Vd:n som ska utrota utbrändhet

Det var inte förrän Magnus Liungmans kolleger sa att han borde gå hem som han insåg att han inte mådde bra. Och då var kollegerna inte vilka som helst, utan specialistläkare på Doctrin, företaget som Magnus Liungman grundat och var vd för.

”När jag körde hem den dagen kände jag mig mest förvirrad. Sedan sov jag en hel helg. Först därefter förstod jag de verkliga konsekvenserna av att vara utbränd och blev rätt chockad över att jag inte skulle kunna gå tillbaka till jobbet på ett bra tag.”

Tre år tidigare hade han grundat Doctrin med den extremt höga målsättningen att de skulle hjälpa en miljard patienter till bättre sjukvård. Hans syfte var att förändra hela sjukvården genom att automatisera vårdresan med hjälp av AI-teknik. Och de var på väg att lyckas. Han skulle bara knäcka en sista svår nöt. Men i stället blev han sjukskriven i sex månader.

”Så svårt är det för individen själv, för att inte säga deras chefer och kolleger, att identifiera att man är på väg att bränna ut sig. Om inte ens tio läkare kunde hejda mig i tid, vad ska då en vanlig chef kunna göra?” säger Magnus Liungman.

Efter fem år på Doctrin, först som vd och sedan efter utbrändheten som ansvarig för etableringen i England, har han återvänt till platsen där allt tog sin början. Med en helt ny idé i bagaget.

I Norrsken Foundations luftiga lokaler i Spårvagnsstallarna i Stockholm svävar start up-andan över de öppna kontorsytorna kantade av glaskuber med mötesrum i två plan – och ett glasgolv under oss avslöjar biblioteket i undervåningen.

I kafeterian springer vi på Linnea, Niklas Adalberths partner, som blir glad när hon får höra att Magnus Liungman är tillbaka. Niklas Adalberth, grundare till såväl Norrsken som Klarna, var en av de första att investera i Doctrin.

Företaget flyttade in så fort Norrsken Foundation slog upp dörrarna, bara för att tvingas flytta några månader senare eftersom de snabbt blev för många. Men nu står det Nudge Lab på flyttkartongerna och än så länge är de bara fyra personer. Fyra likvärdiga grundare, vilket är en av lärdomarna bakom beslutet att starta om. Men det återkommer vi till längre fram.

Magnus Liungman har randig skjorta, mörkblå chinos, tygskor – och två aktivitetsarmband. En på varje handled. En ljusblå Garmin och en svagt rosa Fitbit.

”Kroppen vet när du är stressad. Det finns biomarkörer som visar det 0,1 sekund efter att stressen uppstått i kroppen. Bland annat Heart rate variability. Flera av biomarkörerna mäts redan i de ’consumer wearables’ som jag har på mig, även om de flesta människor inte förstår all data.”

Han är sitt eget vandrande laboratorium.

”Vet du att när jag ligger på soffan och kollar på en vanlig actionfilm, som inte är särskilt emotionellt stimulerande, är det mer stressande för mig än om jag läser eller lyssnar på en ljudbok.”

Det är den här sortens information som han anser värdefull att agera på. Hans idé handlar om att använda sig av biometri tillsammans med data från kalendern och var man befinner sig för att förstå fysiologisk, neurologisk och psykologisk hälsa och utifrån det bygga en artificiell stresscoach.

”Det finns ett koncept inom arbets- och psykosocial arbetsmiljö, som kallas IGLO (individ, grupp, ledare, organisation). Det är dessa grupper som har möjlighet att påverka den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatsen och vi ska jobba med alla dem”, säger han och ler så lyckligt att jag inte kan hålla mig från att kommentera det.

”Ja, det är samma känsla som jag hade med Doctrin. Jag vet hur man bygger digital teknik för det här området. Jag har gjort den resan. Jag har varit utbränd. Det känns verkligen som att allt jag har gjort i mitt liv har förberett mig för det här.”

Det har också blivit tydligt för honom att syftet är viktigare än den operativa målbilden.

”Varför är den riktiga drivkraften. Och när jag i min tur berättar om mitt syfte och min personliga historia, det är då jag får människor med mig.”

Precis som han gjorde med Doctrin tar han sikte på stjärnorna. Magnus Liungman fick reda på att kostnaden för arbetsrelaterad mental ohälsa är 20 000 kronor per anställd och år. Att sjuknärvaron är stor och kostsam men att företagen lägger 85 procent av investeringarna på sjukskrivningen som är en väldigt liten del i sammanhanget.

”Varför satsar ingen på prevention?” frågade han sig och började läsa forskningsrapporter i syftet att hitta den teknik som krävs för att ta ner utmattningen till noll. Att ta bort det helt.

”Jag gillar bold missions. Om man vill hjälpa världen kan man göra som högspecialiserade läkare och hjälpa tio personer eller så kan man hjälpa en miljard människor på en gång. Och jag är mer för att hjälpa fler. Om man ska få bort något helt i stället för att minska med till exempel 20 procent måste man tänka i andra tankebanor. Man behöver bli mer kreativ och se på problemet på ett helt annat sätt. Så jag talade med ett antal forskare och hittade biometri.”

Men det har inte varit lätt att släppa hans tidigare baby, Doctrin.

”Det har varit fruktansvärt svårt”, säger han med ett stön och skakar på sig.

Minnet av den processen sitter rent fysiskt i kroppen. Men han är stolt över rekryteringen av Anna-Karin Edstedt-Bonamy, docent från Karolinska och överläkare inom barnmedicin, som tagit över som vd.

”Hon är en bättre ledare än jag skulle kunna vara. Det gjorde att jag kände mig trygg i att bolaget var i bra händer och kunde lämna det operativa och ta en styrelseroll. Det skedde förra sommaren. Sedan dess har det kliat i fingrarna ganska rejält.”

Men processen med att släppa Doctrin hade startat långt tidigare. Och högst ofrivilligt. När han gick in i väggen. Det började fyra-fem månader innan han blev tvungen att gå hem från jobbet. När han hade svårt att somna för att sedan vakna mitt i natten. På dagarna kände han en tilltagande kognitiv nedsättning.

”Det vi kallar sjuknärvaro”, säger han och tillägger: ”Min produktivitet minskade drastiskt. Och sjuknärvaron kommer bara att öka nu när många jobbar på distans och är sämre på att sätta gränser mellan jobb och fritid”.

Han minns förberedelserna inför en av de månatliga dragningarna inför en vd.

”Jag är bra på dem. Behöver inte preppa så mycket utan bara sätta ihop några sidor powerpoints. Men den här gången spenderade jag massor av tid med två av mina grundare, som till slut frågade varför jag gjorde så stor sak av det. Det som normalt sett brukade ta mig fem minuter tog mig fyra timmar.”

En månad före utbrändheten kom ytterligare ett tecken. Han blev mer och mer irriterad.

”Jag som aldrig är irriterad, även om jag kan upplevas som otålig för att jag vill komma snabbt fram.”

Efter att han gått hem från jobbet kom ett pärlband av symtom. Han fick ont i huvudet, ont i magen, blev dålig i magen, fick utslag, nackspärr och ryggskott för första gången i sitt liv.

”Jag hade pushat mig länge och sedan dök det upp ett problem som jag inte hade tillräckligt med energi att lösa. Det gjorde att jag tappade kontrollen och när man gör det tar det bara några månader till att man bli utbränd.”

Han hänvisar till krav-kontroll-stöd-modellen av stressforskarna Karakse och Theorell.

”Som vd har man inte så mycket stöd att hämta, man är ju ytterst ansvarig. Men jag hade också lagt alldeles för mycket av min identitet i bolagets framgångar. Jag var singel när jag startade Doctrin. Det hade blivit mitt allt.”

Han skämdes något oerhört för att han gått in i väggen. När sedan nättidningen Break-it gick ut med att han lämnat bolaget var hans puls uppe i 200. Skammen blev dubbel.

”Det var fruktansvärt att folk skulle tro att jag lämnat det bolag som jag var så passionerad över, men jag skämdes också för att jag inte berättade den egentliga anledningen. Mina värderingar är att vara autentisk och transparent.”

Endast två personer, Daniel Ek på Spotify (som han bara haft kontakt med en gång tidigare, är Magnus noggrann att påpeka, han vill på intet sätt försöka rida på hans varumärke) och Charlotta Tönsgård på Min Doktor hörde av sig och undrade vad som egentligen hänt. Samtidigt fick han flera jobberbjudanden.

Han bestämde sig för att berätta och skrev ett Facebook-inlägg om att han var utbränd.

”Det har jag inte ångrat en enda sekund. Jag var tvungen att äga min historia.”

Men lite oväntat fick han brottas med sitt ego.

”Jag tänkte att nu kommer jag inte att bli inbjuden på de här middagarna och eventen. Nu kommer folk kanske att tycka att man är …….”

Magnus Liungman tar en lång tankepaus. Han tvekar emellanåt på orden. Är noga med att det kommer ut rätt och att det han säger verkligen är sant. Nu ser han ut som han provpratar inne i sin hjärna samtidigt som han gestikulerar lite vagt i luften. Det går en stund.

”… nu kommer folk att ändra sin uppfattning om mig. Jag fick reflektera mycket för att förstå vad som hänt. Det hade gått så bra, Doctrin blev så hypat och jag började undermedvetet värdesätta framgången.”

Att pengar och framgång inte var nyckeln till välmående och lycka hade han upptäckt när han efter fem år på McKinsey flyttade till England och blev landschef för ett svenskt bolag. Han fick en jättebra lön och en lägenhet i Chelsea.

”Jag kommer från ganska enkla förhållanden och hade nog trott att pengar skulle göra mig lycklig, men när det inte gjorde det började jag fundera över vad som gör mig glad.”

Han började arbeta med sina värderingar och kom fram till att han ville förbättra världen. Han insåg också att han är emotionellt engagerad i och brinner för just sjukvården. Och på den vägen är det.

Vad gör du annorlunda den här gången, för att inte bli utbränd igen?

Han blir så där tyst igen. Tänker noga. Säger:

”Nu är orden viktiga. Jag är rädd för att hamna där igen, men jag är inte rädd för att jag kommer att hamna där igen. Jag har insett att sägningen ’What doesn’t kill you, makes you stronger’ inte stämmer. Det stämmer bara om du lägger till ’… if you learn from it’. Det tror jag att jag har gjort. Idag ser jag min energi som en balansräkning.”

Till skillnad från när han var på McKinsey och jobbade 100 timmar i veckan samtidigt som han tränade inför en IronMan. Då trodde han fortfarande att hans energi var en outtömlig reserv.

”Min viktigaste uppgift som vd är att allokera min tid på ett sätt som är mest värdefullt och effektivt. Det krävs luft i systemet för att man ska ha tid att sätta sig ner och ta reda på vilka saker som är kritiska för företaget och vad man som vd kan göra åt det. Man har bara kapacitet att fatta ett visst antal svåra beslut på en dag, så det gäller att välja vilka beslut du bör fatta. Jag gör det som är kognitivt belastande direkt efter att jag tränat på morgonen och gör det som bara måste göras innan lunch.”

Det andra är att han försöker göra det som Nudge Labs går ut på. Att lyssna på kroppens signaler. Att genom basal kroppskännedom bli medveten om kroppen.

”Kroppen är mycket mer intelligent än vad man tror. Jag känner när min andning börjar ske i bröstet i stället för i magen. Då vet jag att jag är i en situation som stressar mig även om min hjärna inte har fattat det. Visste du förresten att kroppen blir mer stressad om du sitter lutad och med benen i kors än om du sitter med rak rygg och har båda fötterna i golvet.”

Meditation har också varit en stor ögonöppnare för honom. Han tvingar sig till att meditera tre till fem minuter varje morgon.

”Jag tycker fortfarande att det är jättejobbigt men jag gör det. Och det gör att jag inte är rädd för att hamna där jag var igen.”

Det tredje är det som vi lovade att återkomma till. För att inte hamna i en situation där han ensam är ytterst ansvarig har Magnus Liungman valt att ta in ytterligare tre personer som medgrundare i bolaget. Bland annat Kerstin Jeding, meriterad psykolog, författare och forskare, som tidigare varit knuten till Stressmottagningen.

Magnus Liungman pratar mycket om passion for purpose och anställer inte någon i bolaget som inte brinner för mental hälsa. För att reda ut om han och de tre medgrundarna drivs av samma syfte och värderingar, gjorde de olika värderingsövningar. De gjorde också en personlighetstest för att se att de kompletterar varandra i sina olikheter.

Och för att förstå hur Magnus Liungman vill jobba; agilt, föränderligt och lätt kaosartat, med tacksamhet och autencitet som främsta värderingar, så läste och diskuterade de böckerna ”The Lean Startup” och ”The Hard Thing About Hard Things”. I den sistnämnda står också hans senaste insikt om hur man bäst delegerar. Något han själv vill bli bättre på för att hushålla med sin egen energi.

”Det handlar om värdet av utbildning, training. Du kan ta fyra timmar av din tid för att prata om något du är riktigt bra på och få tio personer att bli tio procent bättre på det. Då har du tjänat in den tiden hundra gånger om. Det kommer inte naturligt för mig men jag ska träna på det.”

När jag ringer Magnus Liungman en tredje gång för att komplettera ingtrevjun har han och hans fru, Kina, precis skickats hem från förlossningsavdelningen. Värkarbetet är igång med det är inte riktigt dags ännu. Han blir alldeles varm i rösten när han pratar om att de snart kommer att ha ett barn i famnen. Han värdesätter sin relation väldigt mycket och arbetar med den precis som han gör med sina medarbetare.

”Jag tyckte det var konstigt att man inte har utvecklingssamtal hemma också. Den relationen är ju faktiskt ännu viktigare än jobbet. Så vi har fastställt våra värderingar, skrivit ett relationskontrakt och har check-outs varje kväll, där vi går igenom vad som har varit det bästa och det sämsta under dagen, vad vi är tacksamma över och vad vi uppskattar hos varandra. Det ger en fantastisk kärleksboost varje dag. Sedan sätter vi också ord på vad vi behöver av varandra. Att prata värderingar och värdesätta sin relation, det hjälper en att värdesätta även andra saker, att hitta mer balans i livet.”