»Vi pratade oss friska«

Trots att kvinnor och män hade samma arbetsuppgifter, samma arbetstider och samma chefer visade sjuktalen på Stora Enso Hylte att kvinnorna hade dubbelt så hög sjukfrånvaro som männen.

»Vi hade arbetat i flera år med att få ned sjukfrånvaron, både förebyggande genom att snabbt fånga upp mönster i korttidsfrånvaron och genom aktiv rehabilitering av långtidssjuka«, säger vd Tor Lundqvist.
Visserligen hade de lyckats få ned sjukfrånvaron en bra bit under snittet för svensk tillverkningsindustri, sett till hela personalstyrkan. Men den stora skillnaden mellan männens och kvinnornas sjuktal bestod.
»Om vi kunde få ned kvinnornas sjukfrånvaro till männens nivå skulle det innebära ett stort framsteg.«

För tre år sedan beslutade man sig för att undersöka orsakerna till könsskillnaderna. Eftersom det inte fanns något i den fysiska arbetsmiljön som gav någon ledtråd, och inte heller några skillnader i anställnings- eller arbetstid, bestämde man sig för att fokusera på psykosociala faktorer.

Karin Josefsson vid Centrum för idrotts- och hälsoforskning på högskolan i Halmstad fick uppdraget att genomföra undersökningen.
450 av företagets drygt 800 anställda fick besvara enkäten. Lika många kvinnor som män. Man var noga med att de hade jämförbara arbetsuppgifter.

Resultatet visade att kvinnorna upplevde större krav i jobbet i relation till vilken kontroll de hade över sina arbetsuppgifter.

De upplevde också en större obalans mellan ansträngning och belöning, både när det gällde ekonomisk ersättning och beröm. De upplevde sig som mer inblandade i konflikter och mer utsatta för trakasserier än vad männen gjorde. Kvinnorna hade dessutom sämre självupplevd hälsa och mer stressrelaterade symptom än männen, visade enkäten.

Kvinnor och män uppfattade helt enkelt ett och samma budskap och agerande från företaget, chefer och kolleger, helt olika.
Den analys man gjorde var att alla de faktorer som kvinnor upplevde som jobbigare än vad männen gjorde, ledde till att kvinnorna mådde sämre och var mer benägna att sjukskriva sig.

Kvinnorna och männen i undersökningen var dessutom överens om att kvinnorna har det största ansvaret för hem och barn, vilket kan innebära ytterligare en stressfaktor.

När ledningsgruppen fick del av undersökningsresultatet var man överens om att detta var något man borde kunna göra något åt.
»Vi hade flera diskussioner om hur vi skulle gå vidare och kom fram till att det viktigaste var hur vi kommunicerade resultatet.«

Det handlade om att väcka insikt och man beslutade att först presentera undersökningen för alla chefer. Sedan fick alla medarbetare ta del av den. Dels vid personalmöten, dels genom en presentation i personaltidningen.

På vissa avdelningar var det extra tydligt att kvinnorna var mer sjukskrivna.
»Om vi skulle få någon effekt på sjukfrånvaron måste vi göra insatser där.«
Varje avdelningschef fick gå genom undersökningens resultat, nedbrutet på den egna avdelningen, med sina medarbetare.
»Jag har ställt kravet på avdelningscheferna att de själva ska ta itu med de här frågorna. Särskilt de avdelningar som sticker ut i undersökningen.«

Det viktigaste var att lyfta upp och diskutera undersökningen. Den blottade problem när det gällde kommunikationen. Därmed fick både chefer och medarbetare insikt om att jämlikhet och likhet inte är samma sak.

Tor Lundqvist vill inte dra för stora växlar på vilka effekter undersökningen och diskussionerna om resultatet har gett på lång sikt.
»Det viktigaste är att vi skapat insikt om att kvinnor och män faktiskt upplever samma situation och samma budskap på olika sätt. Det påverkar hur de mår. Och medarbetarna mår bättre i dag«, konstaterar han.

För faktum är att sjukfrånvaron på Stora Enso Hylte har minskat: Under 2007 var sjukfrånvaron i snitt nästan 7 procent för kvinnorna och cirka 3,5 procent för männen. Under 2008 låg sjukfrånvaron på knappt 3 procent för männen. För kvinnorna hade den sjunkit till 5 procent – och sista kvartalet till 3,5 procent.
»Vi vill se till att de här frågorna hålls vid liv på längre sikt.«