Suad Ali: Våga springa mot strömmen

”April 2012 representerade jag unga på den internationella konferensen Stockholm+40. Under tre dagar diskuterades och genomarbetades tre teman; hållbara innovationer, hållbar produktion och hållbar livsstil.

På tunnelbanan hem efter första konferensdagen var jag fylld av nya intryck och inspiration. Hjärnan gick på högvarv och jag tänkte på en ungdomsrepresentant som jag träffat och som berättat om hur hennes hem i framtiden riskerar att försvinna på grund av den påverkan som vår livsstil har fått på miljön.

Suad Ali
Ålder: 25.
Bor: Linköping.
Gör: Expert på Sveriges flyktingkvot, Migrationsverket. Tjänstgör hos Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson.
Karriär i korthet: Asylhandläggare på Migrationsverket 2012. Projektledare, Goda Grannar i Linköping, insamling och administrativa uppgifter för Sverige för UNHCR. Utsedd till en av Sveriges 101 supertalanger 2016 av Veckans Affärer.

Vid hållplatsen Mariatorget gick väldigt många människor på min tunnelbanevagn och jag som många gånger omedvetet brer ut mig insåg att min handväska upptog ett eget säte och flyttade den till mitt knä. Helt plötsligt sänker, den för mig okända, mannen mittemot mig, sin tidning och säger:

”Du behöver inte vara orolig för att någon ska sno din väska i Stockholm. Ingen vit skulle någonsin tro att något du har är äkta.”

Sedan fortsatte han sin läsning helt oberörd. Jag som annars är väldigt snabb med att bemöta rasism och fördomar blev mållös. Tiden stod stilla i vad som kändes som en evighet och jag var plötsligt helt stum. Jag hittade inga tillräckliga ord för att bemöta honom. Kanske var det för att min hjärna osade efter en intensiv första konferensdag.

LÄS OCKSÅ: Cissi Elwin: Så byggs en riktig ledare 

Jag tog min handväska och bestämde mig för att byta plats. När han uppmärksammade detta fortsatte han:

”Det spelar ingen roll att du flyttar på dig. Alla svenskar tycker så om svarta.”

Det enda jag fick fram denna gång var: ”Dra åt helvete.”

Resan från Mariatorget till T-centralen kändes som en evighet och jag ville inget annat än därifrån. Jag kände mig blottad och förminskad, som om en stor tumme hade tryckt ner mig i marken och jag hade svårt att ställa mig upp igen. Det som var mest påtagligt var tystnaden och likgiltigheten från omgivningen.

Men de sex minuterna som det tar från Mariatorget till T-centralen tar någon gång slut och väl framme på hotellet lät jag den här händelsen rinna av mig med hjälp av mitt skrivande, som så många gånger tidigare varit min ordpapperskorg när jag varit upprörd.

LÄS OCKSÅ: Så hanterar du rasisten på jobbet

När jag var klar började jag leta i min handväska efter mitt glasögonfodral. Då såg jag Stéphane Hessels bok Säg ifrån längst ner i väskan. Här några ord ur den som stämmer till eftertanke:

”Det här gilla skrämmer mig. Det är lätt att tro att man gjort något när man skrivit något argt på sociala medier, så lätt att bli adrenalinkickad när det som man skrivit retweetats. Jag är rädd att den ilskan som byggts upp just där försvinner ut i ingenstans. Vi måste spara den ilskan, rikta den till handling i stället. Vi måste känna att vi exploderar om inget händer. Vi måste känna oss helt oförstådda för att förändra världen. Vi måste springa mot strömmen.”

Och aldrig någonsin tidigare har ord och tid klaffat så rätt för mig. Plötsligt blev allt glasklart och min röst hittade återigen sin plats. Att inte säga ifrån är också ett ställningstagande och jag lovade mig själv den kvällen att aldrig vara tyst och att alltid stå upp rakryggad, även dagar när jag är trött och min hjärna osar av intryck.”

/Suad Ali

Populärt på chef.se

Suad Ali: ”Jag kommer aldrig att smälta in”

Kvinnor i ledningen är mer lönsamt

Sex timmars arbetsdag gav resultat direkt

Så hanterar du rasisten på jobbet