Seher Yilmaz: Vad väljer du att se?

”Jag förstod att jag var feminist när jag var 13 år gammal och läste boken Fittstim och insåg att alla de känslor som jag burit på handlade om något större än mig själv. Jag såg ett mönster som gick genom hela samhället.

Uppenbarelsen liknade vad som händer Neo i Matrix när han väljer det röda ­pillret och får se verkligheten så som den egentligen ser ut. När jag väl svalt pillret blev det omöjligt att inte se ojämställdheten.

Att min bruna kropp spelade roll tog det längre tid för mig att förstå. Visst var det märkligt med lärarna som strängt undrade om jag riktigt fattade svenska, som ständigt envisades med att låta mig göra test för svenska som andra språk eller glatt berömde mitt språk utan brytning för min pappa vid utvecklingssamtalen – trots att jag är född och uppvuxen i Sverige. Men att det skulle handla om ett större mönster förstod jag inte.

Fittstim fick mig att se hela pusslet när det gäller jämställdhet. Det blev ett uppvaknande som hjälpte mig att ta ett kliv bakåt och se helheten.

Men vem lägger pusslet som visar rasismen i Sverige? När rasistiskt motiverade mord på en skola och anlagda bränder på asylboenden endast ses som enskilda pusselbitar, ja då har vi fortfarande en bit kvar innan hela pusslet är lagt.

Häromveckan presenterade vi på Rättviseförmedlingen vår rapport Rättvisaren där vi analyserade vilka som hörs i svenska nyhetsmedier. Resultatet finns egentligen i vilken dagstidning du än slår upp och är inte direkt oväntat. Mer än 70 procent av de som medverkar i nyhetsmedier är män. Svenskar med utomnordisk bakgrund syns i mindre än tio procent av fallen (trots att 18 procent av befolkningen har utomnordisk bakgrund i dag).

Vi måste klara att lägga flera pussel och se helheten. Först då kan vi tillsammans skapa förändring.

Den här statistiken förvånade mig inte, men det gjorde däremot de efterföljande diskussionerna om resultatet. De handlade nästan uteslutande om avsaknaden av kvinnor, vår rapport klassades främst som en jämställdhetsrapport. Diskussionen om svenskarna med utomnordisk bakgrund hamnade på något sätt i skymundan.

I dag är det mer provocerande att prata om rasism än att prata om ojämställdhet. De allra flesta av oss håller med om att Sverige inte alls är så jämställt som vi vill tro. Men vi är inte överens om att vi har ett problem med struk­turell rasism.

Vi måste kunna hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt. Vi måste kunna verka för ett jämställt samhälle och samtidigt arbeta för ett samhälle utan rasism. Och vi måste se att båda dessa bitar är delar av ett ännu större mönster. Kanske till och med lägga ett pussel där båda delarna ingår och vi kan se hur de hänger ihop.

För vår del handlade det exempelvis om att ytterligare analysera siffrorna i vår rapport för att se sambandet mellan kön och bakgrund. ­

Det pusslet visade att kvinnor med utomnordisk bakgrund i medierna landade på ynka ­2,6 procent.
Fittstim fick upp mina ögon för hur ojämställdhet påverkar mig.

Men jag är inte bara kvinna, jag har också en brun kropp. Att lägga in min arbetarklassbakgrund i mixen gör det inte enklare. Men vi måste klara av att lägga flera pussel och se helheten. Först då kan vi hitta strategier för att tillsammans skapa förändring.”

/Seher Yilmaz