller han alltjämt skenet uppe, eller som en patient sa till Gertrude Aigner: ”Jag kan ju inte säga vad det är på jobbet. Jag måste säga att jag har magsår.”