Vad gör man med en psykopat?

Den här artikeln publicerades ursprungligen 2002.

Du har säkert träffat på dem. Och du har säkert gått i deras fälla. Det är ju så lätt att tro att den som uppträder självsäkert och talar väl också är duktig och klok. Det är ju så lätt att tro att den som utstrålar charm också besitter medkänsla.

Paradoxalt nog är det ibland precis tvärtom. Charmen bottnar i själva verket i känslokyla, vältaligheten i manipulation.

Chansen att du ska träffa på en renodlad psykopat är inte stor. Där­emot är det högst sannolikt att en person med någon grad av psykopatisk personlighetsstörning har korsat eller kommer att korsa din väg som chef.

Man räknar med att de renodlade psykopaterna utgör en på hundra. Ofta är de kriminella därför att de helt lever ut sina behov och blir våldsbrottslingar, eller parasiterar på andra som solochvårare. Det finns dock psykopater i samhället som, även om de vållar andra mycket lidande, lyckas undvika att åka fast för regelrätta brott.

Utmärkande för psykopater och i viss mån också människor med olika grad av denna avvikelse är att de uppfattas som ytterst charmerande. Och med hjälp av sin vältalighet är de därmed utpräglat skickliga i att manipulera sin omgivning genom att spela på andras känslor.

»Men det är en ytlig charm. För dem som lär känna dem närmare träder den andra sidan fram«, säger Gunnar Kullgren, professor i rättspsykiatri vid Umeå universitet.

För egentligen har de bara ett intresse som de med iskall beräkning söker tillfredsställa: sina egna behov. Det kan för dem handla om att tillskansa sig makt, pengar eller sex.

En psykopat agerar impulsivt och kortsiktigt, är totalt egocentrisk och oförmögen att leva sig in i andra människors känslor. Psykopater förstår inte heller konsekvenserna av sitt beteende och känner ingen skuld eller ånger. De kan visserligen spela skuldtyngda i syfte att manipulera, men under ytan finns inga känslor. Den skrupelfria lögnen är ett av deras effektivaste verktyg för att snärja andra att gå deras ärenden.

»En frisk människa kan begå onda handlingar i affekt, en psykopat där­emot handlar iskallt kalkylerande«, säger Gunnar Kullgren.

Likaväl som det finns de som bär drag av psykopati i sin grundpersonlighet finns det de som har drag av andra personlighetsstörningar, till exempel är lite paranoida och därför överdrivet misstänksamma. Eller andra som är tvångsmässigt kontrollerande och därför extremt petiga med detaljer.

Det kanske är naturens strävan efter att skapa dynamik som gör att vi har de här skiftande dragen, tror Gunnar Kullgren. Om vi alla till exempel vore mycket känsliga skulle kanske ingen ta risker och inget bli gjort. Det finns trots allt fördelar med att vissa har dessa psykopatiska drag, menar han därför. Det här är ju människor som besitter stor handlingskraft.

Det är lätt att utifrån detta resonemang dra slutsatsen att IT-bubblans era utgjorde en högsäsong för spänningssökare med psykopatiska drag, då allt skulle ske i en rasande fart utan tanke på konsekvenserna.

Gunnar Kullgren ställer sig inte främmande till att detta är drag som också går att finna hos somliga toppchefer och högt uppsatta politiker. Många av dem skulle förmodligen få problem med att slå sig fram om de besatt en allt för hög grad av känslighet.

Psykopatens hänsynslöshet är dock inte att förväxla med dem som för att nå sina mål inser, men ändå medvetet kalkylerar med, att andra kan bli lidande, utan att deras beteende för den skull kan betraktas som onormalt, menar han.

Den renodlade psykopaten saknar däremot fantasi och är därför oförmögen att tolka vad andra signalerar. Normala människor försöker skapa goda relationer till andra. För psykopaten är detta samspel totalt främmande.

När vi tycker oss illa behandlade av andra faller det sig naturligt att vi försöker tala dem tillrätta genom att vädja till deras medkänsla. Som chef kanske du i en sådan situation väljer att uttrycka dig med jag-budskap. Men att göra så med en psykopat är totalt meningslöst. Denna har näm­ligen ingen som helst självinsikt och låtsas kanske, men förstår innerst inne inte vad du pratar om.

Försök att behandla psykopater med psykoterapi på fängelser har till exempel visat sig få rakt motsatt effekt. I stället för att komma till insikt har psykopaten genom terapin bara blivit ännu skickligare i att manipulera sin omgivning.

»Psykopati är inte behandlingsbart«, konstaterar Gunnar Kullgren.

Och det är också den gängse uppfattningen i dag inom psykiatrin. Forskning visar nämligen att dessa människor har förändringar i hjärnans främre del, som ibland är medfödda, men man tror också att de kan uppstå som en följd av skador i hjärnans tidiga utveckling.

För den chef som råkar ut för en psykopat i sin arbetsgrupp gäller det alltså att inse att detta beteende inte går att korrigera. Allt man kan göra är att ge psykopaten arbetsuppgifter där andra inte kommer till skada, menar Gunnar Kullgren.

Eller om det handlar om en lättare psykopatisk störning, om möjligt ta tillvara den dristighet dessa männi­skor faktiskt besitter i ett för verksamheten gott syfte. Men aldrig glömma att det enbart är sina egna ärenden de går.