Hållbarhet kräver inre omställning

Den annalkande klimatkatastrofen är inte ett tekniskt problem. Vi vet vad vi måste göra och hur. Problemet är att vi inte gör det. Kanske känner du igen dig? Det är svårt att hitta tiden, kraften och viljan att prioritera klimatet när man har fullt upp med att leda en verksamhet.

Och det är precis det som forskaren Christine Wamsler kommit fram till – att klimatkatastrofen också är ett personligt relationellt problem. Förutom de externa förändringarna som krävs måste det även till en inre transformation. Inte minst i chefsleden.

”Vår tekniska kunskap har ökat exponentiellt men inte vår förmåga att använda den på ett klokt sätt. Människans medvetande och beteende befinner sig i själva hjärtat av klimatkrisen, men det är inget som vi pratar om. Det rådande hållbarhetsarbetet har inte insett vilken typ av förändring som är nödvändig. Och som ett resultat står vi inför tilltagande och allt mer komplexa utmaningar som klimatförändringarna och dess påverkan på ekosystemet, biologisk mångfald, livsmedel, energi, vatten och vår egen hälsa”, säger hon.

Christine Wamsler är professor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, har mer än 20 års erfarenhet och är en av de internationellt ledande inom forskningen om mänskliga kompetenser nödvändiga för hållbart klimatarbete.

Ett enkelt sätt att förstå vad som menas med inre transformation kan vara att titta på resultatet från en studie av United Nations Framework Convention on Climate Change. Där undersökte Christine Wamsler och hennes forskarkolleger om det var möjligt att stötta utvecklingen och göra större framsteg inom det internationella hållbarhetsarbetet genom att förändra samarbetskulturen och sättet man kommunicerar. Och om det var möjligt, vilket mindset och vilka kvaliteter var det då som drev utvecklingen?

De identifierade fem kluster av kompetenser, som också kan ses som inre hållbarhetsmål: Medvetenhet, kontakt, insikt, inverkan (agens) och mening/syfte, som kommer till uttryck i öppenhet, självmedvetenhet och självreflektion, medkänsla och empati, relationell medvetenhet, värderingsbaserat mod som leder till rättvisa, aktionsorienterade attityder.

”Dessa mänskliga kvaliteter påverkar och skapar vår syn på oss själva, vårt liv, vårt samhälle, naturen och världen runt oss. Det är de som i slutänden understödjer och inspirerar våra livsval och vårt agerande”, säger Christine Wamsler.

Under samlingsnamnet ”Contemplative Sustainable Futures Program” driver Christine Wamsler tre projekt där man bland annat sett att olika kontemplativa metoder som träning i mindfulness och medkänsla ökar viljan till att leva hållbart.

”Ett mindfullt förhållningssätt är relaterat till hur redo man är att erkänna klimatförändringarna samt viljan att agera och till exempel stötta klimataktioner. Andra intressanta upptäckter är att mindfulness kan öka förmågan att hantera stress och den klimatpåverkan som sker samt anpassa oss till nya omständigheter, och att man tänker igenom konsekvenserna av att inte ifrågasätta nuvarande ohållbara strukturer och maktförhållanden.”

Hur kan man som chef väcka medvetenhet kring inre transformation i sin organisation?
”Chefer måste styra över mot en mer hållbar verksamhet och sluta adressera klimatförändringarna som externa problem. De bör i stället se dem som en kris i människans olika relationer – till sig själv, andra människor och naturen – och ta itu med rötterna till problemen som konsumism, utnyttjande, rovdrift och rasism. De behöver se över hur de bäst kan integrera sina egna och sina medarbetares inre dimensioner i den befintliga organisationen och i det politiska landskapet för att kunna skapa strukturella förutsättningar som stöttar ett nytt synsätt, och därmed ett mer hållbart förhållningssätt. På samma sätt som vi har adresserat andra omständigheter –  som bristande jämställdhet – bör chefer systematiskt revidera organisationens visioner, kommunikationssätt och projektledningsverktyg, arbetssätt och organisationsstrukturer, policydokument, interna regler, mänskliga och finansiella resurser samt samarbeten. Parallellt med detta bör de också systematiskt se till att tillhandahålla personlig inre utveckling för alla chefer och medarbetare.”

Hur ska jag som chef få med medarbetarna på tåget?
”Jag tror att vi alla har något som vi är passionerat engagerade i och om vi kan fokusera vår passion mot något som ligger i linje med det vi värderar mest spelar det ingen roll vilka av dessa värden vi fokuserar på. Vare sig det handlar om att arbeta för miljön, för sociala rättvisor, ta hand om våra äldre och så vidare. Alla dessa värderingar hör samman och de påverkar vårt samhälle i riktning mot mer ömsesidighet och omtänksamhet om varandra.”

Vilka är de främsta fördomarna och attitydproblemen vi måste bekämpa?
”Om du börjar ifrågasätta vårt sätt att tänka och den världsbild som det kommer från, då har du mer än fullt upp. Hela din identitet kan då bli ifrågasatt, och de flesta brukar inte vilja utsätta sig för en så djup och omfattande granskning av sig själva. Det är därför vi inte tar itu med klimatförändringar på det sätt vi måste. Samtidigt eldar den exponentiellt ökande klimatångesten på människors vilja till inre förändring. Det har gjort det inre transformations- och hållbarhetsarbetet mer angeläget för många människor, inklusive chefer och politiker.”

Vad säger du till de chefer som inte ser nödvändigheten att förändra mot mer hållbarhet? Speciellt nu när de försöker hämta hem eventuella försäljningstapp efter covid-19.
”Covid-19 satte strålkastarljuset på det stora behovet av att integrera inre utveckling med extern hållbarhet. Pandemin har inte bara en avgörande effekt på individuell hälsa och hållbarhet globalt. Den har också avslöjat några av de inte så motståndskraftiga strukturerna och processerna i politik, förvaltning och näringsliv, samt våra intrasslade, ofta ohållbara, relationer med oss själva, andra människor och naturen.”

Vad gör du själv för att känna hopp och orka fortsätta arbeta för en mer hållbar värld?
”Det är en synnerligen relevant fråga i en tid när vi ser en sådan stor ökning i klimatångest och klimatsorg i samhället. För mig handlar det inte bara om mitt personliga perspektiv utan också det akademiska där jag som forskare förväntas vara kritisk och skeptisk. Jag tror att det som håller mig uppe är möjligheten att få hjälpa till att göra saker bättre, åtminstone för några få människor. Sedan introducerade min mamma mig redan som barn till olika andnings- och meditationstekniker och jag har sedan dess en daglig rutin av kontemplativ träning. Jag måste träna både kropp och sinne för att bibehålla min energi och min kraft.” Hon fortsätter:

”Att försöka förstå sitt eget sinnelag och hur man hanterar sina inre rädslor och fördomar, hjälper mig att orka och hålla fokus när jag ska ta hand om alla mejl, möten, undervisning, skrivande och utforskande av nya områden som mina arbetsdagar består av. En annan sak jag vill lyfta fram är att det är viktigt att försöka förstå sig på sin egen hjärna och sitt sinnelag innan man försöker förstå sig på andra. Att närma sig världen med nyfikenhet, öppenhet och vänlighet har hjälpt mig, och jag vill gärna slå ett slag för att det också är ett bra sätt att börja dagen på, och att närma sig andra.”