Nej, kvinnligt ledarskap finns inte
Det är inte kön och individuella egenskaper som avgör ledarskapet. Viktigare är organisationens struktur och arbetsbördan, visar tre avhandlingar. Slutsats: Det är dags att glömma allt vi lärt oss om ”kvinnligt” ledarskap.
Googlat på ”kvinnligt ledarskap” på sistone? Träffarna ger en tydlig bild av hur en kvinnlig chef ”är”. Emotionell och konsensussökande är en vanlig beskrivning. Trevande, flitig och lojal likaså.
Någon påstår att kvinnliga chefer fokuserar på relationer i högre grad än manliga chefer. En annan hävdar att kvinnliga chefer har fler konflikter. En tredje publicerar en artikel med rubriken ”Ett kvinnligt ledarskap främjar livskvalitet”.
Samtidigt läser vi rapport efter rapport om de allt mer alarmerande arbetsvillkoren inom kvinnodominerade sektorer som vård, skola och omsorg. Tidningarna skriver om enhetschefer med fler än 50 direkt underställda medarbetare.
Och om chefer som ställs inför budgetrestriktioner som gör det i princip omöjligt att behålla kvaliteten i deras verksamheter.
Är det verkligen den enskilda chefens ”fel”?
Frågan väcker allt större intresse inom ledarskapsforskningen. För Klara Regnö, som la fram sin doktorsavhandling Det osynliggjorda ledarskapet: Kvinnliga chefer i majoritet vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm i december 2013, är svaret enkelt:
”Många kvinnliga enhetschefer inom vård och omsorg har lika stora ansvarsområden som vd:ar i det privata näringslivet. Det ställs väldigt höga krav på dem att utföra en verksamhet under hårda budgetrestriktioner. Om de misslyckas är det lätt att se dem som misslyckade chefer, i stället för att diskutera att förutsättningarna är för svåra. Och att man kanske borde ändra dem i stället”, säger hon.
Klara Regnö, som har djupintervjuat och följt kvinnliga chefer inom kommunal omsorg, är inte ensam. På bara några månader har inte mindre än tre doktorsavhandlingar lagts fram, som alla fokuserar på villkoren för chefer inom kvinnodominerade offentliga verksamheter.
Hanna Antonsson vid Linköpings universitet har använt en liknande metod som Klara Regnö, medan Lisa Björk vid Göteborgs universitet har gjort en enkätstudie om drygt 400 chefer inom offentlig sektor.
Den aktuella forskningen ger tre huvudsakliga insikter:
1. Kvinnodominerade organisationer har annorlunda strukturella förutsättningar.
Anledningen till att kvinnors ledarskap uppfattas annorlunda än mäns har lite med individuella egenskaper att göra. Det beror snarare på att förutsättningarna att lyckas som chef i kvinnodominerade organisationer är systematiskt sämre än i traditionellt manliga verksamheter.
I Lisa Björks enkätstudie fick kvinnodominerade verksamheter sämre resultat i 17 av 20 studerade områden. Cheferna inom skola, vård- eller omsorgsförvaltning hade fler underställda, sämre ekonomiska resurser, mindre tillgång till administrativt stöd och upplevde sämre möjligheter till karriärmöjligheter för sina anställda, än chefer inom exempelvis teknisk förvaltning.
Att dra skiljelinjer mellan manligt och kvinnligt ledarskap är därför missvisande, menar Lisa Björk, eftersom manliga chefer i kvinnodominerade verksamheter har det precis lika tufft.
”Det är svårare att vara chef i kvinnodominerade verksamheter. En chef inom omsorgen kan ha 50 medarbetare, vilket vi aldrig skulle kräva av en chef i teknisk förvaltning. Personliga egenskaper är viktiga men i dag finns det många organisationer där man helt enkelt inte har förutsättningar att vara chef”, konstaterar Lisa Björk.
