»Utlandsjobbet tog oss närmare varandra«

Ett drygt år efter flytten. Hela familjen sitter avslappnad och brunbränd på terrassen till sitt hus i det natursköna Port Stephens, Australien, med milsvid utsikt över bush och vita sandstränder.

Annat var det tidigare. Att de överhuvudtaget skulle kunna samlas hela familjen på en gång var sällsynt bara det i sig. Och dessutom avslappnade – nej, det hände inte så ofta.

Då, där hemma i Torsåker utanför Sandviken i Sverige, hade Johan Malmberg som global projektledare inom Sandvik runt hundra resdagar i arbetet om året. Det innebar ständiga resor till bland annat Australien. Dessutom hade hans hustru Anna Malmberg egen hästverksamhet som gjorde att hon jobbade kvällar och helger.
»Det blev inte så mycket gemensam tid för familjen«, konstaterar Johan Malmberg.

De längtade efter mer tid tillsammans som familj och med barnen Erik 15 år och Emma 11. Fler än en gång hade de funderat kring hur det skulle kunna lösas.
»När vi fick möjligheten att flytta till Australien gjorde vi ett medvetet val för att få några år med högre livskvalitet och mera tid tillsammans. Det var en chans vi inte ville missa«, säger han.

Värmen är intensiv och färgglada lovebirds håller konsert i buskarna intill. I poolen badar barnen. I dag känns hösten 2008 hemma i Sverige fjärran. Det var då som Johan Malmberg erbjöds tre års utlandstjänstgöring, så kallat expatriat, i Newcastle, Australien. Där skulle han leda ett stort projekt för att integrera ett antal verksamheter för Sandvik Mining and Construction (SMC).

Detta var chansen till ett nytt liv. Men samtidigt – ett stort beslut. Var de verkligen beredda? Det är en sak att längta efter något och drömma, en annan att faktiskt ta steget och göra verklighet av det.
Familjen Malmberg bodde då i en lantlig idyll i sitt Torsåker. De hade ett vackert renoverat hus, hästar, hund och katt och farmor i huset intill. Anna jobbade som ridinstruktör och Emma och Erik gick i grundskolan nära hemmet. Det var en trygg tillvaro, långt ifrån ett »expat-liv« i Australien.

Både Johan och Anna var öppna för att prova något nytt. De såg fördelarna, som att de skulle få mer tid tillsammans som familj och att Johan skulle slippa alla långa jobbresor. Barnen däremot sa nej från början. De ställdes inför ett svårt dilemma.

Som ett första test bestämde de sig därför för att åka över till Australien under ett förlängt oktoberlov, för att se och känna efter hur det var.
»Allt gick i en rasande fart inför beslutet«, säger Anna Malmberg.

Hennes första intryck av landet var det underbara klimatet.
»Alla var öppna och hälsade glatt som om vi vore gamla vänner. Det var trevligt. Samtidigt kände jag mig förvirrad över allt nytt. Jag tyckte att min engelska var urdålig och hade svårt att hänga med i dialekten«, minns hon.
Barnen, som tidigare var emot flytten, blev snabbt omvända. När sonen såg stränderna med möjligheten att dyka och surfa blev han såld. Och dottern ville galoppera på de långa stränderna.

Efter det snabba Australienbesöket var alla i familjen eniga ­– de ville flytta och anta utmaningen.
Det blev starten på en oerhört intensiv period med mängder av saker som skulle ordnas på mindre än sex veckor.

Huset där hemma skulle långtidsuthyras, bilar och hästar säljas och Annas hästverksamhet avvecklas. Samtidigt skulle en rad frågor kring det nya livet lösas: Utlandskontraktet, myndighetskontakter, försäkringar, bankkonton, visumansökningar, sociala skyddsnät.

Frågorna hopade sig: Vad var det som gällde där borta? Hur skulle de hitta nytt hus, bra skolor för barnen och en ny tillvaro för alla medföljande, vid sidan av Johan som skulle landa i sitt nya jobb? Det var ett stort steg och förutom alla praktiska arrangemang väcktes många funderingar. Hur skulle de förbereda sig på bästa sätt? Vad var det de gav sig in på egentligen?

Tack vare att Sandvik är ett internationellt bolag har företaget en väl utvecklad policy för utlandstjänstgöring och värdefulla nätverk som Johan Malmberg kunde använda sig av. Det underlättade och var en trygghet.

Genom företagets försorg fick båda barnen läsa extra engelska hemma i Sverige. Familjen fick också stöd för att hitta hus, skolor och aktiviteter i Newcastle. Innan de åkte gick alla familjemedlemmar en kurs i att arbeta och leva utomlands. Det gav en bra bild av kulturskillnader och vanliga reaktioner vid förändringar av det här slaget.

»Det var värdefullt att sätta sig tillsammans och verkligen prata igenom allas förväntningar och farhågor. Jag insåg tidigt att det är viktigt att ha ett stabilt förhållande om man ska flytta utomlands med familjen. Det är stora påfrestningar och en stor omställning, inte minst för de medföljande«, säger Johan Malmberg.
Anna Malmberg instämmer.

»Visst har det varit prövningar. Trots att vi har levt ihop i 25 år har vi nog lärt känna varandras sidor mera här än hemma«, säger hon.
De upptäckte snart att även om de fick mer familjetid tillsammans blev de också mer utlämnade åt varandra och att lösa problem gemensamt.
»Vi insåg att allt inte var så himla enkelt som det kändes när vi tog beslutet.«

Både i jobbet och i det sociala livet har de hamnat i kulturkrockar. Johan ger flera exempel på problem som har dykt upp på vägen. Det handlar om skillnader i hur man ser på jobbet, men även om byråkrati, detaljkrångel kring abonnemang och myndighetskontakter, rättsväsende och annat som han anser hanteras smidigare i Sverige.
På jobbet är Johan den ende svensken i sitt team.

»Jobbet är mer krävande än vad jag hade förväntat mig. Det är utmanande att leda ett stort förändringsprojekt i en annan kultur. Jag ställs dagligen inför nya problem som måste lösas. Det är en spännande resa att förstå och lära sig av. Ur ledarskapsperspektiv har Sverige kommit längre«, säger han.

Som chef ser han hur medarbetarna gör sitt jobb och sedan går hem och prioriterar sitt privatliv. Att skapa starkt engagemang och lojalitet på jobbet är svårare i en kultur där anställningstrygghet trygghet inte finns på samma sätt som i Sverige, menar han.

Anna har reflekterat kring en annan och lite oväntad skillnad, med tanke på att svenskar kan upplevas som lite konflikträdda jämfört med sina kolleger utomlands:
»Johan är en rättfram person och jag märker att australiensarna inte är vana vid att man säger vad man tycker«, säger hon.

Hon berättar om en episod som tydligt illustrerar denna olikhet – när hon skulle hämta nycklarna till familjens nya hus i Australien. Det hade strulat rejält med mäklarfirman och när hon kom på avtalad tid fanns inga nycklar. Mäklaren i fråga hade lämnat över ärendet till en kollega.
»Jag blev förvirrad och ringde till Johan på jobbet som naturligtvis reagerade direkt«, minns hon.

När hon sedan åkte till huset var den nya mäklaren där och hon hörde genom dörren hur hon pratade med Johan. När mäklaren öppnade dörren berättade hon för Anna att hon aldrig i hela sitt yrkesliv hade blivit tillrättavisad på det sättet.
Som Johan ser på det hade han inte ens höjt rösten under samtalet, däremot gått igenom punkt för punkt alla oklarheter och misstag som mäklarfirman hade gjort.
»De är inte vana vid tydlighet«, säger han. 

Naturligtvis finns det en del praktiska komplikationer med att arbeta i en global miljö. Att ha kontakt med Sandvik i Europa innebär knepiga tidsskillnader för Johan Malmberg. Ofta blir det ett arbetspass på kvällen när andra sidan jordklotet vaknar. Men det vägs upp av att han slipper alla långresor och att han får mer tid för familjen.
Paret är enigt om fördelarna med att arbeta och leva i Australien.

»Vi har en helt annan livskvalitet här och gör kul saker tillsammans. Jag kan ägna mig åt familjen helhjärtat när jag är ledig«, säger han.
Med sin motorbåt tar de sig till beacher och dykställen. Ibland campar de vid vackra insjöar. Bara en sådan sak som att de kan äta middag hela familjen tillsammans på kvällen är en stor förändring.

 För Anna Malmberg är det en stor omställning att vara medföljande. Här tar hon hand om barnen och får samtidigt mera tid för sig själv. Första halvåret skrev hon dagbok med fotografier.
»Jag tänker mycket på vikten av att vara öppen, våga prova nytt och tänka annorlunda än hemma. Det är en sida som jag har utvecklat mera här. Ingen kommer och knackar på din dörr. Du själv måste våga ta initiativ till nya kontakter«, säger hon.

Anna Malmberg har aktivt sökt sig till nya sammanhang och fått nya australiensiska vänner, bland annat genom att hon hjälper till i skolan. Hon har funderat på att dra igång någonting eget, men är ambivalent.
»Jag har fullt upp med markservice och det känns helt ok att ägna mig åt barnen och mig själv under några år.«

Barnen har anpassat sig väl till det nya livet och landet. Emma hade svårt med språket i början. Nu berättar hon glatt att engelska är hennes favoritämne i skolan. Familjen hyr en ponny så hon har fått sin dröm om att galoppera på stränderna uppfylld.

Hennes storebror Erik har lärt sig surfa och dyka. Efter första skolåret har han höjt sina betyg och fått stipendium.
Nu är det snart halvtid i familjen Malmbergs utlandskontrakt och de har börjat fundera på framtiden.

»Vi är inställda på att åka hem efter våra tre år, men vi är givetvis öppna för vad som händer.«, säger Anna Malmberg.
För Johans del vill han gärna utvecklas vidare som chef och ledare hemma i Sverige.
»Men vi är glada att vi tog chansen«, säger han.