Så slipper du bluffkänslorna

The imposter syndrome – bluffsyndromet – är ett begrepp som myntades av amerikanska psykologer på 1970-talet.

Två terapeuter på Georgia State University använde frasen för att beskriva högpresterande kvinnor som kände att de egentligen inte var så kapabla som omgivningen trodde.

Människor som lider av bluffsyndromet tror ofta att merparten av deras framgångar beror på yttre faktorer som tur och tillfälligheter. De oroar sig också för att ha nått sina mål tack vare charm och personliga egenskaper, inte på grund av sin talang.

Enligt en amerikansk forskningsstudie från 1980-talet lider 40 procent av alla framgångsrika personer av bluffkänslor. Andra studier visar att 70 procent av alla människor förr eller senare oroar sig över att bli avslöjade.

Fenomenet förekommer hos både män och kvinnor i alla åldrar.

Och i högsta grad bland chefer.

»Absolut! Jag har träffat ett flertal. Företrädesvis hos kvinnliga chefer och långvägare. De som lider av bluffkänslor funderar över när någon ska sparka in deras dörr och säga: ’Nu kom vi på dig!’«, säger P-O Eriksson, leg. psykolog, som även arbetar med ledarutveckling och coachning.

Långvägarna som drabbas av bluffkänslor har ofta ett akademiskt mindervärdeskomplex eftersom de har jobbat sig upp i hierarkin. De oroar sig för att någon ska börja se igenom dem och ifrågasätta deras kompetens.

Kvinnornas oro kan bero på att de fortfarande är i minoritet på chefsposter och därför upplever sig som mer ensamma, utsatta och granskade.

Andra som ofta är rädda för att bli avslöjade som bluffar är chefer inom branscher där man arbetar med mjuka värden. Där går det inte att exakt mäta hur pass framgångsrik man är, och chefens duglighet är lättare att ifrågasätta.

När grundläggs känslan av att vara en bluff?
»För det flesta har den funnits med länge eftersom den är personlighetsrelaterad. De som i barndomen bara har fått beröm utifrån prestation är mer utsatta. De har inte fått känna att de duger som de är. De bär ofta med sig en känsla av prestationsångest, att inget de gör är tillräckligt.«

Var fungerar den här typen av människor bäst?
»I miljöer där de får klar och tydlig återkoppling och där deras potential tas till vara. De behöver också en miljö där man är klar och tydlig med målen och hur mycket man förväntar sig av chefen.«

Drabbar bluffkänslorna verksamheten på något sätt?
»Absolut inte. De drabbar bara personen själv. De kan inte fullt blomma ut och utnyttja den potential som de har. De allra flesta har en stor portion ödmjukhet och klarar mycket mer än vad de tror.«

Men rädslan över att bli påkommen kan också föra något gott med sig, enligt en artikel i New York Times. Två amerikanska psykologer på Purdue University gav 135 studenter en serie enkäter och mätte deras nivåer av oro, bluffkänslor och inställning till studiemål. De upptäckte att kvinnor som fick höga poäng på alla tre delarna, också visade en stark vilja att prestera bättre än andra och var mer tävlingsinriktade.