Kerstin Brunnberg: ”Har du tungan rätt i mun?”

Krönikor
Text: Redaktionen
Publicerad

Jag gick med tonårssläktingen på teater och såg den unge Werther. Ni vet han med Lidandet.

Jag var inte helt övertygad om att det skulle falla väl ut. Det gjorde det och åtföljdes av en suck: ”Jag önskar att jag skulle kunna så många ord. Det skulle vara användbart.”

Jag utnyttjade inte tillfället att beskärma mig över dataspel och annat ordlöst tidsfördriv utan höll beskäftigheten stången. För han hade ju redan fattat att man kan ha nytta av många olika ord om man håller sig till deras betydelse och kan använda dem.

”Att ha fokus på processerna och ta tag i utmaningarna inför omstruktureringen” som jag hörde någon chef säga, fick mig att försöka förtränga mina egna ord om framtidssäkring och synergier, som jag säkert kläckt ur mig.

Krönikören Lucy Kellaway granskar skoningslöst företags och chefers visioner och uttalanden då och då. Men hon var positiv till en text från en bank-vd till medarbetarna. Han skrev helt enkelt att i företaget är det fullt av bra folk som gör sitt bästa och att han förväntade sig att var och en skulle göra jobbet så bra som möjligt efter vars och ens förmåga. Inte ett ord som Världsklass, Enastående, Super eller Bli Bättre Varje Dag.

Jag är benägen att hålla med – sparar man på superlativen finns ord kvar som inte tömts på sitt innehåll. Ibland räcker det att något är bra.

Numera använder jag gärna floskeltestet i samband med att jag ska skriva något eller tala. Det går ut på att om man kan säga ”skam vore det väl annars” efter yttrandet, då är det en floskel.

För det finns tråkiga ord och intressanta ord. Läs Jonas Hassen Khemiris omtalade text eller läs eller lyssna till Göran Rosenberg – intressanta ord och klarspråk.

Det finns talare man lyssnar till. De som inte behöver en krycka i form av en power- point med text som man måste läsa och sedan inte hör vad som sägs, eller med en bild som ska säga mer än tusen ord eftersom man inte har rätt tusen ord.

Jag hoppas ni la märke till den miss-lyckade metaforen: krycka!

Med en sådan bild behöver man råd av en riktig retoriker. De finns ofta närmare än du tror – det kan räcka att läsa högt vad man har skrivit, för att göra om. Ibland räcker det med någon som frågar vad man egentligen menar.

Kan man inte så många ord, är en synonymordbok inte ur vägen (ännu en sliten bild).

För som chef måste man tala med och inför sin omvärld och det bästa är att bli förstådd.

Allt skrivande, läsande och delande på sociala medier har, menar jag, en på–verkan på oss som talare och skribenter. Jag får medhåll av journalisten Simon Kuper som anser att det raka och tydliga språket på sociala medier har ett positivt inflytande på både journalistik, litteratur och affärsspråk. (Sedan är det allvarliga i näthatarnas språk och de som skriver så andra tystnar, ett annat kapitel.)

Kommenterandet och delningen skapar ett språkligt medvetande. Det betyder att det finns ytterligare skäl att välja sina ord när du talar till dina medarbetare, enskilt eller i grupp. Det du säger sprids och kommenteras innan du börjat nästa mening. Så säg vad du menar och mena det du säger.

Så kanske man ska göra som poeten och skribenten Dorothy Parker, känd för sina repliker. När hon borstade tänderna passade hon på att vässa tungan. Sägs det.

Kerstin Brunnberg var vd för Sveriges Radio 2007-2009. Kerstin Brunnberg är också ordförande i Statens Kulturråd och styrelseledamot i Democratic Voice of Burma.

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden