Du har 100% ansvar för ditt liv oavsett vad någon annan säger

Tar du ansvar för dig själv, så har du ingen att skylla på om något går fel. Det positiva är att du nu kommer att tvingas (här positivt) att bli det bästa du kan bli, medan det kan kännas tungt att ta ansvar för sitt liv till 100%.

Men tänk hur sjukt det låter att vi föds fria med alla möjligheter, men präglas sen av föräldrar och omgivning att stå till svars för andra, men att inte ta ansvar för oss själva. Otaliga är vi som frågar grannen, chefen, banken etc. om råd hur vi ska leva, när det beslutet egentligen borde ligga hos själva.

Varje individ är född unik och vi vet egentligen vad som är bäst för oss själva. Jag läste en artikel om Ur och Penns ägare, en driftig man med Libanesiskt ursprung. Denne man berättade i artikeln att det största problemet när man invandrar till Sverige är att någon ska ta hand om en både ekonomsikt och i ens beslutfattande (får ej börja arbeta direkt). Det dröjer inte många år förrän man är ett offer för den svenska bidragsapparaten.

Mitt råd till dig som chef är att ta personligt ansvar för dina handlingar och förvänta dig detsamma från dina anställda och chefer. När varje anställd tar sitt ansvar för vad som behöver göras, så kan du släppa ansvaret för andra och fokusera på att verkställa dina uppgifter.

Som Chef är du inte ansvarig för någon annan, för det är de själva, men du är ansvarig gentemot andra för att stödja dem att ta ansvar för sina jobb. Vad är då meningen med allt detta?

1.    Du är ansvarig för dig själv, och ingen annan (inom jobbet).
2.    Du har ett ansvar gentemot andra som du uppnår genom att ta fullt ansvar för dig själv och dina arbetsuppgifter.
3.    Som chef har du ansvar att lära andra att ta eget ansvar.
4.    Du har nu mer tid att ägna dig åt jobbet, än att vara chef för vuxen barnpassning.
5.    Du ska nu kunna gå till och från jobbet utan att ha en klump i halsen eller en tyngd på axlarna, med känslan av att du har ansvar för alla andra.