”Många skulle aldrig komma ut på jobbet”

Vad ska man som chef tänka på när en medarbetare väljer att komma ut som transperson, eller HBT-person, på arbetsplatsen?

”Jag tycker man ska tänka till innan någon har kommit ut. Man ska fråga sig: Är det möjligt att komma ut som hbt-person eller transperson på den här arbetsplatsen? Ingen kommer att komma ut på en arbetsplats förrän man känner sig trygg. Och så ska man göra tydligt var man själv står. Det är chefen som sätter ribban för hur öppet det är på arbetsplatsen. Tyvärr händer det på mina föreläsningar på arbetsplatser att chefen skickar sina medarbetare, men inte själv dyker upp. Då sänder ju det en signal i organisationen.”

 Hur kan chefen stötta just i situationen, när någon väljer att komma ut?

”Skulle nu Kalle säga en dag att från och med nu heter jag Lisa och jag hoppas ni vill respektera det – då stökar det till runtom. Men har man en kunskap om det här innan underlättar det oerhört. Jag tycker att man ska ta ett enskilt samtal med Kalle/Lisa. ’Hördu, vad kan jag som chef nu göra för att du ska känna dig trygg i din nya situation? Vad anser du är viktigt för dig?’ Det tror jag skulle uppskattas.”

”Det kan ju också vara så att Kalle/Lisa först talar med chefen och att chefen, i samförstånd med henne, vid en medarbetarsamling berättar vad som sagts och säger ’jag förutsätter att vi alla respekterar Lisa och stödjer henne i hennes nya livssituation.’ Det kan vara rätt bra. Så att inte Kalle/Lisa själv behöver ta alla stötarna, utan att chefen går före och markerar tydligt.”

När du själv kom ut hade du en chefsroll. Fanns någon chef över dig på plats som kunde stötta?

”Nej, jag hade inte det.”

Hur blev du bemött?

”Jag kände mig hyfsat trygg med mina medarbetare, men det blev ändå mycket frågeställningar. Jag sa då att om jag ska känna mig trygg på min arbetsplats, så vill jag att någon lyfter de här frågorna och ser till att alla får kunskap om det och utbildar alla. Det svar jag fick då från en tjänsteman var ”Nämen, jag har inga problem med detta.” Då utgick hen från sig själv och frågade föga efter vad jag behövde. Mina medarbetare krävde via sina fack en utbildning – men det tog ändå över två år innan organisationen ordnade någon som kom och föreläste. Man såg inte behovet och det tror jag gäller många arbetsplatser. Man ser liksom inte att organisationen har ett ansvar.”

Hur ser transkompetensen ut på svenska arbetsplatser?

”Oerhört låg. Det finns undantag, naturligtvis. Men det finns också många transpersoner som aldrig skulle drömma om att komma ut på sin arbetsplats – överallt i alla sammanhang. På mina föreläsningar har jag ett statistikexempel: Om man gissar att tre procent av Sveriges befolkning är homosexuella – ingen vet ju hur många – blir det ungefär 300 000. Om de har ett nätverk på 20 personer var blir det sex miljoner människor som är direkt berörda. Då kanske man börjar förstå att det här inte är en udda fråga. Jag brukar jämföra med Estoniakatastrofen, där 852 personer omkom och fråga om någon känner någon som var berörd av den. Det är alltid några som räcker upp handen.”

LÄS MER: Chefen som kom ut som transvestit

LÄS MER: Helena Westin: ”Att komma ut är det bästa jag har gjort”