Så olika är chefer i offentlig och privat sektor

Tänk på en hög chef inom näringslivet. Vad ser du framför dig? En hårdhudad tuffing i dyr dräkt med empatisk förmåga som Gordon Gekko?

Och vad får du för bilder när du tänker på en chef inom offentlig sektor? En inkännande mjukis i manchesterkavaj som alltid vill alla väl?

De flesta av oss har nog en del fördomar, men frågan är om det finns någon substans bakom? Är det egentligen någon skillnad mellan chefer inom privat och offentlig sektor?

Samma fråga ställde sig ett par forskare vid Göteborgs universitet för några år sedan. De beslöt sig för att titta närmare på detta tillsammans med företaget Jobmatch Sweden som ligger bakom personlighetstestet Jobmatch Talent.

Forskarna gick igenom drygt 9 000 personlighetstester ifyllda av personer som sökt en chefstjänst inom offentlig eller privat sektor under 2006 till 2012. Därefter jämfördes gruppernas tester med varandra.

Resultaten visar att det finns en tydlig skillnad mellan de chefer som sökte sig till offentlig sektor och de som sökte sig till näringslivet.

En av de forskare som ligger bakom studien heter Trevor Archer och är pro­fessor i psykologi. Han har själv en lång karriär som chef bakom sig och jobbade bland annat i elva år på Astra Zeneca innan han gick tillbaka till universitetet för att, som han själv uttrycker det, ”få lite lugn och ro”.

Han tycker att något av det mest an­märkningsvärda i studien är att den är baserad på en så stor grupp.

”Jag är otroligt imponerad. Jag har aldrig sett ett så här stort underlag. Det ger en väldigt hög tillförlitlighet”, säger han.

Förutom att jämföra chefer inom de båda sektorerna tittade Trevor Archer och hans kolleger på om det fanns någon skillnad mellan chefer på låg, mellan och hög nivå.

Några av de områden där forskarna hittade tydliga och statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna var arbetsstruktur, tolerans, socialt intresse, stress­tålighet och beslutsfattande.

1. Arbetsstruktur. Chefer inom offentlig sektor tycks överlag vara mindre strukturerade än chefer inom privat sektor. Det innebär också att de är något mindre noggranna och i högre grad blir stressade av deadlines.

Enligt Trevor Archer skulle en förklar­ing till detta kunna vara att den offentliga sektorn ofta är mer reglerad än vad näringslivet är. Det innebär också att cheferna där inte behöver vara lika ­strukturerade själva.

”Det finns inbyggt i systemet på ett annat vis. I näringslivet kan den yttre strukturen variera väldigt mycket”, säger han.

Även när det handlar om de olika nivåerna av ledarskap skiljer sig cheferna åt. De högsta cheferna är mindre strukturerade än lägre chefer.

”Chefer på högre nivåer får ofta mer hjälp med den yttre strukturen. Därmed behöver de inte ha lika mycket av det själva”, säger Trevor Archer.

2. Tolerans. Ett annat område där offentliga och privata chefer tydligt skiljer sig åt är tolerans. Tolerans i detta sammanhang handlar om att ha överseende med personer som är annorlunda än en själv, exempelvis när det gäller sociala, etniska och politiska aspekter. En annan del av detta handlar om att stå ut med att andra personer har en annan åsikt än en själv.

Här visar undersökningen att chefer inom offentlig sektor blir mer och mer toleranta ju högre upp i organisationen de kommer. Med andra ord tycks offentliga chefer på toppnivå vara mer toleranta och öppna än chefer på lägre nivå.

I gruppen privat sektor ser det däremot annorlunda ut. Ju högre upp en chef inom det privata kommer, desto mindre tolerant blir personen. Forskarna kallar till och med nivån för ”anmärkningsvärt låg” i gruppen högre chefer inom den privata sektorn.

Här sticker Trevor Archer ut hakan:

”Det handlar om att näringslivet selekterar människor som är hänsynslösa. För att nå till den absoluta toppen inom den privata sektorn handlar det om att vara duktig. Men du har också en fördel av att vara hänsynslös eftersom det gör det lättare att ta sig fram”, säger han.

3. Socialt intresse. När det gäller egenskapen socialt intresse, som handlar om hur inkännande och varm en person är, är denna lägre bland offentliga chefer på mellannivå jämfört med chefer på lägre nivå inom samma sektor.

Samtidigt är det sociala intresset högre bland chefer på högre nivåer inom den offentliga sektorn.

Inom gruppen privata tjänstemän sjunker däremot det sociala intresset konsekvent ju högre upp i hierarkin en chef befinner sig. En hög chef inom näringslivet har med andra ord ett lägre socialt intresse än en chef på lägre nivå.

Personer med ett lågt socialt intresse är inte speciellt upptagna av vad andra tycker om dem. Det är inte ens säkert att de förstår att andra kan tycka att deras sätt att bete sig är ologiskt.

”Chefer på hög nivå har ofta förmågan att switcha mellan ett vänligt och ett tufft beteende. De har ofta inga problem med att vara trevliga i ena stunden och att ge dig en skarp tillrättavisning i nästa. Utåt sett verkar det kanske inte så konsekvent, men för dem är det det”, säger Trevor Archer.

4. Stresstålighet. Ett liknande för­­hållande hittar vi när det gäller stresstålighet. Där visar det sig att en person i offentlig sektor tål stress bättre ju högre upp han eller hon kommer i hierarkin.

Inom den privata sektorn vänder där­emot kurvan när det handlar om de högsta cheferna. De är alltså mindre stresståliga än sina kolleger på lägre nivåer.

Trevor Archer tycker att resultaten inom denna skala är de mest intressanta i hela studien. Samtidigt ser han en logisk förklaring till att resultaten blivit som de blivit.

”De som tolererar stress reagerar ofta långsammare. Men inom näringslivet be­­höver du ofta reagera snabbt”, säger han.

Samtidigt menar han att en viss stresskänslighet också kan hjälpa dig att hitta rätt i karriären. Om du mår dåligt i en viss roll kan det också vara det som får dig att söka dig vidare till något som passar dig bättre.

5. Beslutsfattande. Höga chefer inom offentlig sektor tycks ha betydligt svårare att fatta beslut än sina kolleger på lägre nivåer. Bland cheferna inom det privata är skillnaden mindre mellan de olika nivåerna. Cheferna på mellannivå tycks bara vara något mindre beslutsmässiga än cheferna på lägre och högre nivå.

”Det viktigaste inom offentlig sektor är inte att fatta beslut, utan att inte göra fel. Du är där för att förvalta. I näringslivet måste du däremot fatta beslut hela tiden.”

Med dessa data i ryggen infinner sig lätt frågan om det är chefer med en viss personlighetsprofil som söker sig till en viss tjänst, eller om det är en viss tjänst som skapar en viss typ av personlighet? Med andra ord: vad är hönan och vad är ägget?

Enligt Trevor Archer finns det inte något enkelt svar på den frågan. Däremot menar han att vi alla kan förändra oss under livets gång.

”Det är inte alla kolleger som skulle hålla med mig, men jag menar att alla kan förändra sin personlighet även efter 14 års ålder. Samtidigt tror jag att resultaten visar hur man förväntar sig att man ska bete sig inom en viss sektor och på en viss nivå.”

Han menar också att resultaten återspeglar den hållning som han tycker att Sverige har haft sedan en lång tid tillbaka, nämligen att personalen har stor betydelse för ett företags framgång.

Det leder också till att människor ofta söker sig till arbetsplatser som passar med deras egen personlighet. På så sätt blir det också en del av svaret på frågan om hönan och ägget.

”Det är Sveriges historia som är hönan. I det här landet har man alltid tänkt på människor som en tillgång och en kraft. Sveriges succé är inte byggd på råvaror utan på att man har satsat på att utveckla sina medborgare”, säger han.