Rikspolischefen: ”Så arg får du bli som chef”

Veckans chefsdilemma:

”Jag är rätt ny som chef i ett mellanstort industribolag. Som chef tror jag på tydlighet och raka rör. Lika viktigt som det är att berömma någon som har gjort nåt bra, är det att säga ifrån när det inte fungerar. Jag gillar snabba puckar och kan bli irriterad när det går för långsamt, eller när folk inte hänger med.

Nu har jag fått höra från chefskollegor att det pratas om mig och mitt humör. Jag kan ju ryta ifrån eller slå näven i bordet – bokstavligt talat… Men tydligen ’snackas det om’ att folk är nervösa inför möten med mig, att jag är ’oberäknelig’ eller till och med ’obehaglig’.

Jag vill veta hur jag ska tänka kring det här. Det känns orättvist att ambitionen och passionen jag har för jobbet, som gör att jag får saker gjorda och har blivit chef, nu tydligen gör mig till en dålig chef. Jag kommer explodera inombords om jag bara ska gå runt och nicka och le. Ska man inte få visa känslor som chef?”

Anders Thornberg svarar:

”Jag känner igen det, och jag kan känna igen mig själv också lite i början när jag var chef – jag hade rätt hett humör när jag var yngre, jag också.”

”Dilemmat är ju att om man klipper ner den här chefen för hårt går han kanske någon annanstans. Det gäller att hitta hans motivation och coacha honom att förstå sin omgivning, lära honom att få igenom sina grejer snabbare bättre. Han kanske måste sätta sig med sina medarbetare och förklara vad han vill.”

Är det farligt att vara för snabb som chef?

”När jag har bildat ledningsgrupper – på min gamla arbetsplats Säpo hade jag till exempel förmånen att få rekrytera de flesta – hade jag några ’murbräckor’ och några som tog det lite lugnare och tyckte vi skulle tänka lite mer. Man måste omge sig med olika individer så man får in mångfald i det avseendet. Jag tycker ofta att jag nästan vet på förhand vem som kommer säga vad, vem som vill göra saker snabbt. Jag är själv en av de personerna som alltid vill göra saker snabbt! Men det har jag lärt mig, att det funkar inte.”

”Det här låter som en chef som inte varit chef så längre. När man har mer erfarenhet inser man att man är inte bättre än vad omgivningen är, man måste få med sig omgivningen för att få saker och ting gjorda.”

Är det okej att visa sina känslor som chef, eller måste man spela teater?

”Det är klart man ska visa hur man känner, men det finns gränser. Man måste tänka på att inte såra folk. Sen går det inte att vara slätstruken, man måste säga som det är. Jag har haft många tuffa samtal genom åren. Det finns olika metoder för att jobba med det här, själv har jag haft förmånen att vara med i 360-graders utvärderingar, när man får rak feedback från både underlydande och från sidan och uppifrån kring hur andra uppfattar en. Det är skitjobbigt, men reflekterar man kring det är det ofta väldigt träffsäkert. Och ärligt.”

”Jag försöker säga vad jag tycker, men inte gå fram som en ångvält. Är man missnöjd kan man visa det, man kan visa lite frustration, men man ska inte bli arg. Och man ska också visa när man är glad och tycker nån gör nåt bra.”

Så vad blir ditt råd till den här chefen?

”Han ska prata med en högre chef om sitt sätt. Han kanske behöver gå till en coach, det är inte fel. Vid flera tillfällen har jag haft olika coacher som man kan gå med olika dilemman till.”