Kerstin Brunnberg: Därför lever jag med sommartid

Nytt år igen. Dags för goda föresatser.

En av mina är att sluta stjäla. Det har jag ägnat mig en del åt. Visserligen med mycket ursäkter och förklaringar, många dessutom godtagbara, men jag har i alla fall bestulit någon.

Som praktiserande tidsoptimist är min tidspassning enligt andra inte så exakt. Enligt min uppfattning usel.

Jag kommer försent och då gör jag mig skyldig, till att ta av en annans tid. Den eller de som kommit till en plats och vid en tid som vi gjort upp, har bemödat sig om att beräkna tiden realistiskt, tagit höjd för att något kan försena dem på vägen och vet var vi ska ses och är där.

Medan jag felbedömt tidsåtgång för något, trott att transporten sker med ljusets hastighet, eller för den delen uppslukats av något som jag inte bara kan avstå från.

Det händer att jag kommer i tid – alltid till tåg och flyg. Jag vet varför.

Där finns inget tålamod med min nonchalans. Det händer att jag kommer i tid annars ibland också. Det jag hoppas på då är att någon annan ska komma försent. Då känner jag att jag har lämnat tillbaka en del av mitt stöldgods genom att vara i tid och är mer än överseende mot den som kommer försent.

Som chef, medarbetare och kollega är vi del av varandras tid. Som chef har man dessutom makten att bestämma hur det som är råvaran på varje arbetsplats, näm­ligen tid, ska användas. För tid är ju pengar eller snarare pengar är tid.

Om jag nu inte i reda pengar snattat från någon annan så har jag ju ändå tagit ifrån någon annan det som hade kunnat ha en alternativ användning.

När det i dag eftersträvas hög effektivitet, att rimlig tid anslås för olika arbetsinsatser inser man att tid till och med är mer än pengar. I vårdyrken är tid kanske det mest oersättliga, i andra, tiden för tänkande.

Tid kan också omvandlas till valutan tålamod – en många gånger strategisk tillgång i förhandlingar, forskning eller lärande. Då kan tiden bli det investeringskapital som genererar mångdubbelt större värde än den nedlagda tiden.

Tid är avgörande för förankring och för att reda upp konflikter, medan tiden som läggs på rad av powerpoint-bilder med texter som ska läsas, medan man lyssnar, har en alternativ och bättre användning.

Den som ramlar in försent på mötet har dessutom förlorat både ett tänkbart övertag i en förhandling eller dissat sina möteskolleger genom att visa att det finns viktigare saker.

Att bedöma tidsåtgång och vad tiden används till är verkliga maktinstrument. Se hur tiden används i en bra film, i drama eller musik. De olika delarna i ett verk balanseras i tid. Fast skillnaden mot verkliga livet är att då måste man ”redigera” i förväg eller under resans gång.

Så gör hjärnan med automatik när den använder sina olika funktioner som Daniel Kahneman i boken Tänka, snabbt och långsamt kallar System 1 och System 2 – det snabba intuitiva och det begrundande. Att läsa den är som att stå i kulissen och se hur ens egen hjärna tänker. Dessutom lär jag mig varför jag tänker fel ibland.

En sak är säker, det blir aldrig förlegat att komma i tid. Därför har jag nu inte ställt om min klocka till vintertid. Jag ligger steget före och kan komma tid – frågan är bara hur jag använder tiden när jag väntar på någon eller om jag ska ställa fram klockan när det blir sommartid. Och att jag lyckas lura hjärnan.