Chefs undersökning: Chefer jobbar mer under pandemin

Efter den svåra uppstartsfasen i mars 2020 med oro över ett mystiskt virus, worst case-scenarier för verksamheten, medarbetare på distans och nya sätt att leda skulle man kunna tro att chefens arbetsbörda minskat igen. Men så är inte fallet.

Undersökningen genomfördes i slutet av januari, ganska exakt på dagen ett år efter att det första personen bekräftats smittad med covid-19 i Jönköping. De flesta har nu fått sina digitala plattformar på plats, mötesrutinerna har satt sig – och vi pratar om det nya normala. Trots det uppger hela 14 procent av cheferna att de arbetar mer än sju timmar mer i veckan än före pandemin, 31 procent arbetar fyra till sex timmar mer medan en tredjedel säger att de jobbar lika mycket som tidigare. Endast fem procent jobbar mindre än före pandemin.

Men professor Göran Kecklund, som arbetar som sömn- och stressforskare med inriktning på arbetstider, hälsa, säkerhet och trötthet, ger lugnande besked. Även om det har varit en period av både ökad press och mycket arbete är det ingen större risk att cheferna bränner ut sig.

”Chefer är lite speciella i det här sammanhanget, ofta får de tillräckligt med återhämtning trots att veckoarbetstiden är längre än 40 timmar. Utifrån den forskning som finns om arbetstid och stress måste man upp på ganska rejäla nivåer för att det ska få negativ effekt. Det handlar om åtta till tio timmar i veckan. Gränsen för arbetsveckan är satt till 48 timmar gällande hjärtsjukdomar. Men man måste lägga till en viktig faktor. Det handlar om den totala belastningen”, säger han.

Om chefen även har småbarn och ­familjeansvar kan hen ligga på uppemot 80 timmar i veckan, och då är risken stor att vederbörande inte hinner återhämta sig i den utsträckning som är nödvändig.

”Det är då den allvarliga stressen kommer in. Man måste väga in alla faktorer”, säger Göran Kecklund och betonar vikten av att man som chef har gränser.

”Man kan inte jobba jämt, vara nåbar och kolla sina kommunikationskanaler dygnet runt.”

Av de chefer som svarat på undersökningen är det bara 15 procent som precis som tidigare jobbar på arbetsplatsen. 42 procent jobbar hemifrån eller på distans, lika många delar sin tid mellan hemmet och arbetsplatsen.

Och här finns en viktig faktor. Restiden, som varken låter sig kategoriseras som arbetstid eller fritid, har i många fall helt försvunnit. Göran Kecklund tar sig själv som exempel och säger att han sparar in mellan tio och tolv timmar i veckan på att slippa resa fram och tillbaka till sin arbetsplats på Stockholms universitet varje dag.

”Det är en av de positiva sakerna med pandemin, att man använder en del av sin restid till att sova. Bara en kvart eller tjugo minuter längre sovtid varje dag är bra för återhämtningen.”

Han är ändå förvånad över att cheferna är så positiva till den förändrade arbetssituationen. Det är över 70 procent som ser fördelar. Mer än hälften uppger att de är mindre störda och därmed effektivare i sitt arbete. 20 procent har också blivit bättre på att fokusera på en uppgift i taget och 15 procent anser att färre möten har ökat deras produktivitet.

Men möten är en akilleshäl. Betydligt fler, 50 procent av cheferna, uppger att de sitter i för många möten. Det är den främsta negativa effekten av den förändrade arbetssituationen.

”Man blir trött av att sitta framför skärmen. Det är mer krävande jämfört med levande möten. Hjärnan måste anstränga sig mer. Vi behöver följa upp vilka konsekvenser det har på lång sikt”, säger Göran Kecklund.

Lena Lid Falkman, som är forskare och lärare på Handelshögskolan i Stockholm, skrev en bok om virtuella möten redan 2014.

”Den var otroligt svårsåld. 2019 gav förlaget upp och jag fick tillbaka alla mina exemplar. Det har varit ett starkt motstånd mot att hålla digitala möten. Det krävdes en pandemi för att man skulle börja använda tekniken på riktigt. Det fantastiska ligger dock i kombinationen – att vi slipper resa men kan ha digitala avstämningar eller plocka in en expert under tio minuter i ett möte, för att sedan träffas på riktigt och verkligen umgås när vi kan det. Tänk flexibiliteten som vi kommer att ha i framtiden, att kunna välja det bästa ur båda världarna.”

Andra negativa effekter som ungefär hälften av cheferna anger är: ”Jag saknar mina medarbetare och tappar i engagemang” och ”Det är svårare att kommunicera på distans”. Samt ”Jag oroar mig för mina medarbetare” och ”Det har blivit svårare att leda”.

”Att vara orolig för att medarbetarna ska bli sjuka är en pandemieffekt”, säger Göran Kecklund. ”När det kommer till distans­arbete som inte har koppling till något virus kommer det problemet att vara löst. Men man oroar sig också över personalens höga arbetsbelastning och ju mer vardagsdialog man har, desto lättare kan man fånga upp tidiga signaler på att det håller på att gå överstyr.”

Den där oron ser även Lena Lid Falkman.

”Det är viktigt att hålla kontoret öppet för de som inte har en bra arbetsmiljö hemma. Folk har under pandemin upp­täckt att de har en familj, och ibland att de inte har det. Det kan vara positivt men också negativt. Ensamheten är en ny aktör. Det finns chefer som har medarbetare som inte lever med någon, och jobbar man då hemma blir det lätt olidligt ensamt”, säger hon.

I Chefs undersökning väger det ganska jämnt mellan det relativa fåtal, sju procent, som aldrig mer vill jobba hemifrån, och åtta procent som vill fortsätta jobba på distans när pandemin är över. En klar majoritet, 76 procent, vill hitta en hybridvariant där två dagar hemmajobb och tre dagar på arbetsplatsen är det populäraste alternativet.

Göran Kecklund sammanfattar undersökningen med att smekmånadseffekten är över.

”Nu har vi en mer nyanserad bild. Vissa arbetsplatser kommer att distansarbeta året ut. Det är inte helt osannolikt. Men ändå kvarstår det positiva. Det finns något i grunden bra med det här. Och det verkar gälla även om man är chef.”

Om undersökningen:
Webbaserad enkät som besvarades av 1 512 personer i slutet av januari, varav 71 procent är kvinnor. 38 procent är chef på ledningsnivå, 44 procent är mellanchefer och 15 procent gruppchefer eller arbetsledare. 3 procent är ej chef i dag.