Här är allt du behöver veta om klimatkrisen – på två minuter

PROBLEMET:
Trots ständiga och omfattande initiativ på klimatområdet fortsätter de globala utsläppen av växthusgaser att öka. Under pandemiåret 2020 sjönk koldioxidutsläppen visserligen med 6,4 procent, men dippen var av allt att döma tillfällig och långt från de årliga utsläppsminskningar på 7,6 procent som enligt forskarna krävs fram till 2030 för att hålla uppvärmningen inom Parisavtalets 1,5-gradersmål.

Under den ekonomiska återhämtningen efter pandemin har de globala koldioxidutsläppen vänt spikrakt uppåt igen och väntas i år öka med nästan fem procent, näst mest i historien. Och när inte ens lilla och välmående Sverige klarar av att uppfylla sina klimatmål – biltrafiken ökar i stället för att minska – hur ska då andra länder göra det?

DETTA GÖRS JUST NU:
Sverige: Har som mål att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045. En ny klimatlag ålägger regeringen att föra en politik som utgår från klimatmålen.

EU: Strävar efter att bli ”världens första klimatneutrala kontinent” med nettonoll-utsläpp av växthusgaser senast 2050. En ny europeisk klimatlag är på väg, som innebär att alla EU-länder är skyldiga att bidra till omställningen. Enligt EU:s så kallade gröna giv ska massiva investeringar ske i ny teknik, vilket möjliggör utfasning av fossila bränslen.

USA: Lovar att halvera sina utsläpp av växthusgaser inom tio år. Har under president Biden återanslutit sig till Paris–avtalet och lanserat en ambitiös plan för att genomföra ett skifte mot ”ren energi”.

Kina: Har som mål att minska koldioxidutsläppen från och med 2030, för att därefter uppnå ”koldioxidneutralitet” från och med 2060. Inför i år världens största system för handel med utsläppsrätter.

HINDREN PÅ VÄGEN OCH UTSIKTERNA FRAMÅT:
I sin mest skrämmande förutsägelse hittills varnar FN:s klimatpanel IPCC för att mänskligheten redan har släppt ut så mycket växthusgaser att hela ekosystem oundvikligen kommer att kollapsa. Att isen på Grönland smälter sju gånger snabbare än på 1990-talet är ett tecken i tiden, liksom de ständiga värmeböljorna och den pågående uttorkningen av Amazonas. ”Många förändringar som sker till följd av tidigare och framtida växthusgasutsläpp är oåterkalleliga för århundraden och årtusenden framöver, särskilt de som gäller världshaven, istäckena och den globala havsnivån”, fastslår IPCC och framhåller att framtida generationer kommer att drabbas mycket hårdare än dem som lever på jorden i dag.

Att apokalyptiska varningar av det här slaget leder till uppgivenhet snarare än livsnödvändig handling är en ofta framförd invändning. Mänskligheten har ju både rest till månen och uppfunnit internet, då borde den väl rimligtvis också snabbt kunna få bukt med växthusgasutsläppen och begränsa skadorna på allt det vackra och fantastiska som trots allt finns kvar?

Biologen och författaren Stefan Edman, som bland annat skrivit Boken Bråttom men inte kört – frågor och svar om klimatet hör till dem som trots allt finner hopp i den rörelse som den senaste IPCC-rapporten tycks ha satt igång:

”Väldigt många – nästan alla – inser att det nu är på allvar. Extremvädret är här, klimatkrisen hotar vardagslivet, ekonomin, företagen och tillväxten. Folk blir förbannade, och däri ligger ett väldigt hopp. Ilska leder till handling och krav på tuffa tag”, säger han och fortsätter:

”Stora klimatpositiva skeenden pågår redan. Kol och olja fasas ut i den gamla industrin med en väldig hastighet, och vi står inför en teknisk revolution med fossilfritt stål, omställning av bilindustrin och mycket annat.”

Samtidigt räcker det inte med ny teknik och stora industriprojekt: Enligt Internationella Energi-rådet (IEA) måste vi även minska vår konsumtion och kraftigt dra ner på exempelvis bilkörningen?

”Precis. Det är ju den stora utmaningen, och det som måste komma nu, också.”