Toppchefen: ”Jag fick påhälsning av maffian”

En husvagnssemester med familjen till dåvarande Leningrad, under kalla kriget på 1970-talet. Magnus Brännström var tolv år gammal och resan kom att förändra hans liv. Utan den hade han nog aldrig blivit koncernchef för den globala kosmetikajätten Oriflame.

”På vägen ner läste jag om Leningrad i en liten turistguide från Berlitz. Det var superintressant, och när vi kom fram blev jag alldeles förundrad. Över all historia, hela upplevelsen med Leningrad. Staden bländade mig verkligen. Samtidigt kände jag en skräckblandad förtjusning över att befinna mig på andra sidan järnridån.”

Att hans liv och karriär skulle komma att präglas av Ryssland var fortfarande långtifrån glasklart. Magnus Brännström växte upp i Umeå, i en småföretagarfamilj sprungen ur generationer av västerbottniska bönder. Mamma hade bokhållarfirma, pappa ett åkeri. Drömmen var att bli hockeyproffs.

”Som pojke var jag mycket med pappa på jobbet. Åkte med honom i lastbilen, lärde mig att lasta pålar och köra kran. Det akademiska fanns inte i min värld. Så jag trodde nog att jag skulle ta över lastbilsåkeriet. Men pappa sa: Glöm det!”

Ja, att slita ut sig på kroppsarbete tyckte fadern var uteslutet, budskapet var i stället att Magnus Brännström borde välja någon läslinje på gymnasiet när han nu hade chansen.

”Det var enda gången pappa la sig i mina studier. Jag tyckte också det var ganska kul med skolan. Att läsa vidare kändes naturligt.”

Biten av den ryska flugan var han tillbaka i Leningrad och det sönderfallande Sovjetimperiet som ung man några år senare. Nu som guide för svenska turistgrupper. Det perfekta extraknäcket. Vid det laget var han nämligen Uppsalastudent i ekonomi och ryska språket. Specialkunskaper som senare ledde till anställning på ett konsultföretag knutet till anrika Grand Hotel Europa, i staden som efter kommunismens fall just återfått sitt gamla namn S:t Petersburg.

Situationen var turbulent. Med laglöshet, förvirring och stor social oro. I denna miljö jobbade Magnus Brännström dels som fastighetsmäklare, dels med att bygga upp ölbryggeriet Spendrups ryska verksamhet. Han både tjusades och förfärades. I ”Vilda östern” kunde vad som helst hända – och gjorde det också.

”Jag är en äventyrare. Att på plats få förmånen att uppleva och försöka förstå skiftet från kommunism till marknadsekonomi var helt i min smak. Känslan bland ryssarna var ju att världen öppnades och förändrades till det bättre. Samtidigt slogs jag av den enorma misären. 13 familjer kunde dela på samma lägenhet, med ett kök och en enda toalett. Det var en absolut katastrof.”

Jobbet innebar vissa risker.

”Ja, tyvärr. Vi hade en kund, en ölkund, som faktiskt blev mördad. Och vi fick påhälsningar av maffian. Maffiamänniskorna kom in och berättade för mig att det vore bra om jag gjorde si, eller så. Jag hade turen att kunna hänvisa dem till hotellet och deras säkerhetsorganisation, som väl sa åt dem att det här får ni ge tusan i. Så jag råkade aldrig illa ut för egen del”, säger den forne attackdykaren Magnus Brännström.

Han visste inte mycket om smink, eller Oriflame, när han fick erbjudande att från Moskva leda företagets expansion över det gigantiska Ryssland.

”Men jag förstod ganska snabbt att det här skulle bli en hit. Kosmetika var ju en efterfrågad bristprodukt, så det fanns tveklöst ett uppdämt behov. Visst var det knepigt att etablera nya kontor i alla dessa städer långt borta, där folk knappt träffat utlänningar och saknade erfarenhet av marknadsekonomi. Men sam-tidigt otroligt spännande. Att få uppleva platser som Jekaterinburg, Novosibirsk och Jakutsk som är den kallaste staden på jorden …”

Magnus Brännström är nu inne på sitt trettonde år som ledare för koncernen Oriflame, nu med Schweiz som bas.

Blev din karriär ungefär som du tänkte dig när du var ung?

”Nej, jag hade väl aldrig drömt om att få uppleva allt det här, på något sätt. Det visar väl att man inte ska planera för mycket!”.