”För att förändra måste man tro på människor”

För fyra år sedan tog Magnus Uhlin över ledarskapet för Västerås stadsmission, som då var en organisation i djup ekonomisk kris. Sedan dess har omsättningen stigit med 80 procent och insamlade medel mer än tredubblats. Inte konstigt att många personer och organisationer har kommit på studiebesök och frågat hur sjutton han har gjort. 

”Jag började med att lära känna medarbetarna och dem vi finns till för. Sedan byggde jag en strategi utifrån deras tankar och idéer”, säger han. 

Ödmjukheten löper som en röd tråd i allt han säger. Magnus Uhlin presenterar sig aldrig som direktor, han är bara Magnus som ”jobbar med styrning och ledning”. Skillnaden är viktig för honom. 

En grundbult i den nya strategin blev att skapa större engagemang för verksamheten. Det gjordes genom att på olika sätt säkerställa ett kontinuerligt nyhetsflöde kring organisationen i lokala medier. Sedan tog han sig en närmare titt på second hand-butiken. Fram till nu hade man inte haft så bra koll på om kassan gick plus eller minus. 

”Vi har alltid varit bra på att jobba med människor men det var ingen som hade uppdraget att driva butik. Relativt snabbt kunde jag konstatera att vi saknade kompetens kring affärsmässighet. Vi ändrade öppettider, priser, jobbade med bemötande, marknadsplan och marknadsföring.” 

Slutligen, och kanske viktigast av allt, strukturerade han om insamlingsarbetet. Stadsmissionen är en ideell förening så genom att paketera varumärket på nya sätt kunde gåvogivarna få ökad förståelse för verksamheten och som en följd ökade de insamlade medlen. 

”Insamlingen är det område där vi lyckats allra bäst, men även försäljningen har ökat rätt kraftigt. Den branta tillväxtkurvan gör att vi får starta nya verksamheter och det känns otroligt roligt nu att få skörda av att vi byggt en starkare ekonomi.” 

Förutom att kunna växla upp det som redan görs, som att bygga ut samtalsverksamheten i hela länet, har Magnus Uhlins ledarskap också möjliggjort flera nya verksamheter. Arbetsintegration för ungdomar som hamnat snett är ett exempel. En ny matcentral, där mat som skulle ha kastats kan packas om och delas ut till människor i behov, är ett annat.  

Den helvändning som organisationen gjort under Magnus Uhlins ledning är lika stor kulturell som ekonomisk. Innan han började fanns varken medarbetarsamtal eller individuell lönesättning.  

”Eftersom vi lever på gåvomedel behöver vi vara lite försiktiga. Vi kan inte ha bonusar eller för höga löner. Men vi kan se till att i princip alltid gå med på tjänstledighet, säga ja till semester och jobba med individuella medarbetarplaner som hjälper människorna här att utvecklas.” 

Magnus Uhlin beskriver sig som en tillgänglig chef, men som samtidigt har ganska mycket luft i kalendern, och tar sig tid till promenader och träning varje dag. Han beskriver sin jobbtillvaro med ett lugn som många stressade chefskolleger nog skulle avundas. 

”Jag ser till att varken enhetscheferna eller jag sitter i onödigt många möten. Det är viktigt för mig att ha kommandot över min egen kalender, blir den för full så flyttar jag runt saker och ser till att jag får den där balansen i livet som jag behöver.”  

Det där med att räcka till på jobbet får förstås en alldeles särskild innebörd när hela ens uppdrag går ut på att hjälpa utsatta människor. Han uttrycker själv att man måste hitta en balans mellan hjärta och hjärna. 

”Vi jobbar med människor i utsatthet så det är lätt att hjärtat tar över. Men här är det väldigt viktigt att fokusera på dem som vi kan hjälpa och försöka hålla oss till vårt uppdrag. Vi kan inte hjälpa alla som är i nöd, det är för många helt enkelt. Det får inte bli att ’ja men vi kan hjälpa en till, en till, en till’, för mig är det viktigare att göra en positiv förflyttning för dem som vi verkligen hjälper.” 

Flera av medarbetarna i researchen i nomineringsprocessen säger att han är den bästa chef de har haft. För att han får alla att känna sig sedda, men också för att han lever som han lär. Han är genuint intresserad av människor och mänskligt beteende. Helst hade han velat läsa psykologi i stället för ekonomi, men betygen räckte inte så långt.  

Magnus Uhlin beskriver sig som en person som folk har tytt sig till. Om någon i gänget behövt vädra ett jobbigt problem har det varit Magnus man kommit till och om en kompis behövt råd om jobb har han startat en liten miniarbetsförmedling. Oavsett vem man pratar med, beskrivs Magnus Uhlin som en eldsjäl ända ut i fingerspetsarna – och han vet precis varifrån det kommer. 

”Det grundar sig egentligen på två saker. Dels att jag var mobbad i grundskolan och hade en ganska tuff skoltid och nu känner jag att ingen ska behöva må så där dåligt. Så fort någon inte mår bra vill jag ’laga och rätta till’. Och sen har jag en mamma som alltid har jobbat med att hjälpa människor, både inom vården och socialtjänsten.” 

Under tonåren var hans familj kontaktfamilj åt en kille i hans egen ålder, som inte fått chansen att vara barn. Det blev som en extra lillebror som kom en helg i månaden.  

”Då fick jag en bild av vilken skillnad man kan göra för en människa om man verkligen engagerar sig. Jag förstod inte det förrän så där tio, femton år senare men det byggde någonting i mig som väcktes till liv igen.”  

Närmare bestämt väcktes det till liv efter tonåren, feståren, resorna till Sydostasien och sedan studieåren. Han började engagera sig ideellt och drog i gång mängder av privata insamlingar, något som fortsatte under alla år när han jobbade som ekonom.  

”Jag var kontaktperson åt en kille genom Socialtjänsten, jag hjälpte Giving people genom att dela ut mat, sedan gjorde jag egna insamlingar via Facebook till familjer som behövde hjälp med mat, julklappar eller födelsedagskalas. Min lokala leksaksaffär gav mig till slut tjugo procent rabatt varje gång jag handlade till utsatta, men när jag köpte saker till mina egna barn betalade jag fullpris.” 

Han säger själv att han var ett tacksamt mobboffer under skolåren eftersom han var både snäll och smart, och aldrig skvallrade om någon slog honom. Just snäll- och smartheten har ”stigit i kurs” med åren som han själv säger. Och nu har han lärt sig hur man säger ifrån och löser en konflikt, vilket han har stor nytta av idag. Svåra situationer dyker upp nästan varje vecka med tanke på att stadsmissionen jobbar med de marginaliserade i samhället. 

Arbetsintegrationen i second hand-butiken har skapat en del situationer, exempelvis. Här har ungdomar som hamnat i brottslighet anställts, och fått en chans att vända riktning i livet.  

”Det är genom att tro på människor som vi kan förändra.”  

Historierna där han hjälpt människor genom åren är så många så att de nästan flyter ihop. Det är svårt att veta om det är den snälla eldsjälen eller direktorn för stadsmissionen som varit framme.  

Som den där gången när han ordnade med Bank-id till en ensamstående mamma som var före detta narkoman, så att hon kunde få eget boende. Eller när han hjälpte en kvinna vars man dött. Kvinnan talade inte svenska språket och blev vräkt när det visade sig att mannen inte betalat räkningarna medan han legat på sjukhus. Hon hade bott på sju olika akutboenden med sin tvååring på bara några månader. Magnus tog hjälp av sina kontakter och en vecka senare hade hon ett eget permanent boende. 

”Den tacksamheten som man skapar i en människa som går från att leva varje minut otrygg till att bara slappna av och känna ’är det klart nu?’ Man riktigt ser på personen hur hela livet lättar, det är superhäftigt.”