Sarah McPhee: Jag skulle ha siktat högre

När Sarah McPhee i somras valde att kliva av rollen som vd för SPP hade hon en över 30 år framgångsrik chefskarriär bakom sig. Som bevis på detta har hon fått flera utmärkelser för sitt ledarskap, bland annat titeln Årets chef 2013. Några större yrkesmässiga motgångar kan hon inte påminna sig.
Trots detta ångrar hon att hon inte hade större ambitioner i början av sin karriär.

”När jag var yngre skulle jag ha siktat högre och tänkt redan då att jag kan bli vd på ett stort bolag. Men jag tror inte jag hade den bilden. Om du sedan misslyckas med dina mål så må det vara hänt. Kompromissa måste vi alla göra”, säger Sarah McPhee.

Samtidigt har det varit viktigt för henne att lära sig att inte överprestera. Med det menar hon att jobbet inte får bli allt. I det långa loppet är det ingen som vinner på att en chef går in i väggen.

”Jag har lyckats prioritera mig själv som ett viktigt verk­tyg för de organisationer jag har jobbat för. Om du inte är tillräckligt lat för att hitta tid på egen hand så får du boka tid för att göra ingenting. Det gäller att värdera det lika högt som du värderar att leverera ett papper eller delta i ett möte.”

En annan viktig del i hennes ledarskap har varit självkännedom. I samband med att hon gjorde ett personlighetstest för 15 år sedan fick hon upp ögonen för att hon inte alls var den tungt analytiska stabsperson hon hade trott. I stället var hon mer drivande, kraftfull och vårdande – en ”säljarpersonlighet” som hon säger själv.

När hon väl hade kommit till insikt om detta blev det enklare att acceptera den hon är och att använda det i sitt ledarskap.

”Jag sa hejdå till en person som jag trodde bodde inom mig. Men det skapar ett mycket bättre självförtroende när man börjar säga ’okej, det här är jag och det duger bra och det får räcka – och sedan får jag knyta till mig folk som får väga upp de här andra sidorna’”, säger Sarah McPhee.

En annan sak som inte var given för henne i början av karriären var vikten av nätverk. Det var något hon lärde sig av sin numera bortgångne svärfar som var CFO på Saab.

”Jag hade ingen tanke på att det skulle ha betydelse vilka människor jag träffade. Jag tänkte att om jag bara är duktig så kommer det att gå bra. I den nya generationen chefer tror jag inte att det är någon som tror något annat än att de ska lära känna andra människor.”

Under årens lopp har relationerna spelat en viktig roll i Sarah McPhees karriär. De yrkesmässiga motgångar som har tagit hårdast på henne har varit när hon inte har lyckats samarbeta med någon.

Hon tror att hennes lyssnande och hänsynstagande har varit uppskattade sidor som chef. Men ibland tycker hon själv att hon har ägnat för mycket tid åt att övertala de oövertalbara.

”Ibland måste man köra över, men samtidigt lägga tid på att förklara varför man beslutar som man gör. Men en del av de saker som jag tycker har varit bra för SPP har jag låtit ta alldeles för lång tid. Och det ångrar jag djupt. För det är pengar som spills. Och även saker som har varit misstag har tagit för lång tid att bli misstag”, säger Sarah McPhee.

”Det är inte farligt att vara sämst. Det handlar om att våga misslyckas i det lilla.”

Samtidigt har hon varit mån om att lära sina medarbetare att det inte är så farligt att misslyckas. Chef har tidigare berättat om när hon lät sin ledningsgrupp tävla i en egen version av Let’s dance. Ett annat inslag har varit bootcamps.

”Det är inte farligt att vara sämst. Så i stället för mysövningar och att laga mat tillsammans har vi alltid haft ett litet inslag av att tänja gränserna. Det handlar om att våga misslyckas i det lilla.”

Trots att Sarah McPhee nu har lämnat en tung vd-roll bakom sig lär hon inte sitta sysslolös. Fram till årsskiftet kommer hon att hjälpa SPP med att ta fram en hållbarhetsstrategi. Parallellt med detta har hon fyra styrelseuppdrag och är ordförande i både SNS och Placeringskommittén. Hon håller även på att dra igång en egen verksamhet inom kapitalmarknad.

Det låter mycket, men någon fulltecknad kalender är det inte fråga om. Exempelvis vet hon inte vad hon ska göra under två månader nästa år.

Vad tycker hon då om att gå från en fullbokad tillvaro till långa perioder utan någonting inplanerat? Svaret kommer snabbt:

”Fantastiskt.”