Andreas Utterström: Kamala Harris okända ledaregenskaper

Det har kallats ”världens onödigaste ämbete”. Men det är en sanning med modifikation. Visserligen är den amerikanska vicepresidentens arbetsbeskrivning ett oskrivet blad, men personen är ändå en av de mäktigaste i landet. Inte minst för att han eller hon ska vara redo att ta över om presidenten blir allvarligt sjuk eller avlider.

När Joe Biden 2008 tackade ja till att bli Barack Obamas vicepresidentkandidat hade han ett krav: att vara den sista personen i rummet när stora beslut fattades. Det är också den roll som Kamala Harris kommer att få i fyra år om Joe Biden vinner valet. Så har Biden i alla fall själv beskrivit det.

Eftersom vicepresidenten ofta stöttar chefen i viktiga frågor, har en egen stab och ibland en avgörande roll i krångliga förhandlingar är ledaregenskaperna avgörande.

I sin bok ”The truths we hold”, som kom ut förra året, beskriver Harris sin ledarstil i termer av att ”omfamna det världsliga” för att åstadkomma förändring. Helt enkelt: att vara konkret och inte fastna i fluff.

Den som bedömer Kamala Harris enbart utifrån hennes egen presidentvalskampanj kan inte komma fram till någon annan slutsats än att det finns ett stort frågetecken på den punkten. Medierna haussade henne som en av favoriterna och vid ett tillfälle, långt före corona, samlade hon 22 000 åskådare under ett valmöte.

Kamala Harris hade också sina stunder i primärvalsdebatterna, inte minst när hon attackerade Joe Biden, men lyckades aldrig tydligt definiera sig själv för väljarna. Hon förvånade många genom att hoppa av redan i december 2019. Pengarna var helt enkelt slut.

Att bygga den organisation som en seriös presidentvalskampanj kräver är som att driva en snabbt växande startup. Många ska anställas på kort tid och en tydlig riktning pekas ut. Samtidigt gäller det att anpassa sig efter en verklighet som ständigt förändras. Här brast det i Kamala Harris ledarskap.

I november 2019 hölls ett krismöte där medarbetarna, enligt New York Times, ställde frågor som vittnade om stor förvirring. Vad var den nya strategin? Hur mycket pengar spenderades i den viktiga delstaten Iowa? Och vilket manskap fanns egentligen i andra delar av landet? De fick bara svävande svar av kampanjchefen. En högt uppsatt person skrev i sitt avskedsbrev:

”Det här är min tredje presidentvalskampanj och jag har aldrig varit med om en organisation som behandlat sina medarbetare så illa.”

Vissa hade dessutom svårt att dra jämnt med Kamala Harris syster Maya, som var ordförande i kampanjen. De tyckte att det var i stort sett omöjligt att framföra kritik. Släktskapet skrämde och fungerade som en osynlig sköld.

Med tanke på den huvudvärk som dottern Ivanka Trump och svärsonen Jared Kushner orsakat presidenten (båda har fria roller på Vita husets mittfält) borde Kamala Harris ha förutsett de problem som skulle uppstå. Å andra sidan liknar en presidentvalskampanj inget annat. De flesta misslyckas, åtminstone första gången.

Kanske är det därför mer rättvist att bedöma Kamala Harris ledaregenskaper genom att studera hur hon skötte sig som ”attorney general” (en slags kombination av justitieminister och högsta åklagare) i delstaten Kalifornien. Det var ett jobb hon hade mellan 2011 och 2017.

Där har Kamala Harris kritiserats för att ha tänkt för mycket på sin egen karriär och inte vågat ta i med hårdhandskarna mot poliser som misskött sig. Men hon har också fått beröm för att ha varit en tuff ”Top Cop”. Som färsk senator i Washington D.C. 2017 var det många som snabbt hade höga förväntningar på henne. Det var redan då uppenbart att Kamala Harris var en framtida presidentkandidat.

Amerikanska politiker i den situationen har en tendens att förivra sig och skapa många fiender i onödan. Men Kamala Harris visade sig vara en chef som hade förmågan att lyssna på goda råd från rutinerade medarbetare. Senaten bygger på hierarki och traditioner och det gäller att veta sin plats.

Därför tackade Kamala Harris nej till många intervjuförfrågningar och jobbade i det tysta. Hon byggde interna allianser, bjöd journalister på ”off the record”-middagar och satte sig in i sakfrågorna. Glänste gjorde hon mest i tv-sända utskottsförhör där dåvarande justitieministern Jeff Sessions en gång sa till henne:

”Du gör mig nervös.”

Nu gäller det för Kamala Harris att återigen veta sin plats. Inte för att hon är kvinna, utan för att det är Joe Biden som är nummer ett. Hennes uppgift är att vara lojal, inte ställa till Sarah Palin-skandaler och att hålla sig till budskapet.

Hon måste också se till att hålla medarbetarna nöjda. I amerikansk politik är inget så farligt som en bitter före detta anställd som skriver arga avskedsbrev eller ringer New York Times och med anonyma citat punkterar de ledaregenskaper som Kamala Harris faktiskt har.