Alexander Pärleros: ”Jag byggdes upp till ett monster”

Alexander Pärleros har ont i ryggen. Hans nästan två meter långa kropp går från sittande till stående gång på gång under vår intervju. Kanske beror det på att han tog ledigt i lördags och unnade sig att träna – i fyra timmar. Eller på att han suttit varenda helg det senaste året och skrivit ”Framgångsboken”.

I den petroleumblå poddstudion i Gamla stan ger han inte smärtan någon som helst energi när han pratar på om sin framgångsresa. Och han tar god tid på sig.

Sedan ett år tillbaka har han slutat använda ordet stress och agera stressat, något som varit så framgångsrikt att den mentala tränaren Kjell Enhager har tagit till sig hans idé.

Den nyskrivna boken är en milstolpe i raden av många, trots att han endast är 33 år. Alexander Pärleros har tagit VM-brons i kampsporten MMA, blev stjärnsäljare på Mix Megapol och blev miljonär som 22-åring. 2012 startade han Sveriges första jämförelsesajt, Mobilio, som sedan såldes till Schbstedt.

Nu gör han ”Framgångspodden”, är medgrundare till Pensionera och driver Panc Media som gör poddar åt influencers som han själv och hans fru, Ida Warg. 2017 blev han utsedd till Årets Supertalang och Årets superkommunikatör.

Det finns en åtta sidor lång tråd på Flashback med rubriken ”Är Alexander Pärleros en riktig person?”

Vad är framgångsreceptet?

”Jag kollar alltid vad de absolut bästa gör och sedan gör jag det tio gånger bättre. Man måste jobba hårdare, men om man ger tio procent extra får man hundra procent mer i avkastning.”

Nu när Framgångspodden börjar närma sig en topplacering på poddlistorna med över 300 000 lyssningar per vecka kastar han in en överväxel och ökar utgivningen från fyra till sex intervjuer i månaden. Och stiger upp en timme tidigare på morgonen, redan 04.40. För att hinna med allt han vill göra.

Ute i kulisserna bygger han ett imperium.

Men innan vi går in på det måste vi ta oss tillbaka i tiden. Sin bakgrund, ja, den delar han med många av de personer som han intervjuar i Framgångspodden – en svår uppväxt. Ur den kommer drivkraften. Alexander Pärleros har en sällan skådad revanschlust.

”Jag byggdes upp till en jäkla maskin. Det fanns ingen vändpunkt, ingen som sa något förlösande till mig när jag var arton, utan jag har ända sedan jag var fem, sex år sakta byggts upp till ett jäkla monster.”

När han tjänade 70 000 kronor i månaden som säljare på SBS Radio bodde han fortfarande på ett soc-boende i en omgjord flyktingbarack i Brandbergen utanför Stockholm.

”Barackerna skulle ha rivits för länge sedan. Det växte mossa på dem. Golvet var så snett att om man la ett äpple i ena änden rullade det över hela golvet. Där bodde jag i två år.”

Innan dess i ett fosterhem från fjorton års ålder, med fem killar varav en dog i en överdos av heroin något år senare.

Det har funnits många tillfällen när det kunde ha gått käpprätt åt helvete för Alexander. Till och med innan det ens börjat.

När hans mamma var i femte månaden sparkade pappan henne i magen så att hon ramlade ner för en trappa. Och det fortsatte på den vägen. I boken berättar han om Kalle Anka-klistermärket på garderobsdörren i pojkrummet som täckte hålet efter ett av pappans raseriutbrott.

”Min pappa var bilmekaniker och kriminell, han levde dubbelliv och hade en massa skatteskulder. Var inte en helskön person”, konstaterar han sakligt.

När Alexander var två år mordhotade pappan honom och hans mamma. De tvingades fly och leva med skyddad identitet och polisbevakning.

Han blev en annorlunda kille. Stammade, var huvudet längre än alla andra, hade blonderat hår, konstiga kläder och ”ovanlig hudfärg” eftersom hans pappa kommer från Chile. Och han mobbades i skolan. Långa stunder tillbringades på toaletten för att inte de andra barnen skulle komma åt honom.

”Jag gillade min guldskjorta och hade faktiskt ofta slips på mig redan som sjuåring. Då var man lite konstig. En gång kom en tjej fram till mig, hon hade listat alla hon ville ha chans på i klassen. ’Jag tänkte bara säga att du ligger sist på den listan.’”

Familjen var fattig. Ville han ha något fick han jobba ihop till det själv. Han sålde fler salamikorvar än hela klassen tillsammans och han lyckades tjata sig till ett jobb på McDonalds redan som 14-åring.

”Men innan dess, när jag var tolv eller tretton, sålde jag bredbandslösningar av en ny uppstickaraktör.”

Han skakar på huvudet.

”Mamma hade fått erbjudandet men hon tyckte att jag kunde göra det. Jag hade inte en aning om vad en mobiltelefonoperatör var och fick såklart nobben vid varje dörr. Det var så jobbigt. Men det gav att jag sedan stod i regnet och sålde bingolotter, jultidningar, pandasaker och delade ut ’Mitt Haninge’ klockan fem på morgonen. Jag hade elva jobb före lumpen.”

Och han simmade.

”I flera år simmade jag varje morgon innan skolan. Två timmar, fram och tillbaka. Då hinner man tänka rätt mycket. Det krävs psyke för att klara den sporten.”

Här fintrimmades hans monstermaskin.

”Att jag inte gick ner mig berodde på att jag hade en dröm om hur långt jag kunde komma här i livet. När jag var arton kände jag att vad som än ligger framför mig har jag varit med om tuffare grejer.”

Det stack honom i ögonen när hans kompis fick en splitterny bil för 70 000 kronor när han fyllde 18 medan han själv lyckats jobba ihop till en Saab för 12 000 kronor. Då sa han: ”Vi ses om tio år och ser vem som kommit längst.”

”Och det är ganska tydligt om man kollar på oss i dag. Det är svårt att säga att det ena eller andra är finare, men i mina ögon har jag vunnit den fajten. Ganska stort.”

Efter gymnasiet blir han röjdykare, en av de hårdaste militärutbildningarna, som bland annat inbegriper att ro 11,7 mil till Norge under ett dygn.

”Jag går den tuffaste vägen i allt jag gör för jag vill utveckla mig. Utvecklas man inte så avvecklar man sig.”

Att vara bäst är bara en del av resan.

”Jag behöver veta att jag har gjort mitt bästa, sedan är målet inte så viktigt. Men ofta blir jag bäst på det jag ger mig in på.”

I ambitionen ingår det också att inte göra som andra gör. Alexander Pärleros har börjat måla naglarna – efter att ekonomiprofessorn Micael Dahlén medverkat i Framgångspodden.

”Jag skulle föreläsa för två banker och tänkte att det var helt fel att göra det just då men också helt rätt. Det är viktigt att visa att man går emot normerna.”

Efter lumpen bestämde han sig för att söka alla jobb han visste att han inte kunde få. Han sökte it-chefsjobb och vd-jobbet på Telia. Han fick i varje fall kontakt med en rekryteringsbyrå och efter att ha ringt dem varannan vecka fick han jobbet som säljare på Mix Megapol.

”Jag tänkte att det här är mitt livs chans, jag jobbade mest av alla. Kom sju på morgonen och gick inte hem förrän vid åtta. Det var lätt, som röjdykare jobbade man 16–17 timmar per dag och startar varje morgon med att dra milen. När någon frågade vad jag gjorde där på helgen sa jag ’på helgerna gör man väl det man tycker bäst om’. ’Du är dum i huvudet’ var deras kommentar.”

”Beter man sig som alla andra får man också resultat som alla andra. Jag ansträngde mig betydligt hårdare och blev årets säljare något år senare med över två miljoner i resultat.”

Men han kände sig fortfarande socialt utstött, höll sig borta från möten och kickoffer för han visste inte vad han skulle säga.

”Under lång tid har folk sett mig som konstig och jag har betett mig på ett konstigt sätt. Det har tagit tio år, det är först sedan jag startade Framgångspodden som jag är så trygg i mig själv att jag skiter i vad alla andra tycker.”

Som framgångsrik säljare på Mix Megapol flyttade han från flykting-förläggningen, köpte en lägenhet på Gärdet, Rolexklockor och Gucciskor.

”Jag var så glad och parkerade min Porsche på Stureplan. För mig var det viktigt att visa att jag hade lyckats. Titta på mig! Jag kom från Haninge, nu är jag en annan person.”

Men hur kommer det sig att han inte fortsatte på den vägen?

För framför mig sitter en kille som säger att en framgångsrik person är en person som hjälper andra personer att få en bättre resa genom livet. Att han vill inspirera, vara ett verktyg. Att pengar inte är viktiga utan det viktiga är att göra bra saker. För om man gör det under lång tid händer det bra saker i världen. Han är också medveten om att han är en förebild för många.

”Ja, nu har jag en cykel. Jag kan inte ge signalen att man måste ha en Ferrari för att bli lycklig. Vilket jag trodde innan jag började med Framgångspodden.” Jag blev också starstruck när jag träffade någon som tjänade två miljarder. Nu tycker jag oftast att de har en bit kvar att jobba med sitt mindset.”

Alexander Pärleros upptäckte också att han inte heller blev tillräckligt motiverad av en hög lön, utan vill vara en ”doer” i stället för en ”dreamer”.

Det fick honom att säga upp sig från Mix Megapol trots att han, enligt egen uppgift, tjänade någonstans mellan 150 000 och 300 000 kronor i månaden och erbjöds allt större provision på vinsten.

I stället startade han jämförelsesajten Mobilio. Det blev fyra tuffa år. Han gick från att vara bäst till komplett nybörjare. Det var också då han blev chef för första gången. Fast ordet chef gillar han inte.

”Det är förknippat med ångest, nästan som en diktator. Något uråldrigt där man bestämmer över andra. Jag känner mig mer som en ledare, en person som gör samma sak som alla andra men samtidigt visar vägen. Om vi behöver boka fem säljsamtal säger jag inte till någon annan att göra det, utan jag gör det själv och skickar sedan ut ett mejl om det. Då vet jag att det sätter press på de andra.”

Men så plötsligt en natt reser han sig upp i sängen, springer ut i vardagsrummet och skriker rakt ut. Han vaknar inte förrän han sitter i soffan, hyperventilerar med en puls på 180.

”Shit, vad sjukt det var. Jag hade fått en panikångestattack. Men tänkte inte så mycket mer på det. Jag ser mig inte gå in i väggen. Jag gör vad som krävs. Jag äter, sover och tränar. Men av någon anledning tyckte inte min kropp det, och det konstiga var att jag hade precis sålt Mobilio och var ganska fri.”

En månad senare drog han till Kilimanjaro och besteg Afrikas högsta berg.

”Det var jäkligt tufft med höjdsjuka och annat. Efteråt åkte vi till Zanzibar och bodde på lyxhotell. Helt plötsligt mitt i natten sätter jag mig åter upp i sängen, hyperventilerar och bara skriker rätt ut. Min kompis Christer blir livrädd och jag vaknar först när han skriker mitt namn.”

Då förstod han att det var allvarligt. Han funderade över om han blivit psykiskt sjuk och ringde till och med till en psykiatrisk mottagning som tyckte att han skulle komma in.

”Det gjorde jag inte, men jag tog det på allvar och började disciplinerat att yoga 30 dagar i rad, 1,5 timme varje dag. Ingen mobil. Jag drog ner från fyra möten om dagen till max ett. Jag säger fortfarande ja till mycket, men talar också om att vi kan ses om en och en halv månad. Mitt schema är mycket lugnare nu och jag mår mycket bättre.”

Ambitionen att vara bäst och bli ännu bättre har han inte lagt på hyllan. Han har de senaste två åren intervjuat mer än 150 av Sveriges mest framgångsrika personer. Och han tar engelskalektioner.

”Jag vill göra det jag gör fast större. Vi har över 5 000 ambassadörer som ansökt om att få komma med i en grupp. Vi har träffar över hela Sverige, vi bygger bolag, pratar affärsidéer. Jag lanserar också Framgångsakademin med allt från webbkurser till event, och utvecklar en app som är en plattform för nätverkande. Jag håller på att utveckla en rörelse.”

Tre dagar efter intervjun med Chef gifter sig Alexander Pärleros med sin Ida Warg. Nu ska han bli pappa, han som i hela livet saknat sin pappa.

”Det blir en häftig resa. Jag ser framför mig hur jag går med min son i handen.”

”All denna tid har jag gått från att vara den där individualisten till, ja nu skulle jag vilja ha ett fint ord … men jag har lärt mig att samarbeta. Man kan göra mycket själv, men sedan behöver man bygga en kultur och ta hjälp av människor som är bättre än en själv.”